Vilken underbar sommardag! Visserligen blir jag mer och mer som en pensionär för varje år, tål knappt solen alls, och inte värmen heller. Men får jag bara vara i skuggan med en stor hatt och skydda min vackra vita hy med solskyddsfaktor 30 så njuuuter jag. Det är så skönt att kunna äta ute, bada Milly i baljan på balkongen, lufta Lulle-rumpan och göra utflykter utan klumpiga overaller.
Nu ska vi äta kvällsmat på balkongen...
2009-05-30
2009-05-29
2009-05-28
Dotter


En superbusig Milly låg och babblade mig tokig medan hon drack välling hon bett om mest för att få mig att vara i rummet. -Lampan jamla nej mamma! (lampan ramlade ner mamma, hon syftar helt korrekt på blomlampan som ramlade ner när vi skulle släcka den)
-Jaaaa Milly, men sscchh! Du ska sova nu. Milly fattar precis och viskar istället -Lampan jamla nej mamma!
Underbar...
2009-05-27
Storm
Hur kan man göra så mycket en dag utan att känna att man får någonting gjort. Ni fattar inte hur många samtal jag ringt, hur mycket jag suttit vid eländesdatoreländet och kämpat och kämpat, men allt har skitit sig. Blä.
Nu har jag gett upp och börjat söka igenom lägenheten efter sötsaker som kanske kan muntra upp en stund. Det går till precis som när jag var liten: Jag väntar tills Joel (mamma och pappa) gått ut genom dörren, jag drar fram en stol och söker mig systematiskt igenom alla gömmor. Det är ju bara det att nu är det ju JAG som rår om skafferiet osv och det finns ingenting att hitta. Hade hoppats att Joel gömt en liten Marabou någonstans men icke. Fy för vår paroll "Det bästa sättet att inte äta sötsaker är att inte ha något hemma". Te och några halvgamla digestivekex med ost och marmelad fick det bli, bättre än inget.
Umeå stormar idag, och likaså min själ. Tur att jag ska åka hem till Hanna ikväll och se på världens genom tidernas bästa program -Rent hus!
Adjöken!
Nu har jag gett upp och börjat söka igenom lägenheten efter sötsaker som kanske kan muntra upp en stund. Det går till precis som när jag var liten: Jag väntar tills Joel (mamma och pappa) gått ut genom dörren, jag drar fram en stol och söker mig systematiskt igenom alla gömmor. Det är ju bara det att nu är det ju JAG som rår om skafferiet osv och det finns ingenting att hitta. Hade hoppats att Joel gömt en liten Marabou någonstans men icke. Fy för vår paroll "Det bästa sättet att inte äta sötsaker är att inte ha något hemma". Te och några halvgamla digestivekex med ost och marmelad fick det bli, bättre än inget.
Umeå stormar idag, och likaså min själ. Tur att jag ska åka hem till Hanna ikväll och se på världens genom tidernas bästa program -Rent hus!
Adjöken!
2009-05-26
En hyllning till mormor
Så här lite i förskott inför mors (och mormors) dag på söndag *hintar, hintar* passar det ju finfint med lite video på gulleungarna. Först äre Lulle med sin tippade favoritperson i livet -mormor. Sen blir det baka av med Millan. Enjoy!
2009-05-25
Baka barndom...
Det luktar Nyhemsveckan ute, ljuva barndomsminnen. Jag vill hoppa hopprep, ha för lite kläder på mig, vara ute sent på kvällen och cykla, cykla, cykla!
Tänk att jag är mamma nu, och liksom är med och skapar någon annans barndomsminnen. Igår var jag och Milly utomhus och tvättade våra ny-gamla balkongmöbler. Sedan åt vi kvällsfilen på balkongen. Bland det första hon sa i morse var -Äta viii (fil) ute mamma!
Senare på kvällen hade vi fina Kenny och Mirre på kvällsmys här, vi satt och pratade om viktiga saker och åt godsaker, Milly vaknade av en mardröm och fick komma upp en stund. Jag minns den känslan så väl, lite lyx, lite nåd, mamma och pappa småsurrar, man känner sig liksom lite dimmig, och så bönen. Att få finnas med i bönesorlet, inneslutas i den atmosfären hemma. Tryggt. Behagligt. Naturligt. Gudsnära.
Idag stannade jag en liten stund på dagis vid lämningen, tröstade ett annat barn, och gjorde en stor sandkaka med Milly innan hon skulle -Vinka ginden mamma (vinka vid grinden). Minns ni känslan när ens föräldrar dröjde sig kvar...
Eller som för några veckor sedan när vi offrade allt vad lakan heter en morgon och åt lördagsgodis läääänge i dubbelsängen, bara mamma, pappa och Milly, det pratar hon om än.
Vilken nåd att få vara med och skapa någons barndom. Och fy vad läskigt på samma gång. Men mest av allt kul ändå!
Baka baka liten kaka
Rulla rulla liten bulla
Lägga smör emellan
Mjöla den och picka den
ååå ssskjuts in i ugnen
Kram E
Tänk att jag är mamma nu, och liksom är med och skapar någon annans barndomsminnen. Igår var jag och Milly utomhus och tvättade våra ny-gamla balkongmöbler. Sedan åt vi kvällsfilen på balkongen. Bland det första hon sa i morse var -Äta viii (fil) ute mamma!
Senare på kvällen hade vi fina Kenny och Mirre på kvällsmys här, vi satt och pratade om viktiga saker och åt godsaker, Milly vaknade av en mardröm och fick komma upp en stund. Jag minns den känslan så väl, lite lyx, lite nåd, mamma och pappa småsurrar, man känner sig liksom lite dimmig, och så bönen. Att få finnas med i bönesorlet, inneslutas i den atmosfären hemma. Tryggt. Behagligt. Naturligt. Gudsnära.
Idag stannade jag en liten stund på dagis vid lämningen, tröstade ett annat barn, och gjorde en stor sandkaka med Milly innan hon skulle -Vinka ginden mamma (vinka vid grinden). Minns ni känslan när ens föräldrar dröjde sig kvar...
Eller som för några veckor sedan när vi offrade allt vad lakan heter en morgon och åt lördagsgodis läääänge i dubbelsängen, bara mamma, pappa och Milly, det pratar hon om än.
Vilken nåd att få vara med och skapa någons barndom. Och fy vad läskigt på samma gång. Men mest av allt kul ändå!
Baka baka liten kaka
Rulla rulla liten bulla
Lägga smör emellan
Mjöla den och picka den
ååå ssskjuts in i ugnen
Kram E
2009-05-21
Tadaaa!

