Inte klok/klokheter

Ibland är det mycket att tänka på. Vad ska jag plugga för att kunna göra det jag vill, och kunna göra det så snart som möjligt? Vad ska vi leva av när vi inte får någon A-kassa? Kommer Milly ha feber eller vara gnällig av vaccinsprutan imorgon? När kommer Hanna och Johans bebis? Hur blir det med våra planer på en advents/release/examensfetfest? Hur mår alla våra utflyttade vänner? När blir skivan klar? När ska vi sortera alla papper som ligger och stressar oss? Kommer vår ihärdiga ögoninflammation ge upp snart? Vad ska vi äta imorgon? och inte minst den numera klassiska frågeställningen: Ska vi gå och lägga oss i tid för att orka med morgondagen lite bättre, eller ska vi njuta av att ha bf (barnfritt) och vara uppe sent?

Någonstans i bakhuvudet klingar "Gör er inga bekymmer..." Önskar att jag vore mer lik Milly. Så oförstörd av oro och ångest. Men att vara med i livet gör oss också till dom vi är.

Har ni tänkt på en sak förresten, det går aldrig att vara bäst på någonting. Alltid finns det någon som sjunger bättre, är mer huslig, har bättre koll på modet, är mer ödmjuk eller bakar godare bullar. Att alltid sträva efter att bli bäst på allt och inte använda sig av de gåvor Gud har gett en för att "någon annan gör det bättre" borde rimligtvis sluta med att ingen kan göra någonting.

Det är ju hela paketet som gör oss unika och vackra. Att någon sjunger lite halvbra och kombinerar det med att se dom som ingen ser. Att någon klär sig färgglatt och fint och samtidigt bär på en sådan befriande ödmjukhet att människor blir glada och inspirerade istället för missnöjda med sig själva. Att någon bakar äckliga bullar så att alla andra vågar bjuda på sina första torra bullar osv. Get my point? Hela ditt paket gör att du är en blomstrande blomma. Det är OK att vara lagom, det är BRA att vara lagom. Alla dina lagom gör dig till den du är, och dig kan ingen vara bättre på att vara eller ersätta. Paniken efter perfektion tar kål på oss. I alla fall mig. Plus att jag tänker för mycket.

Kramar till alla vackra människor där ute!

Bifogar en bild på vackra Milly (kolla in hennes fantastiskt vackra pappa/farmor/faster-ögon) och på vårt "nya" höst-köksfönster, fint va!?

Att blogga eller icke blogga...

Alltid när jag ska logga in på den här bloggen, sitter jag och tvekar över lösenordet. Det är nämligen Joel som valt log in-uppgifter. Jättedumt att erkänna så här officiellt kanske, men jag har typ samma uppgifter till allt jag besöker på internet. I begynnelsen när internet kom in i mitt liv, hade jag olika namn och lösenord till alla (visserligen typ 3...) sidor jag besökte. Men det sprack fort, man kommer ju aldrig ihåg alla eländiga lösenord. Så nu kör jag jämt på samma (Kan det vara därför Joel basar för internetbanken...;)

Jag är verkligen ingen internetfantast. Men jag förstår att allt jag skriver, alla sidor jag besöker, allt jag tycker och tänker via dessa tangenter kan komma att läsas och spåras, sabbas och utnyttjas. Och det är ju hemskt. Men som min kloke far en gång sa när vi diskuterade inbrottssäkra hus osv - Man kan aldrig skydda sig från galningar. Och det är verkligen sant. Man måste sätta det i sitt rätta perspektiv. Ännu ett citat, ur filmen "Livvakterna", när polisen Johan ifrågasätter hur den tyske skurken lyckats hitta honom när han ju har skyddad adress och skyddat telefonnummer, svarar denne -Your hole country is like an open book. Om du googlar dig själv får du förmodligen fram både adress, telefonnummer och födelsedag i ett nafs, via hitta.se eller eniro.se. Det är kört för oss alla! Eller så får man tänka att det är nog inte så fasligt många som vill åt mig. Och vill dom det, så kan jag, som sagt, inte skydda mig från det ändå. Säkra sidor/osäkra sidor, jag vet inte jag. Med tanke på att folk tagit sig in i diverse banker och regeringars cyberhögkvarter känns det rätt kört ändå. Därför lägger jag upp bilder på min familj (tyvärr med undantag för de allra sötaste bilderna på Milly, precis som Gud skapat henne) och skriver en rad då och då. Utan att ligga vaken om natten. För jag tror att de flesta av er, som läser detta, helt enkelt är våra vänner, vår familj eller bekanta till våra bekanta. Kanske är jag naiv. Men fy så skönt det är att få vara det!

Till alla eventuella galningar som läser detta: Det går en ängel kring vårt hus, och han är STOR och STARK!

Haha! Skulle välja ett passande kort för dagens inlägg. Är så mycket roligare att läsa när det finns nå´t nytt kort att kolla på tycker jag. Blev väll lite si och så med denna bilds koppling till dagens inlägg. Här ligger jag och har värkar för...livet är hårt ibland. Men Gud är god! Ps. Till alla som undrar, att föda barn är det häftigaste och bästa man kan få vara med om!

Hurra för fredagar!

