Vi har fått en son!

Nils Joel JULIAN Sundholm skänktes till oss som den allra bästa födelsedagspresenten någonsin på Joels 25årsdag, måndag 29/12 kl 09:50. Han vägde 3625 g och var 52 cm lång. Han har brunt hår, stora vackra läppar och långa spretiga morfars-tår. Vi mår bra hela familjen och tackar Gud för våra välmående, friska barn. Vi kom nyss hem och nu ska vi snart åka till morfar och mormor och fira nyår lite stillsamt, men självklart ska ni få några bilder tills vi skriver mer.

Gott nytt år 2009!

Kramar /Elina, Joel, Milly och Julian

God fortsättning...

önskar vi er!

Kramar /Fam Sundholm

GOD JUL!

Jag hoppas att ni alla firar en riktigt fin jul tillsammans med någon ni älskar idag. Det gör jag. En julafton helt utan egen kraft och lika älskad är jag ändå. Och julbord har jag fått, och hemgjorda presenter, och klappar från svärmor och svärfar. Tack!
Nu har pappas årliga, gigantiska godisskål tagits fram, den växer för varje år, en mycket välsignad tradition kan man säga.

Vi har tagit fina kort idag, men själva julhälsningen till er alla får bli en mellandagsvariant, då jag hoppas på lite mer kraft. Ikväll blir det midnattsmässa med Ulanders och co på kyrkan. Jag blir hemma, men här övas för fullt:

Folk fall nu neder
Och hälsa glatt din frihet
O helga natt
Du frälsning åt oss gav
O helga natt
Du frälsning åt oss gav

Tack Jesus, älskade frälsare för att du kom till min räddning!

Fridfull jul!

Elina

Snart ska vi ses du och jag!

I vecka 39 är medelkroppslängden 51 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3450 gr. Huvudets omkrets är 35 cm. En del barn ökar fortfarande i vikt medan andra magrar.
Normal mängd fostervatten är i slutet av graviditeten ungefär 0,5-1,5 liter. Fostervattnet omsätts snabbt, med ungefär 0,5 liter i timmen, vilket betyder att hela fostervattenmängden i slutet på graviditeten byts ut varannan till var tredje timme.
Det är ont om plats i livmodern och då kan det hända att navelsträngen ligger ett eller flera varv kring halsen eller kroppen på barnet, och det kan ibland påverka barnets hjärtljud i slutet av förlossningen. Cirka 20 procent föds med navelsträngen runt halsen och det är oftast inget problem. I de flesta fall behövs ingen annan åtgärd än att barnmorskan för navelsträngen över huvudet på barnet i samband med födseln.

/growingpeople.se

Tack.

Idag tackar vi Gud för att Joel ska få vara hemma och vila sin trötta kropp och själ i några veckor. Nu hoppas vi på julfrid och ny vind i seglen.
Tack för era förböner!

Kram Joelina

Till Dig, till Joel, till Milly, till Tjompen, till Jesus. Från mig, från Maria, från Gud.

Somna i ro mitt barn
Stjärnorna klara
lyser på stallet ner
här får du vara
Än får du sova
natten är stilla
Än är det långt till dag
Somna min lilla

Än är det stilla
stjärnorna blänker
Men på din framtid
redan jag tänker
Lång blir din vandring
långt styr du färden
Farorna hopar sig
ute i världen

Somna min kära
Sov vid mitt hjärta
Du är mig nära
Du är min smärta
Än får du sova
natten är stilla
Än är det långt till dag
somna min lilla

Polsk julvisa. Text: Ewa Niewiarowska/Jan Arvid Hellström.

Kärlek, ro, frid

/Elina

HAHAHA!

Jag väger 80 kg mina vänner. Det är för komiskt!

Om Joel och jag skulle boxas skulle vi vara i samma viktklass. HAHAHA! Gissa vem som skulle vinna!? Tur i oturen är att jag fått hela kroppen full i vatten i helgen, så det är nog inte bara lussebullar, mina händer och fötter ser inte ut som mina längre. Men, men, allt verkade prima med min bebis hos barnmorskan idag och det är det viktigaste. Och jag kan ju fortfarande leva i tron att h*n kommer att väga 15-20 kg och vi kommer hamna i Guiness världsrekordbok och bli kända och berömda...