Ser ni vad det här är? Jo, det är BÅDA mina vigselringar på samma finger för första gången på över ett halvår, och allt för bulligt är det ändå inte...
Jippie, tack för det streptokockern!
Vad det är underbart med vänner förresten, dagen började så kasst och jag visste knappt hur jag skulle orka överleva tills kvällen. Nu är jag full av ny energi och inspiration tack vare finfina vänner som varit här på pesto-kyckling och kladdkaka.
Sov sött!
E
Maskerad
Det var en gång en maskerad med tema "kändis/filmstjärna". Och det var en gång tre systrar som, var och en sin vana trogen, inte kunde ligga lågt...

Det var Shrek och Fiona som bjudit in, för att fira Emils 25årsdag.

Hot baby, hot! När jag och min barndomsvän Iréne, som var på efterlängtat besök, var så när som färdiga med stylingen till vårt smått ironiska val -systrarna Graaf, kom vi till vår förskräckelse på att vi måste lämna igen en hyrfilm på väg till maskeraden... Inte nog med det, när vi kommer till kassan och lite småsmidigt går före alla för att bara lämna filmen, möts vi av en hemskt sur (förmodligen avundsjuk) kassörska som säger att filmen är försenad och vi tvingas gå ännu en vända till bilen och tillbaks för att hämta en tjuga med allas blickar vända mot dessa...dragshowartister!?! Liksom, hallå! Vem bjuder inte systrarna Graaf på en tjuga!?
En annan rolig grej var när vi steg in genom dörren och fru Fiona tar sig friheten att med ett glatt -O la la, ta ta ta, "kläm och känn" lite på Magdalena Graafs (mina) härligheter och snabbt rycker till sig händerna med ett tjut när hon inser att det inte var så mycket fyllning som man kunde tro. Hahaha!