Och så plötligt är den här igen, dagen vi alla väntar på, veckorna i ända; FREDAG! Ligger alltid en särskild förväntan i luften när man vaknar och det är fredag. Men vad som riktigt är så speciellt med just idag vet jag inte. Joel jobbar på Maxi, Milly vilar, vi har ätit frukost, jag har bäddat sängen, tvättat mig, plockat upp en bråkdel av de nerspydda kläderna, utspridda leksakerna och den växande högen med reklam för alla barngrejer vi "måste" ha, alla bokklubbar vi "måste" gå med i osv. Allt enligt en helt vanlig dags utformning. Ändå är det något speciellt med fredagar.

Det kan inte vara det där med att imorgon och på söndag är lediga dagar, då vi får vara tillsammans och njuta som familj. För Joel jobbar och repar i morgon, och på söndag ska vi spela in en låt som min moster skrivit ny text på och beställt inspelning av + att Joel ska spela på "ny i stan-träff" på kvällen. Helgen är superintensiv med andra ord.

Kanske är det att vi ikväll ska avnjuta den smaskiga morotskakan jag bakat.
Eller att alla andra är på så gott humör för att dom är lediga, och dessutom peppade på att träffas på stan osv.
Eller att det finns både ungdomssamling ikväll och förmiddagsgudstjänst + ny i stan-träff på söndag att gå på.
Eller att jag imorgon äntligen får köpa godis igen.
Eller att det går en massa bra (?) saker på TV, men vi har ju ingen...

Skit samma! Jag tror att fredag är så bra för att alla förväntar sig att den är det, och det tänker jag fortsätta med. Så idag ska jag inte göra vanliga tråkiga vardagssysslor. Nej, idag ska jag fredags-diska, och fredags-sminka mig, och fredags-mata Milly, och fredags-power walka, och fredags-laga mat och fredags-byta blöjor, och fredags-pussa Joel och fredags-mysa.

Hurra för fredagar!

Och så blir det reklam!

Hej kära vänner!

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och berätta om en annan blog lite grann. Den är ingen konkurent till den här, utan den är till för mitt band Bells. Det kommer komma upp lite smakprov från de inspelningar vi håller på med just nu och lite annat. Det ligger t.ex. uppe några videoklipp från vår spelning på edge. Ni hittar denna blog på www.bellsmusic.blogspot.com

Nåväl, idag är det lördag då är det lördagsgodis och tårtbak som gäller!

/joel

Det Nya Livet

Jag drömmer om hur jag går på Sega Råttan och plockar i alla favoriter i en fin färgglad påse, kommer på mig själv precis innan jag stoppar ner handen i Kafé Stations stora kakburk fylld med underbara små kardemummaskorpor, proppar i mig äcklig frukt för att döva sockersuget. Det Nya Livet har börjat mina vänner...och det är ett hårt liv.

Vi har tagit vara på lusten till förändring som infinner sig varje höst (skadad som man är av skolstartskänslan) och infört samt utfört vissa vanor vi burit på. Med bättre hälsa som främsta mål. Jag vill inte ens tänka på, och än mindre erkänna, hur många 200-grammare vi tryckt i oss sedan jag var i...låt oss säga sjunde månaden. Det är ju så mysigt med myskvällar! Men nu försöker vi ställa tillbaks klockan ett stort antal år, till lördagsgodistiden. Snart har fjärde dagen passerat, och jag tror jag slagit personligt rekord i självbehärskning.

Vi är båda rätt så bestämda när det gäller Milly, INGET socker, och ingen söt frukt innan hon lärt sig äta det mesta i grönsaksväg. Vi möter starkt motstånd från samtliga mor- och farföräldrar. Men allvarligt, hur sjukt mycket socker får hon inte i sig redan nu, genom sin goda, söta välling och gröt. Och hur SJUKT mycket socker kommer hon inte få i sig ju mer åren går, även om hon bara käkar bacon, bröd, yoghurt och ketchup? Usch vilken äcklig kombination, men det är fyra livsmedel som innehåller en mängd socker utan att man reflekterar över det, allt innehåller socker. Hur som helst, så är det ju bra om vi redan nu kan börja föregå med hyfsat, istället för uruselt, exempel.

Ska inte gå igenom alla regler och mål. Men vi har valt att inte gå ut för hårt, då faller det bara. Livet är till för att njutas av, men ibland måste man omvärdera ordet njuta litegrann. I alla fall efter 21 års gravt missbruk, av det vita guldet.

Innan det nya livet var vi på ett fantastiskt bröllop, Millys första. H och S gifte sig i "vår" vackra kyrka. Vilket vackert brudpar, vilken vacker trummis, vilket välartat barn och vilken snygg morsa hon hade, och inte minst, vilken god mat, dessert, tårta osv. Åh, vad jag längtar till lördag!

Puss och kram

Ps. Vi är nu officially för andra gången på väg till våra älskade i England, i november bär det av, jihooooo!

1) Milly skickas förnöjd runt mellan moster J, mormor och mamma för att hållas underhållen och hyfsat tyst under vigseln, blivande morbror E skymtar i bakgrunden.
2) Coolast på festen med sina snygga kåpor från Clas Ohlsson.
3) Är så stor så jag sitter i egen stol numera.
4) Milly med Pippi-dockan.