Min kära storasyster uppmuntrade mig med sitt korta svar på sms:et om min nya vikt:
RESPEKT.

/Big little mama.

Tomten!?

Principer.

Något vi alla har, vare sig vi känns vid det eller inte. Jag kan ju, som jag redan skrivit om, ha speciella trots-principer. Typ vägra se Sagan om Ringen bara för att alla säger att man MÅSTE se den.

Jag tror att det är viktigt att ompröva sina principer, och ibland svälja lite stolthet och bryta dem. Och nu har så skett. I principfrågan om TOMTEN.

Lite i samma anda som vi omprövade detta med julklappar och julhets överlag bestämde jag och Joel oss för att vi inte ville ha någon tomte med i vårat julfirande. Vi tyckte liksom inte att han passade in. Han tar så mycket plats, barn gråter eller jublar, blir förkrossade när morfar/grannen/pappa/mamma avslöjas en dag och tror att de dyra paketen mamma och pappa skramlat ihop till kommer från tomten. När tomten är så gigantiskt mycket större än Jesus på jul kände vi att han åtminstone inte skulle få någon plats hos oss.

Det har inte varit lätt ska jag säga er. Försök att hitta julservetter, omslagspapper, pynt, julgransmatta, julkort mm utan tomte. Man får söka med ljus och lykta. Men framförallt är man provocerande. Det är jag inte så ovan vid i och för sig. Alkohol, kaffe mm har gjort mig rätt hårdhudad.

Jag vet inte om det beror på att vi nu fått barn och känner barndomens all stämning omkring oss men när vi hade vår helg för oss själva och gick på julmarknad så uttalades så orden...
- Du, älskling...
- Jaa?
- Jag vet inte riktigt hur jag tycker vi ska göra med det här med tomteprincipen, jag börjar ångra mig.
- Va!? Jag meed!
- Vi kanske ska leta efter en tomte att bryta principen med.
- Jaa.

Inte för att vi kommer att ha en tomtefixerad jul, eller någonsin lura i våra barn att tomten verkligen finns och skriva "Från tomten" på paketen, eller ställa en massa fula porslinstomtar överallt. Utan för att vi tycker att vissa tomtar är rätt så mysiga och stämningsfulla, och för att det känns lite som att dom "hör till", i sitt lilla hörn i julfirandet, precis som lussekatter och glögg. Det känns liksom inte längre som ett särskilt stort problem för oss. Mest en princip som hänger kvar.

Så igår köpte vi faktiskt ett gäng frälsta tomtar (alla tomtar ifrån vår barndom är frälsta säger mamma, som är den lyckligaste av alla att vi brutit vår tomteprincip)



Och älskade tomtehatare därute (har åtminstone en väldigt nära mig) Jag är på er linje i mångt och mycket, men inte längre i själva principsaken. Hoppas jag inte sviker er alldeles.

Kramar från tomtemor på tomtebo

Söndag

Vi har spenderat/spenderar en skön helg på tomtebo, vårt retreat-palats. Nu är det glögg på gång i köket. En nyklippt (!) Milly är på sitt bästa humör och springer runt i sina låtsasvärldar.

Jag är så glad att vi har varandra.

Genom dalen igen

Ibland så rasar liksom livets alla kriser över en samtidigt, sjukkris, livskris, ekonomisk kris, jobbkris, trotskris osv. Till på köpet är frugan i familjen i nionde månaden och snart kommer vår efterlängtade beb(kr)is...

Be för oss, vi har det tungt.

Ni som är nära, tack för all hjälp. Speciellt du pappa Gud, som alltid är som närmast när vi är som minst. Vi vet att du bär oss igenom även denna dal.

HERREN är min herde,
mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

(Psalm 23)

JulOstress

Jag är så grymt julOstressad. Kom på det idag när jag var vid Barnens hus och såg alla överfulla leksakskassar. I den Ulanderska släkten köper vi inga klappar till de vuxna i år, däremot är det "fullt tillåtet" att göra egna små presenter. Och jag har kommit på en massa idéer. Det är jättekul, och billigt.

Det var för några år sedan som jag började reagera kraftigt mot alla julklappar = pengar som lades ut kring jul i min familj. Inte för att vi var extrema, eller inte gav av kärlek och inte för att det inte var kul att få en massa bra grejer. Men det blev sådana MÄNGDER. I förrfjol lade vi alla ihop till en hemresa till våra älskade i England istället och sedan har det liksom känts dumt att ta upp hetsen igen.