Snuskiga Biiiiirgeeer, kvällens mest...hm...utpräglade personlighet.

Birger och gulle-Olvert.

Ja, det var härligt, mer maskerad åt folket!
/E

Det var Shrek och Fiona som bjudit in, för att fira Emils 25årsdag.

Hot baby, hot! När jag och min barndomsvän Iréne, som var på efterlängtat besök, var så när som färdiga med stylingen till vårt smått ironiska val -systrarna Graaf, kom vi till vår förskräckelse på att vi måste lämna igen en hyrfilm på väg till maskeraden... Inte nog med det, när vi kommer till kassan och lite småsmidigt går före alla för att bara lämna filmen, möts vi av en hemskt sur (förmodligen avundsjuk) kassörska som säger att filmen är försenad och vi tvingas gå ännu en vända till bilen och tillbaks för att hämta en tjuga med allas blickar vända mot dessa...dragshowartister!?! Liksom, hallå! Vem bjuder inte systrarna Graaf på en tjuga!?
En annan rolig grej var när vi steg in genom dörren och fru Fiona tar sig friheten att med ett glatt -O la la, ta ta ta, "kläm och känn" lite på Magdalena Graafs (mina) härligheter och snabbt rycker till sig händerna med ett tjut när hon inser att det inte var så mycket fyllning som man kunde tro. Hahaha!

Snuskiga Biiiiirgeeer, kvällens mest...hm...utpräglade personlighet.

Birger och gulle-Olvert.

Ja, det var härligt, mer maskerad åt folket!
/E
2009-05-20
Några mammatips...
Här kommer några av mina bästa tips, främst till alla mammor därute.

- Var försiktig med att lägga på dig "duktiga mamman"-bördor. Det är t.ex. inte alls säkert att du mår som bäst i livet när du är gravid, jag mår mycket bättre när jag inte är det och jag lovar, jag älskar mina barn ändå. Och du blir ingen annan person av att föda barn, är du sur på morgnarna kommer du fortsätta vara det, är du känslig kommer du vara känslig osv. Hela livet ställs upp och ner och visst förändras man, men du är fortfarande du (och du duger!)

- Om amningen trots idoga försök inte funkar, av fysiska eller psykiska själ, lägg ner! Amningen är ingenting att gå i döden för, inte alls. Sverige är ett väldigt amningshetsat land och tyvärr får detta många kvinnor att må väldigt dåligt. Bröstmjölksersättning funkar hur bra som helst och det var en befrielse för mig när jag inte orkade psykiskt efter Millys födelse. Även nu när jag varit förfärligt sjuk har jag fått avlastning med hjälp av flaskan (nappflaskan och inget annat).

- Be om hjälp! Man blir inte "stor" bara för att man blir mamma (och pappa). Ring till någon och gråt, be om hjälp med tvätten, se till att ordna barnvakt och komma ut med din karl då och då, besök en psykolog/samtalspartner om du behöver, ta emot tips, presenter, whatever. Det är inte tänkt att det ska vara som det är i Sverige, att två stackars små människor ska låsa in sig i en lägenhet och ensamma ha ansvar för sitt/sina barn.

- Hjälp varandra, kvinnor därute, stötta, avlasta och trösta varandra. Låna ut kläder, leksaker, uppmuntra. Inga sneda blickar på omoderna barnvagnar, barn som gråter i affären osv. Vips så är du där själv. Kvinnor, förenen eder!

- Viktigast av allt, älska dina barn. Säg det till dom, säg det till andra, känn det, lev det! Barn är värda så mycket kärlek. Och ger du dom bara det så kan du klanta dig rätt rejält med resten och ändå komma undan :) Kom ihåg att barn är den största av gåvor, och ingen självklarhet alls. Vissa människor kämpar sig blodiga för att kunna få ett barn att älska.
Lycka till!

- Var försiktig med att lägga på dig "duktiga mamman"-bördor. Det är t.ex. inte alls säkert att du mår som bäst i livet när du är gravid, jag mår mycket bättre när jag inte är det och jag lovar, jag älskar mina barn ändå. Och du blir ingen annan person av att föda barn, är du sur på morgnarna kommer du fortsätta vara det, är du känslig kommer du vara känslig osv. Hela livet ställs upp och ner och visst förändras man, men du är fortfarande du (och du duger!)

