Oj, såg just att jag skrivit 250 inlägg, Grattis Bloggen! Det borde man ju fira på något sätt. Jag tror jag gör det genom att skriva ett till :)
Söndag idag. Vi är hemma och tar det lugnt. Jag är seg som kola och skulle verkligen behöva stylas, sminkas, peppas och dragas iväg med på en riktigt fnittrig tjejkväll eller dylikt. Någon frivillig utkastare-ur-småbarnsträsket där ute?
Dagens stora planer består i köttfärsbiffar och utflykt till K-rauta. Vi håller äntligen på att styra upp och inreda kontoret, det glömda rummet som ska innehålla musikstudio, hemmakontor, pysselrum, inspelningsmöjligheter, syrum, singer/songwriter-hörna, övernattningsmöjligheter och dessutom vara snyggt, inspirerande, lättstädat och hyfsat barnsäkert. Kanske finns en anledning till att det fått vänta...
Nä ni, mot K-rauta.
Kramar E
2009-01-25
2009-01-23
Lost in Lost
Först och främst: TACK för alla gratulationer och all uppmuntran i och med min plats på psykologprogrammet, kul att ni vill dela min lycka!
Ännu en fredag kväll. Joel och Julian har just kommit hem från Åhléns, glad i hågen var Joel med nya byxor, skjorta, slips och någon halvkonstig skiva med nakna män på... Vad ska man säga, är han glad är jag glad. Inte minst på sistone när det varit tungt för min älskade. Jag och Milly har fredagsmyst med glass framför "Nasse hittar en kudde". Det underbara var att hon ville kramas och mysa och ligga som en bebis på min mage. Vår stora tjej har en stark vilja och ett hett temperament och det blir mycket -NEJ! och -Ajaj Milly! Lite väl mycket fostran just nu. Stunderna då hon bara vill vara stilla och mysa är få, men guld värda.
Nu väntar ännu en kväll med Lost, denna beroendeframkallande serie som vi började följa för ett par veckor sedan. Ännu en sådan här grej vi hakar på några år efter alla andra. Men vi har ju ingen TV så det är kanske förklarligt. Dessutom har jag ett arv efter min far: Jag avskyr serier på TV. Finns det något mer irriterande än när man inte kan välja att se fortsättningen på en gång? Nä, tacka vet jag boxar (speciellt när man får låna dom av generösa släktingar och vänner och inte behöver pröjsa) så man kan se sina tragiska tre-fyra avsnitt i rad (jo, det har hänt, flera gånger). Ett tag blev det lite väl mycket. När Joel på fullaste allvar säger -Nä, men vi kanske ska se efter hur våra vänner på ön har det, blir man ju lite mörkrädd. Nu ska vi i alla fall trycka några avsnitt Lost samt trycka i oss lite fredagsmys.
Dags för Julian att äta också, and that includes me.
Tjing Tjong!
E
Ännu en fredag kväll. Joel och Julian har just kommit hem från Åhléns, glad i hågen var Joel med nya byxor, skjorta, slips och någon halvkonstig skiva med nakna män på... Vad ska man säga, är han glad är jag glad. Inte minst på sistone när det varit tungt för min älskade. Jag och Milly har fredagsmyst med glass framför "Nasse hittar en kudde". Det underbara var att hon ville kramas och mysa och ligga som en bebis på min mage. Vår stora tjej har en stark vilja och ett hett temperament och det blir mycket -NEJ! och -Ajaj Milly! Lite väl mycket fostran just nu. Stunderna då hon bara vill vara stilla och mysa är få, men guld värda.
Nu väntar ännu en kväll med Lost, denna beroendeframkallande serie som vi började följa för ett par veckor sedan. Ännu en sådan här grej vi hakar på några år efter alla andra. Men vi har ju ingen TV så det är kanske förklarligt. Dessutom har jag ett arv efter min far: Jag avskyr serier på TV. Finns det något mer irriterande än när man inte kan välja att se fortsättningen på en gång? Nä, tacka vet jag boxar (speciellt när man får låna dom av generösa släktingar och vänner och inte behöver pröjsa) så man kan se sina tragiska tre-fyra avsnitt i rad (jo, det har hänt, flera gånger). Ett tag blev det lite väl mycket. När Joel på fullaste allvar säger -Nä, men vi kanske ska se efter hur våra vänner på ön har det, blir man ju lite mörkrädd. Nu ska vi i alla fall trycka några avsnitt Lost samt trycka i oss lite fredagsmys.
Dags för Julian att äta också, and that includes me.
Tjing Tjong!
E
2009-01-19
GAAAAAAAAAAAAH!
Jag är inne!!!