Det känns som att man ofta bara "byter pengar" med varandra som vuxna. Man säger exakt vad man vill ha, och så får man det, typ. Ganska tråkigt, och dyrt. Nä, back to basics mina vänner. Kan tyvärr inte avslöja mina fantastiska, billiga pysselklappar, för min familj är mina mest trogna läsare. Men kolla in Claras vet ja!

Lycka till med klapparna, hur ni än gör!

Det är skönt att vara två...

Jag vet inte om det här är bästa forumet för kärleksförklaringar men jag vill bara låta världen veta att jag älskar min fru!
Det är så skönt att vara två, att hjälpas åt, värma varandra, bära varandra. Den starka stöttar den svaga. Det är kärlek det!

Tack Elina för allt du gör för mig!

/Joel

Ett bristande inlägg

"Ja visst gör det ont när huden brister.
Varför skulle annars låren tveka?..."

Karin Boye, fritt tolkad av moi.

Nu har det börjat brista på mig, igen. Och ont gör det verkligen inte, bara lite i hjärtat. Bad till Gud att han skulle använda sig av förra graviditetens bristningar och det har han gjort riktigt länge (Tack ska du ha!) men kanske vill den här bebisen ha några egna kärleksstrimmor (som min kära svägerska så fint kallar dem)och inte bara dela på Millys, så nu har magen börjat brista. Nä, usch, det är lite trist, det må jag säga. Min kropp har gått igenom lite mer än en average 22-årings har. Det kallas nåd och jag är ödmjukt stolt och glad över det, fast det här med bristningar och hängbröst...nja, det får man nog ändå kalla baksidan på myntet.

Men, jag kom på en grej, kan vi inte förena oss kära kvinnor, och vända det till en TREND istället!? Nästan alla har vi ju en och annan kärleksstrimma, antingen från tonårens ljuvliga uppsprickning eller från en och annan graviditet. Upp till kamp för bristningarna, dom är ju ändå rätt så fina när man tänker efter, lite pärlemoskimrande på något sätt. Joel har då aldrig brytt sig, det är det mest media, hudterapeuter och andra kvinnor som gör. Vad säger ni?

Kram E

Ordning på verserna

Detta inlägg riktar sig främst till mig själv och mina systrar som varje gång vi ska tända ljus i adventsljusstaken kör en variant av tredje adventsversen. Lägg märke till den nya icke könsbestämda varianten. Inge mera -Och MAMMA bakar kakor... Heja jämlikheten!

Ok, systrar, det blir förhör den fjärde advent!


När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas
att fira få advent.


När andra ljuset brinner
då är Lucia här
hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär.


När tredje ljuset brinner
vi juleklappar syr
och alla bakar kakor
och har ett väldigt styr.


När fjärde ljuset brinner
vi hämtar julegran
och alla människor räknar:
dan före dan före dopparedan.

Lite skönsång

Varsågoda, Milly och Andreas bjuder på lite skönsång såhär på onsdagskvällen:



För övrigt ser vi fram emot besök från Skellefteå och fina Sundströms imorgon och sedan väntar något historiskt. Jag och Joel ska ha en barnfri helg och bara få vara med varandra. Känns jättemärkligt men jättekul! Bäst att passa på innan kaoset bryter ut igen, och våra barnvakter blivit kroniskt utbrända. Vi ska iaf baka pepparkakshus, gå på Gammlia julmarknad, julkonsert i Grisbackakyrkan och så har vi bokat bord på Skeppsviks herrgård för att njuta av ett riktigt "Sunes jul"-julbord :) Ja, ni hör ju, en riktigt julig höjdarhelg kommer det att bli!



Mysigt va!?

E

En bild säger mer än tusen ord...

...










Hahaha! Jag kunde bara inte låta bli! Det här är lilla vackra Maja, men hon är dessvärre inte min. Skulle kunna vara det, med tanke på färgerna, men jag får nog vänta ett tag till på min skatt. Lite mer ögongodis, och min gigantiska mage.