- Om amningen trots idoga försök inte funkar, av fysiska eller psykiska själ, lägg ner! Amningen är ingenting att gå i döden för, inte alls. Sverige är ett väldigt amningshetsat land och tyvärr får detta många kvinnor att må väldigt dåligt. Bröstmjölksersättning funkar hur bra som helst och det var en befrielse för mig när jag inte orkade psykiskt efter Millys födelse. Även nu när jag varit förfärligt sjuk har jag fått avlastning med hjälp av flaskan (nappflaskan och inget annat).

- Be om hjälp! Man blir inte "stor" bara för att man blir mamma (och pappa). Ring till någon och gråt, be om hjälp med tvätten, se till att ordna barnvakt och komma ut med din karl då och då, besök en psykolog/samtalspartner om du behöver, ta emot tips, presenter, whatever. Det är inte tänkt att det ska vara som det är i Sverige, att två stackars små människor ska låsa in sig i en lägenhet och ensamma ha ansvar för sitt/sina barn.

- Hjälp varandra, kvinnor därute, stötta, avlasta och trösta varandra. Låna ut kläder, leksaker, uppmuntra. Inga sneda blickar på omoderna barnvagnar, barn som gråter i affären osv. Vips så är du där själv. Kvinnor, förenen eder!

- Viktigast av allt, älska dina barn. Säg det till dom, säg det till andra, känn det, lev det! Barn är värda så mycket kärlek. Och ger du dom bara det så kan du klanta dig rätt rejält med resten och ändå komma undan :) Kom ihåg att barn är den största av gåvor, och ingen självklarhet alls. Vissa människor kämpar sig blodiga för att kunna få ett barn att älska.
Lycka till!
Så fantastiskt...
Tänk så fantastiskt att jag har en så oerhört bred läsarkrets. Inte mindre än tre Piratpartister som helt plötsligt gör sina röster hörda efter att ha följt min blogg sedan starten... Det är ju bara helt underbart, tänk att dom är intresserade av en ung tvåbarnsmors blogg om familj, tro, relationer, streptokocker och bajsblöjor. Ja, man kan ju inte annat än bli så himla glad ju!
Undrar just när sumobrottarna, Sverigedemokraterna och George Bushs fanclub ska träda fram i ljuset...
:)
Undrar just när sumobrottarna, Sverigedemokraterna och George Bushs fanclub ska träda fram i ljuset...
:)
2009-05-19
EU-parlamentsvalet..