Och då menar jag inte inomhus, vilket jag visserligen också är. För det allra allra mesta just nu faktiskt. För ett par dagar sedan kom jag på att jag inte varit utanför lägenheten på tre dygn. Helkonstigt. Men skit samma.
JAG HAR KOMMIT IN PÅ PSYKOLOGPROGRAMMET!
Har inte riktigt fattat det själv än. Det magiska samtalet kom för ett par timmar sedan. Inga fler högskoleprov (tur för pappa som betalar) inga ångestfyllda "uppläsningar" av betyg, inga fler skitjobb (låt mig få tro det åtminstone), inga fler timmar av funderingar på hur jag ska komma runt systemet. Jag är så tacksam, och glad, och lite chockad.
Platsen har jag, nu är bara frågan om jag lyckas tillgodoräkna mig alla kurser jag läst eller om jag får ta föräldraledigt och "börja om" om ett år. Dvs i bästa fall: 5 års studier efter avslutad mammaledighet. I sämsta fall: 6 års studier efter avslutad mammaledighet. Känns som ett "fis i dimman-problem" just nu. Nu ska vi hämta Milly på dagis och åka ut och äta för att fira :)
PRIS SKE GUD FÖR SKATTEÅTERBÄRINGEN!
(Och tack för böne- och tumhållningshjälpen)
/Elina
Och då menar jag inte inomhus, vilket jag visserligen också är. För det allra allra mesta just nu faktiskt. För ett par dagar sedan kom jag på att jag inte varit utanför lägenheten på tre dygn. Helkonstigt. Men skit samma.
JAG HAR KOMMIT IN PÅ PSYKOLOGPROGRAMMET!
Har inte riktigt fattat det själv än. Det magiska samtalet kom för ett par timmar sedan. Inga fler högskoleprov (tur för pappa som betalar) inga ångestfyllda "uppläsningar" av betyg, inga fler skitjobb (låt mig få tro det åtminstone), inga fler timmar av funderingar på hur jag ska komma runt systemet. Jag är så tacksam, och glad, och lite chockad.
Platsen har jag, nu är bara frågan om jag lyckas tillgodoräkna mig alla kurser jag läst eller om jag får ta föräldraledigt och "börja om" om ett år. Dvs i bästa fall: 5 års studier efter avslutad mammaledighet. I sämsta fall: 6 års studier efter avslutad mammaledighet. Känns som ett "fis i dimman-problem" just nu. Nu ska vi hämta Milly på dagis och åka ut och äta för att fira :)
PRIS SKE GUD FÖR SKATTEÅTERBÄRINGEN!
(Och tack för böne- och tumhållningshjälpen)
/Elina
2009-01-16
Förresten
Glömde ju berätta att jag efter andra uttaget är reserv 7 till psykologprogrammet. Så håll alla tummar, knäpp alla händer osv. Förra våren kom reserv 13 i min urvalsgrupp in, så hoppet finns. Och perfekt timing vore det, med mammaledigheten och allt.
Hej hopp!
Hej hopp!
Vi och LjuVlian
Kära trogna inläggsuttorkade läsare,
nu är det hög tid för en ny rapport från småbarnsträsket, eller hur!? Vi lever och frodas. Åtminstone så frodas Julian, han äter som en häst och väger väll snart som en också. Själv har jag lyckats med konsten att gå ner 13 kg på två veckor utan att ändra särskilt mycket i kosten (några st färre Marabou Schweizernöt bara...)Skönt att kunna springa i trappan igen.
Dagarna flyter på, vi klarar tvåbarnslivet ganska bra om jag får säga det själv, de rutiner som vi inte riktigt lyckats få in än är det här med regelbunden matlagning och städning. Dammråttorna flyger fram när man rör sig i lägenheten, jag ryser inombords men intalar mig att det är en del i "sänk kraven på hemmaplan"-punkten som man kan läsa om i alla föräldratidningar med bilder på perfekta familjer och hem...
LjuVlian är en harmonisk liten kille. Han går bl.a. under smeknamnet Knorris, för han knorrar och knarrar och gnisslar och piper och väser dagarna i ända. Låter väldigt gulligt förutom på nätterna. Av Milly kallas han "Ova" (= sova) och det är ett mycket passande namn, för det gör han mycket. Hon är fylld av kärlek till sin lilla bror och den tar sig uttryck i ömsom fina ömsom lite hårdhänta klappar och famntag. Överlag är vi mycket positivt överraskade över hennes reaktion på detta nya.
Eve ska jag nu försöka dammsuga upp det värsta innan vi får besök av fina Sara och lilla Maja.