Blablabla

Oj, oj, trött, trött. Mina nära vänner vet att jag blir lite för...öppenhjärtig efter klockan 22 och egentligen varken borde vistas i sociala sammanhang eller blogga för den delen. Ni anar inte hur många gånger jag vaknat upp på morgonen med en så kallad "-hjälp, vad sa/gjorde jag igår egentligen, jag skäms ihjäl-bakfylla" av värsta slaget, och då dricker jag inte ens alkohol. Som Joel nämnt -Jag vill aldrig se dig berusad älskling. Nää, inte jag heller. Lustgasen efter förlossningen bekräftade detta för oss båda. Morgondagens festligheter närmar sig med stormsteg, idag har vi haft det hemskt trevligt men konstaterade att tre bjudningar med olika sällskap kanske blir lite i överkant dagen innan en stor fest. Dock fick kära Hägglunds frimodiga order om att laga god mat och diska upp efter oss alla (tack!)

Jaja, jag tror inte jag sagt för mycket, bäst att sluta när man är på topp.

Hoppas vi får träffa många av er imorgon.

Kram E

Kvällskoll

Vad gör vi egentligen, lilla familjen Sundholm, nuförtiden?

Exakt just nu sover Milly som sötast, Joel ser klart en film och jag är just hemkommen från Stina och Emil där jag slappat, fikat och fått "komma bort" lite hemifrån.
Joel är sjuk, någon seg influensa/förkylning som hållit i sig en vecka nu, så vi kämpar på för att vardagen ska funka, blir lite tufft när den ene är sjuk, den andre höggravid och den tredje ett år och åtta månader och alldeles underbart obrydd om de andra tvås tillstånd. Annars är det full rulle för att få klart allt inför söndagens 25årskalas/adventsfest. Har bakat 114 lussekatter, fönsterna är putsade (jo, ni läste rätt, min fönsterputspanik är äntligen puts väck)och varje dag kommer vi en bit på vägen i pyntande och donande.

Bebisens vagga är på plats, babykläderna tvättade, vagnen redo osv, så har h*n lust att göra tidig entré är vi rätt så redo.

Så där ja, en liten kvällsrapport á la Sundholm.

Sov gott!

Älskade Norrland

Jag älskar att bo i Norrland! Milly åker till dagis i pulka om morgnarna, liksom många andra Ume-barn. Det är liksom inget exklusivt med det, det är bara det mest smidiga i vårt vackra vinterland. Snön lyser upp tillvaron, knarrar under skorna och glittrar som miljontals diamanter på marken om nätterna. Luften är krispig och underbar att andas.

mmmmmm...

Kom igen humöret!

Nää, ibland är man på dåligt humör på sådana olämpliga dagar. Har gjort mig lite lagom fin och skulle försöka ta kort på magen osv. Ser ut som sju svåra år på vartenda kort och gav upp projektet. En ledig lördag som bara är fylld med lagom mycket kul. What is my problem! Men av erfarenhet vet jag att man behöver komma ut och träffa folk för att skärpa upp sig lite, och det ska vi nu. Bowling och knytkalasmiddag. Kom igen humöret, kom igen...

E


En annan dag när humöret uppenbarligen inte var på topp, och Joel dessutom tog ett läckert kort

Sorry grabbar...

Mel: Sune har en tjej

Milly har en pojk (doo do do do)
Ingen vanlig pojk
Det är Millys bäääästa pojk

Creepy

Nä, nu måste jag berätta om något riktigt creepy. Har hållit inne med det här allt för länge nu:

Det finns en mystisk person/varelse, förmodligen boendes i vår källare, som alltså bryter sig in i vårt förråd om natten och SYR IN alla mina kläder, upptäckte det först på regnbyxorna och nu senast täckbyxorna. Inte nog med det, nu har han även tagit sig in här och till och med gett sig på mina gravidjeans. Alltså jag ryser, snacka om psykopat, allra minst i stil med bajsmannen. Fy! Vi anar också ett samarbete mellan denna läbbiga person och vår gamle hustomte i skafferiet som gjort sig skyldig till mycket genom åren: mängder med försvunna pepparkakor, digestivekex och chokladbitar. Man blir ju mörkrädd, var ska man kunna känna sig trygg om inte i sitt eget hem. Dessutom har jag ju nästan ingenting att ha på mig längre.

Huvva!

E

Insikt.

Oj, hoppsan. Jag är ju redan i vecka 34, går in i vecka 35 om 3 dagar. Här går det visst framåt. Hjälp, det är ju bara 5 veckor kvar. Får nog ta tag i snuttefilts-syningen på en gång.