Fantastiskt kul med lite skriv-tips! Och kul att ni tycker om vår blogg, vår blogg tycker om er också :) Jag hade skrivit ett långt inlägg om självkänsla men det blev lite för personligt så jag ska jobba lite mer med det. Tänkte börja med EU-parlamentsvalet, det var en rolig idé tycker jag.
Jag är väldigt FÖR att rösta. Hur puckat man än tycker att EU är, hur dåligt insatt man än är (nästan) osv. Det är snudd på oförskämt att inte utnyttja en rösträtt som är långtifrån självklar kring vår jord. Så ja, jag ska definitivt rösta. Jag och min man blev än mer peppade när vi hörde att de få unga väljare som kommer ta sig iväg och rösta förväntas lägga sin röst på Piratpartiet. Huvva. Det är en av Joels hjärtefrågor, och som ni förstår på "huvva:t" är jag inne på hans linje, den om upphovsrätten, rätten till sitt eget arbete. Behöver jag nämna att det aldrig laddats hem en film i vårt hem?
Ja, så kommer vi till frågan, vilket parti, och eve också vilken person? Jag har alltid tänkt som så att det parti som represtenterar mina hjärtefrågor bäst, dom får min röst. I nuläget är jag inte säker på vilket parti som får min röst. Jag har lite research att göra. Viktiga frågor för mig är bl.a: Barnen, barn som far illa, barns välmående, barnens plats i samhället. Familjen, trasiga familjer, alkoholiserade familjer. Sociala frågor, allas lika rätt, håller systemet för den som rasar...
Lite kristdemokraterna, lite socialdemokraterna, eller kanske något helt annat!? Som sagt, lite research är på gång.
Visst ska ni rösta gott folk!? Vilka får er röst?
Kram E (som för övrigt mår lite bättre idag, det värsta nu är Kåvepenin-penicillin-eländet som får mig att känna mig precis som när jag är nygravid (vilket jag INTE är), illamående, och helt slut. Men som sagt, på bättringsvägen är jag)
2009-05-18
Skriv-inspirera mig!
Knappt så man vågar skriva det, men det verkar som att det börjar vända idag. Jag pratar som en tant utan löständerna i och värst är att jag inte kan äta pga allt inflammerat tandkött och alla blåsor. Men jag har fått tillbaka förmågan att vara irriterad och retas, det är alltid ett gott tecken. Dessutom kan man ju alltid hoppas att de kvarvarande gravidkilona jag tappat förblir förtappade (big risk) även när matlusten återkommer...
I natt kinesade vi här på tomtebo, skönt att få byta miljö, börjar bli riktigt less på vår bokhylla som jag stirrat på i åtskilliga timmar på sistone. Julian ligger ute och sover, Joel grejar med bilen. Det är otroligt vackert väder ute. Medan vi varit sjuka har björkarna slagit ut, underbart! Nu är jag sugen på en balkong make-over.
Det här blir ett typiskt "allt och inget inlägg som man undrar om någon utom mamma läser igenom" Finns det någonting som ni, fina läsare, skulle vilja att jag skrev om? Något ni undrar, något ni är nyfikna på osv? Lite inläggstips helt enkelt. Det vore en kul utmaning. Lite som på de riktig stora bloggarna :)
Ha en fin dag hörrni.
E
I natt kinesade vi här på tomtebo, skönt att få byta miljö, börjar bli riktigt less på vår bokhylla som jag stirrat på i åtskilliga timmar på sistone. Julian ligger ute och sover, Joel grejar med bilen. Det är otroligt vackert väder ute. Medan vi varit sjuka har björkarna slagit ut, underbart! Nu är jag sugen på en balkong make-over.
Det här blir ett typiskt "allt och inget inlägg som man undrar om någon utom mamma läser igenom" Finns det någonting som ni, fina läsare, skulle vilja att jag skrev om? Något ni undrar, något ni är nyfikna på osv? Lite inläggstips helt enkelt. Det vore en kul utmaning. Lite som på de riktig stora bloggarna :)
Ha en fin dag hörrni.
E
2009-05-16
Hi from down under...
Ibland är man så sjuk så man bara vill gråta. Ibland är man så sjuk så man inte kan gråta, för då gör det för ont. Då kan man lätt få panik. Man är nästan som instängd i sin egen sjuka kropp. Om jag gråter eller får ett utbrott får jag ångra mig bittert. Hela munnen och halsen är full av streptokocker. Febern verkar ha lugnat sig, efter tre nätters toppning med 39 grader. Tror att vi käkar och gurglar typ sex olika mediciner var nu. Idag orkade jag inte mer. Jag bröt ihop. Efter fem och en halv månad av, visserligen mycket glädje, men oändliga sjukdomsprövningar, så fick jag erkänna mig nedbruten. Igen. Och Joel fick bli bamsestark. Igen. Och räddningsakuten fick kallas in. Igen.
Återkommer med kraften.
E
Återkommer med kraften.
E
2009-05-14
Led mig din väg
Den här våren har varit allt annat än lätt. Idag när jag låg och funderade kom jag att tänka på det ord som jag fick till mig i början av terminen som liksom skulle vara som ett slags ledord för mig det här året. Ordet var förtröstan. Idag kastar jag mig på min stor-pappa, min Gud. Så får han bära mig, och mina älskade. Hör mitt rop, hör min bön: Jag förtröstar på dig!
"Led mig Din väg
även när jag inte ser den
Hjälp mig att förtrösta
när missmod tränger in
Hjälp mig hålla ut
i det som måste komma
Tag mig vid handen
för mig hem till Dig
Tag mig vid handen
för mig hem till Dig.../.../
När jag inte kan se det
när jag inte kan förstå
Har jag bara Ditt ord
att Du är nära ändå
När stormen har fällt
allt jag hållit mig till
väntar Du på mig
väntar Du på mig.../.../"
Led mig din väg, av Bengt Johansson
"Led mig Din väg
även när jag inte ser den
Hjälp mig att förtrösta
när missmod tränger in
Hjälp mig hålla ut
i det som måste komma
Tag mig vid handen
för mig hem till Dig
Tag mig vid handen
för mig hem till Dig.../.../
När jag inte kan se det
när jag inte kan förstå
Har jag bara Ditt ord
att Du är nära ändå
När stormen har fällt
allt jag hållit mig till
väntar Du på mig
väntar Du på mig.../.../"
Led mig din väg, av Bengt Johansson
2009-05-13
Upprörd