Kram /Mamma Elina
nu är det hög tid för en ny rapport från småbarnsträsket, eller hur!? Vi lever och frodas. Åtminstone så frodas Julian, han äter som en häst och väger väll snart som en också. Själv har jag lyckats med konsten att gå ner 13 kg på två veckor utan att ändra särskilt mycket i kosten (några st färre Marabou Schweizernöt bara...)Skönt att kunna springa i trappan igen.
Dagarna flyter på, vi klarar tvåbarnslivet ganska bra om jag får säga det själv, de rutiner som vi inte riktigt lyckats få in än är det här med regelbunden matlagning och städning. Dammråttorna flyger fram när man rör sig i lägenheten, jag ryser inombords men intalar mig att det är en del i "sänk kraven på hemmaplan"-punkten som man kan läsa om i alla föräldratidningar med bilder på perfekta familjer och hem...
LjuVlian är en harmonisk liten kille. Han går bl.a. under smeknamnet Knorris, för han knorrar och knarrar och gnisslar och piper och väser dagarna i ända. Låter väldigt gulligt förutom på nätterna. Av Milly kallas han "Ova" (= sova) och det är ett mycket passande namn, för det gör han mycket. Hon är fylld av kärlek till sin lilla bror och den tar sig uttryck i ömsom fina ömsom lite hårdhänta klappar och famntag. Överlag är vi mycket positivt överraskade över hennes reaktion på detta nya.
Eve ska jag nu försöka dammsuga upp det värsta innan vi får besök av fina Sara och lilla Maja.
Kram /Mamma Elina
2009-01-06
One of those days
En sådan där dag som började med att jag så gärna ville gå till kyrkan men ingen av oss orkade. En sådan där dag när det har känts som att jag behövt sova en gång varannan timme, när Julian vill ha mer av sin mor än vad hon orkar i matväg. Känns som att livet kretsar kring mjölk. It´s all over the place i form av spy, spill, och nedkladdade kläder, kuddar osv. Känner mig som en levande, stundtals läckande mjölkfabrik. Samtidigt så tacksam för att jag orkar amma den här gången. Har nästan njutit av allt nybörjarkrångel med amningsinlägg, bröstvårtskräm, ullvärmare, mjölkuppsamlare osv. Men sådana här dagar när man helst vill krypa ner i mammas och pappas säng själv och inte alls vara en duktig tvåbarnsmor, då är det tufft att amma.
På tal om det är det dags igen säger Julian här bredvid.
Mammor därute, ni är hjältar!
På tal om det är det dags igen säger Julian här bredvid.
Mammor därute, ni är hjältar!
2009-01-03
Bubblan
Det sägs att det är den 3 januari, det kan nog stämma för jag fick en väldig massa paket igår. Det ska tydligen också vara...(frågar Joel) lördag. Jag är i min bubbla. Den är underbar och inte lika tjock som förra gången. Mer en lagombubbla. Vi har farfar, farmor och faster Joline här på besök. Milly och Julian blir bortskämda med beundran och uppmärksamhet. Vi blir bortskämda med älgstek, hemmagjort Anitha-gott mm. Nedan följer en studie i Julians allra första luftgitarrsolo, tillägnat Nicklas.
Och så Julian med fina faster Joline
Hoppas att livet utanför är bra med er!
Kramar Elina
2009-01-02
Till Dig på min dag
En liten dag av tacksamhet
Som jag har fått av Dig
En liten dag att tänka på
Vad du har gett till mig
Tar ingenting för givet
Överhuvudtaget
Så tacksam för var timme
Vart ögonblick i taget
Sån nåd att kunna vara
Känna, dofta, leva
Sån nåd att kunna klara
Det att bara vara
Och sorgen blir så stor
Såhär kunde det ha blivit
Och smärtan blir till ord
Min Gud, så sjuk jag varit
Men där jag missat
Du lärt mig allt
Och där det smärtat
Du gjort mig stark
Så tack igen för allt du givit
För allt du inte tagit bort
Min Gud i glädjens, nödens tider
En nåd är både ont och gott.
/Elina
Som jag har fått av Dig
En liten dag att tänka på
Vad du har gett till mig
Tar ingenting för givet
Överhuvudtaget
Så tacksam för var timme
Vart ögonblick i taget
Sån nåd att kunna vara
Känna, dofta, leva
Sån nåd att kunna klara
Det att bara vara
Och sorgen blir så stor
Såhär kunde det ha blivit
Och smärtan blir till ord
Min Gud, så sjuk jag varit
Men där jag missat
Du lärt mig allt
Och där det smärtat
Du gjort mig stark
Så tack igen för allt du givit
För allt du inte tagit bort
Min Gud i glädjens, nödens tider
En nåd är både ont och gott.
/Elina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