Milly en dag gammal med sin eviga följeslagare: Snutten (även kallad -ngng, uttalas med tungan i gommen)

Så här mysigt har vi det, kom hit på kalas snart!

Nu är det hög tid att göra en första inbjudan till...

Lars JOEL Stefan Sundholms 25årskalas

Varmt välkomna hit på adventsmys med lussebullar, pepparkakor, glögg och allt det där, och så tårta såklart.
Vi firar världens bästa Joel och att julen är i antågande.

Tid: Söndag 30 november (1:a advent) kl 18 och framåt.

Så boka nu in det bums i era kalendrar och sprid det vidare vet ja. För den uppmärksamme läsaren så kan det ju tyckas konstigt att fira Joel redan då när han egentligen inte fyller förrän 29 december. Men för den ännu mer uppmärksamme läsaren är detta helt logiskt eftersom att risken finns att vi föder barn just då. Och hur som helst kommer jag i annat fall sitta orörlig i någon skön fåtölj med ca 20 kg övervikt + julmat och bara vänta.

Välkomna! Elina och Joel

Pirr.

Tänk att det bara behövs en liten helg. Plötsligt ser man hur någon ser ut, känner hur någon luktar, smakar, känns. Vaknar flera gånger under natten och känner hur man saknat att ha denne någon bredvid sig. Pirrigt och härligt blir det, som den allra första tiden, fast utan det jobbiga.

Och så fick jag ett doftljus också, äpple och kanel.

Välkommen hem älskling!

Inget är som väntans tider...

Väntar på att Milly ska somna in ordentligt...
Väntar på lite motivation och kraft att gå och hämta helgens packning, samt packa upp den...
Väntar på min ungdoms utvalde som sitter i bilen och borde vara någonstans i Övikstrakten...
Väntar på att Tjompen ska somna och sluta dra i mammas revben och inälvor...

Det finns inget annat än väntans tider
Och inget är som väntans tider
Det måste ju vara positivt, eller?

Lite av varje och så blir det reklam

Jag klarade tentan i kognitiv psykologi, det innebär att hela den kursen är godkänd och klar, very very skönt.

Har varit vaken sedan 7-tiden, då vi var tvungna att väcka en inte allt för tacksam Milly för idag har det varit fotografering på dagis. Går liksom emot hela ens inre att "väcka det barn som sover". För att inte tala om att "väcka den mamma (som "pluggar" 50 % på distans) som sover". Jaja, den här gången blev fotograferingen åtminstone av, förra gången när vi gått upp i ottan, kämpat med tofsar, satt på finklänningen och de krångliga strumpbyxorna var fotografen sjuk.

Imorgon åker Joel till Karlstad över helgen, två spelningar är på g. På fredag kväll blir det en lite softare spelning i Pingstkyrkan Karlstad kl 20 på 20+ Musikcafé. På lördag kväll blir det lite rockigare i Pingstkyrkan Kristinehamn kl 20, missa inte detta om du är i närheten, som en stor bonus är min kära svåger Emil och syster Stina förband.





Kul för er i Värmlandstrakterna, tråkigare för mig och Milly. Fast vi ska husera på Tomtebo i helgen, så det går nog ingen större nöd på oss. Möjligen att vi är lite utbrända på måndag, för på Tomtebo är det action som gäller :)

Ni vet väll förresten att min man bloggar på bellsmusic.blogspot.com

Nu har ni litegrann att kolla in.

Kram E

Tjänster och gentjänster

Åh vad skönt, jag ska få hjälp att hämta Milly idag. Johanna och Andreas tar hand om den biten, och så bjuder jag på hemlagade fiskpinnar och mos. Perfekt! Och trevligt för alla parter, inte minst Milly, som älskar sin Nanna.

Ps. Om det var någon som såg en höggravid noshörning försöka sig på en smidig springtur i ett desperat försök att hinna med bussen vid landstingshuset, så var det inte jag. Särskilt inte om denna märkliga uppenbarelse dessutom halkade i ett isigt dike och fick krypa för att ta sig fram den sista biten...

E

Bekännelser...

Nä, nu är det nog dags att bekänna en del igen. Det är bra för karaktären och för att ingen därute ska få för sig att jag är en perfekt människa med ett perfekt liv (som jag konstigt nog får kommentarer om ibland).