Nu är jag sådär lite lagom arg så att jag inte kan hålla mig från ett inlägg, trots att jag borde luta mitt ömma huvud mot kudden igen. Var inne på facebook och såg att två av mina gamla klasskompisar från förr listat offentlig amning som bland det värsta dom vet. Jag känner inte dom längre så jag kan liksom inte gå på dom personligen, men eftersom det inte är första gången jag hör något liknande är det hög tid att fräsa ifrån!
Vi ser bröst i TV och på löpsedlarna hela dagarna i ända, i än det ena, än det andra vulgära sammanhanget, därför blir jag så VANSINNIG när bröstens egentliga huvudfunktion blir till något äckligt, något stötande. Går jag med urringning ner till naveln eller flashar på nyårsafton är det helt ok, mer sånt! Men om jag ger mitt lilla spädbarn mat när det skriker av hunger på en parkbänk eller i ett café, då är bröst plötsligt äckliga!?
Ska jag planera mina dagar så att jag måste vara hemma minst var tredje timme ifall mitt barn behöver ha mat? Vill man inte kännas vid att det kommer mjölk ur bröst, att dom läcker och ömmar och förändras med tiden? Att dom inte främst är till för män, utan för barn? (observera att både kvinnor och män verkar ha denna åsikt)
För min egen skull försöker jag vara så diskret jag kan när jag ammar. Skulle verkligen dra mig för att amma på andra bänken i en gudstjänst eller på bussen. Jag brukar tänka att i sammanhang där andra får äta mat, där får mitt barn också äta. Jag vet att det finns kvinnor som drar av sig hela tröjan och jag förstår att det generar, det skulle jag också tycka. Men då handlar det inte om amningen i sig, utan om lite väl mycket hud och privata kroppsdelar där man inte är van att se det. Skulle tycka det var genant med en karl som satt och fikade med bar överkropp också. Ofta tror jag att man kanske har lite dålig koll socialt överlag om man gör så, eller så vill man bara trotsa.
Många kvinnor kan inte eller vill inte amma, många barn klarar inte av att äta om det inte är tyst runt omkring. Men när det nu funkar för oss så vägrar jag känna mig obekväm med att amma Julian när han vaknar och är hungrig på ett café, med en filt över bröstet för vår skull. Nää ni, där får ni faktiskt vänja er, och skärpa er gott folk som är amningsmotståndare.
Och det tycker Joel också, så det så!
/E
Ps. observera att kvinnan på bilden inte har någonting med inlägget att göra :)
Lyckan kommer, lyckan går...
Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer, lyckan går
Du förbliver fader vår
Amen
39 graders feber i natt, huvudvärk, inflammerat tandkött och hals. Here we go again. Men ja ä faktiskt int bitter. En till klarar vi...
Amen.
Se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer, lyckan går
Du förbliver fader vår
Amen
39 graders feber i natt, huvudvärk, inflammerat tandkött och hals. Here we go again. Men ja ä faktiskt int bitter. En till klarar vi...
Amen.
2009-05-12
Det här blir nog en bra dag...
Magsjuka nr 3 (jo, ni läser rätt) är slut. Milly har fått ett ätbart penicillin mot inflammationen i munnen, plus att morfar kom och skjutsade henne till dagis i morse och jag fick somna om bredvid lillprinsen. Joel städade ur lägenheten igår. Solen skiner och jag ska baka banankaka och få fint fikabesök. Det kunde jag aldrig tro igår, men det här blir nog en bra dag!