Jag kände att jag inte riktigt levde som jag lärde när jag efter att ha skrivit förra inlägget öppnade dörren åt mamma kl 12 iförd nattlinne, fett hår och hängdeppläpp. Hon drog med mig ut i solen på en promenad, bjöd på choklad och hjälpte mig upp över vattenytan igen. Nu har jag både rensat kort på datorn, haft en lång skön spa-dusch, satt igång vecko-tvätten och tänt lyktan på balkongen. Med andra ord, följt flera av mina egna goda råd. Kan konstatera att dom faktiskt funkar.

Och även om mina sådana här deppdagar som sagt inte hör ihop med hösten som årstid, kan jag också konstatera att det är lätt att vara en pretto-bloggare utan att någon märker det (förutom mamma då).

Vi sitter i samma båt mina vänner, allihop!

Kram E

Elinas tips till undsättning

Jag tycker mig ana en viss allmän höstdepression i bloggvärlden. Det är dåligt med uppdateringar, och ännu sämre med kommentarer (PIK, PIK!) Kan det vara så att hösten börjar ta ut sin rätt? Bristen på sol och värme tynger våra svenska sinnen, tiden mitt emellan vackra färgglada höstlöv som prasslar under skorna och adventsljusstakarna kan bli tung för många.

Personligen är jag, om någon missat det, en ganska känslig varelse. Jag kan lätt bli deppig i perioder, men jag tycks inte vara särskilt årstidsberoende alls. Kan det bero på mitt oerhört ljusa, ursvenska skinn som knappt aldrig varit på besök utomlands och som faktiskt numera bott större delen av sitt liv i norrland. Jag vet inte. Men nu vill jag tipsa er lagom höstdeppiga om några saker ni kan göra för att få känna lite levnadslycka igen (med resultatet att ni uppdaterar era bloggar, och kommenterar mina fantastiska inlägg igen :)

-Börjar att snabbt dra några klassiker, som kan fungera mkt bra på enklare former av deppighet: tänd ljus, drick choklad med vispgrädde, se bra filmer, ta en promenad, köp en fin kofta, ta tag i SMÅ projekt, ta ett varmt bad, unna dig en behandling av något slag, måla naglarna, gör god höstmat (kalops, palt, rotsaker i ugn, soppor osv)

-Besök ett solarium, eller kanske ännu bättre, ett ljusterapirum (var man nu hittar sådana) Man FÅR sola i solarium, men inte för ofta. Värmen och ljuset och fräknarna på näsan gör underverk för karga svenska själar.

-Starta julpyntandet. Häng upp en ljuslykta eller vira en ljusslinga runt balkongräcket. Ta för all del fram stjärnor och stakar om du känner att det är vad som krävs. Why wait är vårt motto.

-Det är OK att vara trött, som min man försöker pränta in i hjärnan på mig. Du är inte sjuk för att du är trött. Alla tider är viktiga. Bejaka dina känslor och lär dig något om dig själv, eller om Gud. Som är 100 % närvarande i ALLAS våra liv alltid. Frågan är bara om vi är närvarande i hans.

Till sist vill jag säga att vissa människor kan bli rejält deppiga under hösten, eller under andra tider i livet. Det är inte konstigare än att vissa får allergiska problem varje vår/sommar. Då behöver man hjälp av någon som kan hjälpa en rensa bland tankarna lite, eve behöver man medicin också. Och det är helt ok. Jag har erfarenhet av båda delarna.

Lycka till! /E

En filhistoria

Häromdagen fick jag värsta fil-cravingset. Klockan närmade sig 22 och jag kände att jag bara måste ha en tallrik fil. Vi har JÄMT fil hemma, men inte just den här kvällen. Detta samt att så mycket annat skitigt sig den dagen bidrog nog mer till mitt filbegär än mina rent biologiska behov av fil, gravid eller inte.

Men, hur som helst, min käre make var inte sugen på att klä på sig kläder igen och åka ut med bilen efter fil (märkligt, tycker inte ni det?) Jag ringde syrran, som var busy, så tillslut sms:ade jag vår käre vän Magnus, som nyligen flyttat in några hus bort. Denna goda man tog uppdraget på allvar och gick hem från den tillställning han var på för att leverera fil till mig. Jag hade mest tänkt kolla om han var hemma och hade fil i kylskåpet, men tack och lov tog han mig på ack så mycket större allvar än så. Han fick en bullpåse och en kram och sa att jag gärna fick höra av mig igen.