Det finns så mycket att vara glad för...
E
Det finns så mycket att vara glad för...
E
2009-05-07
Jag kan inte komma på en rubrik och Joel säger att jag ska skriva det då, så nu har jag gjort det.
Ja, stillasittande liv lever vi då inte.
Igår var vi på akuten från 16:30-21:30. Milly hade feber, fick små kramper och blev blå om fötter, händer och läppar, riktigt otäckt. Alla prover var bra, förmodligen hade hon någon slags frossa och eve lite feberkramper, vi fick iaf åka hem efter några påfrestande timmar i ett minimalt rum med två trötta barn och två vrålhungriga föräldrar. (Pris ske Gud för Max-mål med smält ost!) Hon ska utredas lite till som en försiktighetsåtgärd. Vi får väll snart skaffa klippkort på det där stället med eviga väntetider ;)
Idag tog jag mig lite vatten över huvudet efter gårdagens strapatser och skaffade två olika barnvakter till barnen och begav mig på föreläsning, pust. Just nu försöker Joel söva den överpigga bebisen. Vi har varit ute på varsin lång promenad med honom, men icke. Trots, trots, trots har det varit i mina barn idag. Kanske försöker dom säga mig något? (Mamma, kan vi inte bara ta det jättelugnt och vara hemma idag?)
Nu är jag lite sur och irriterad och har fått lova Joel att skärpa mig lite under resten av kvällen. Jag sa att jag ska försöka, men kan ingenting lova.
Imorgon blir det kuligheter iaf. Jag ska få södra sverige-besök!! Min barndomsvän Iréne kommer hit över helgen, HUR KUL SOM HELST! Hoppas hon kan inspirera några andra segproppar att sätta (lägga) sig på tåget... (ni hör ju, sur som ättika)
Bajbaj
E
Igår var vi på akuten från 16:30-21:30. Milly hade feber, fick små kramper och blev blå om fötter, händer och läppar, riktigt otäckt. Alla prover var bra, förmodligen hade hon någon slags frossa och eve lite feberkramper, vi fick iaf åka hem efter några påfrestande timmar i ett minimalt rum med två trötta barn och två vrålhungriga föräldrar. (Pris ske Gud för Max-mål med smält ost!) Hon ska utredas lite till som en försiktighetsåtgärd. Vi får väll snart skaffa klippkort på det där stället med eviga väntetider ;)
Idag tog jag mig lite vatten över huvudet efter gårdagens strapatser och skaffade två olika barnvakter till barnen och begav mig på föreläsning, pust. Just nu försöker Joel söva den överpigga bebisen. Vi har varit ute på varsin lång promenad med honom, men icke. Trots, trots, trots har det varit i mina barn idag. Kanske försöker dom säga mig något? (Mamma, kan vi inte bara ta det jättelugnt och vara hemma idag?)
Nu är jag lite sur och irriterad och har fått lova Joel att skärpa mig lite under resten av kvällen. Jag sa att jag ska försöka, men kan ingenting lova.
Imorgon blir det kuligheter iaf. Jag ska få södra sverige-besök!! Min barndomsvän Iréne kommer hit över helgen, HUR KUL SOM HELST! Hoppas hon kan inspirera några andra segproppar att sätta (lägga) sig på tåget... (ni hör ju, sur som ättika)
Bajbaj
E
2009-05-06
Min dag, so far
Jahapp, så var man student igen! Ett riktigt lyckorus for igenom mig på väg hem. Jag ÄLSKAR universitetet (för det mesta, inte när det är tenta) När jag kom hem möttes jag av världens goaste, ständigt glada (nästan) Julian och jag kände att jag lever i de två bästa av världar just nu.
Morgonens bestyr bestod i styling av den lite avdankade tvåbarnsmorsan, letade fram påsen med accessoarer som ännu inte fått någon plats lååååångt in i garderoben och drog på mig ett par snitsiga halsband. Ammade Julian så sent jag kunde och blev skjutsad (för det ska man bli på sin första dag) till det stora Uni. Som en liten blyg och osäker flicka trippade jag in i föreläsningssalen och sökte med blicken, var ska jag sitta...vem vill va min kompis...smält in...passa in...snälla, tyck om mig...Voila! En kille från psykologklassen termin 3 som jag läst med förut. Han hade också missat den här kursen (utvecklingspsykologi). He's stuck with me om jag säger så. Annars är ju de flesta i gruppen från min riktiga klass, psykologer termin 1, som jag aldrig träffat förr. Till min stora glädje känner jag två tjejer i min nya klass (som jag hoppar in i i slutet på 2009) Skönt! Då har jag någon att sitta med då också.
Slogs av min litenhet, jag må vara stor i orden men jag är så väldans liten på jorden.
Kram psykologstudenten
Morgonens bestyr bestod i styling av den lite avdankade tvåbarnsmorsan, letade fram påsen med accessoarer som ännu inte fått någon plats lååååångt in i garderoben och drog på mig ett par snitsiga halsband. Ammade Julian så sent jag kunde och blev skjutsad (för det ska man bli på sin första dag) till det stora Uni. Som en liten blyg och osäker flicka trippade jag in i föreläsningssalen och sökte med blicken, var ska jag sitta...vem vill va min kompis...smält in...passa in...snälla, tyck om mig...Voila! En kille från psykologklassen termin 3 som jag läst med förut. Han hade också missat den här kursen (utvecklingspsykologi). He's stuck with me om jag säger så. Annars är ju de flesta i gruppen från min riktiga klass, psykologer termin 1, som jag aldrig träffat förr. Till min stora glädje känner jag två tjejer i min nya klass (som jag hoppar in i i slutet på 2009) Skönt! Då har jag någon att sitta med då också.
Slogs av min litenhet, jag må vara stor i orden men jag är så väldans liten på jorden.
Kram psykologstudenten
R.I.P
Det är inte daggmaskarnas dag idag, såg typ 10000 överkörda stackare på väg hem. Nu: Keldas färdiga soppa, chicken carib. Riktigt fin!
2009-05-05
Min man
Igår på sjukdagen fick jag Maia Hirasawas nya skiva, Damernas värld och en Marabou schweizernöt av Joel, fast vi inte alls har råd med sådan lyx. Och han slet som ett djur och for iväg med sin deklaration till Skatteverket några minuter i midnatt. I just can't stop loving that man!
2009-05-04
Ett twitter.
Magsjuk. Igen. Prövad kvinna, men ej besegrad. Glöm inte deklarationen idag, annars: böter 1000 spänn.
(Och jag har inte förstått varför man ska twittra (=mikroblogga) på ännu ett ställe. Det är väll bara att skriva kort på sin gamla vanliga blogg.)
Återkommer.
E
(Och jag har inte förstått varför man ska twittra (=mikroblogga) på ännu ett ställe. Det är väll bara att skriva kort på sin gamla vanliga blogg.)
Återkommer.
E
2009-05-03
Lite low men ändå förnöjd
En riktig utflyktshelg har snart nått sitt slut. Valborgsutflykt till Carlshem, majningsutflykt till Gammlia, loppisutflykt och söndagsutflykt till en gigantisk "sandlåda" (fotbollsplan). Det är så skönt att kunna gå ut och öka storleken på sitt boende med sisådär någon miljons procent. Milly är helt tokig i att vara ute, man får draaaa hem henne. Längtan efter en liten trädgård är stor, och lite hopp tycks finnas kvar om att få hyra ett radhus en tid...vi får se vad Gud har tänkt för vår lilla familj. Det har jag för övrigt funderat mycket på i helgen.
Jag har lagt mitt liv i Dina händer
och jag vet att du lagt en massa ansvar i mina.
Trots det känns det skönt att veta
att Du kommer bära mig genom alla buskar och snår,
berg, dalar, stigar och avfarter.
Även om jag trasslar till det för mig själv
och går på krokiga vägar
har Du lovat att aldrig lämna mig.
Och du är glad för mig
och jag är glad för Dig.

E
Jag har lagt mitt liv i Dina händer
och jag vet att du lagt en massa ansvar i mina.
Trots det känns det skönt att veta
att Du kommer bära mig genom alla buskar och snår,
berg, dalar, stigar och avfarter.
Även om jag trasslar till det för mig själv
och går på krokiga vägar
har Du lovat att aldrig lämna mig.
Och du är glad för mig
och jag är glad för Dig.

E
2009-05-02
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