Vilken vardagshjälte! Behöver jag skriva att det var den godaste filtallrik jag ätit!?

Världens bästa pappor

Grattis till männen i mitt liv, världens bästa pappor. Ni är livsviktiga för mig, och för Milly. Tack för att ni står fasta i våra liv. Älskar er från djupet!





(Grattis också till mig, som kammat hem 24 st halmänglar på tradera för 26 spänn. Oj, som jag letat efter sådana här. Vi har alltid haft sådana i granen hemma hos mig, så vad gör man när man inte hittar några på stan? Man utmanar sig, och går vidare från facebook till tradera, ojojoj, var ska detta sluta...



Ni får ursäkta denna parentes i mitt Fars dag-inlägg)

Kramar till alla fantastiska pappor därute, ni är så viktiga!

/E

En stor dag

Ojojoj, stora saker är på gång. Jag har skapat en facebookanvändare. Svalt min stolthet, mina principer och bara gjort det. Jag har väll berättat om min lilla tvärtemot-ådra? Vägrar liksom göra sådant som blir ett "du bara måste, alla har ju...". T.ex. har jag inte läst en sida i Harry Potter, såg inte Titanic förrän alla var less, har nyss kläckt Sagan om ringen-triologin, dricker inte kaffe för att jag inte vill bli beroende osv osv. Gillar inte när värdsliga saker blir en livsnödvändighet. Men nu har ju den värsta facebookvågen lagt sig, och dessutom spionerar jag ju ibland via Joels användare och det blir ju lite hyckligt. Så, bli min vän vet ja!

Annars är det en stor dag idag, för Matteus, mitt förstfödda syskonbarn, fyller tre år. Han är bara helt oersättlig. Kolla in honom och Millan för ett år sedan:

Till några speciella...

...som bor så långt bort. Milly sitter och tittar på sin absoluta favoritfilm -tecknade Pippi Långstrump som hon fått av farmor, farfar och faster Joline. Hon är klädd i farmors stickade tröja med kaniner, under den har hon faster Johannas present (ännu en stickad tröja) och så sin pyjamaströja under det. Självklart har hon även en stickad mössa på huvudet till tröjorna. Lager på lager är det som gäller och varje dag har vi en väldans kläd-show här hemma. Hon byter kläder på sig själv och dockorna stup i kvarten. Det senaste är att i smyg dra fram alla bebiskläder som hennes mor så varsamt tvättat och vikt och klä dockorna i dem.

Igår när vi satt och tittade i Millys "Mitt första år"-bok frågade jag var farmor och farfar var. Och det hade hon full koll på. Joline också såklart, det var ju ett av de första namnen hon sa. Faster Johanna har också tur, eftersom Milly lärt sig vem moster "Nanna" är, det blir liksom "two in one".

Vi är hemma idag, Milly har blivit magsjuk. Så vi går raskt vidare från förkylning till dagismagsjuka. Utan att avslöja för många obehagliga detaljer kan jag berätta att det engelska ordet "diary" är nära besläktat med det vi sysslar med idag. Förutom det mår hon dock prima, så det är ingen större fara med oss.

Förövrigt kokar jag lingonsylt, gamla trasor och sorterar återvinning, typiska "hemma med sjukt barn-sysslor". Kramar till er alla, men lite extra stora kramar till släkten i fjärran!

Mitt skrivbord

Såhär fint är mitt skrivbord på datorn. Älskade unge, vad du fick till för min/utseende på detta kort är för oss obegripligt. Sötast i världen är du iallafall. Kärlek /mamma

Vardagsaction

Åh fy vad läskigt. Sitter i godan ro och betalar räkningar i kontoret när en galen fågel flyger in genom balkongdörren. Paniik! Glömmer bort mina onda fogar och 15 kilos övervikt och hinner fram till dörren på mindre än en halv sekund, och stänger in mig. Mogna kvinna med två barn. Jaha, vad gör jag nu då? Ringer syrran som räddat mig från otaliga spindlar och mammamyggor och hon svarar inte. Tänker snabbt igenom innerstaden, vem törs jag ringa? Tillslut hör jag hur dunsarna mot fönster och väggar tystnat och smyyyyyger mig ut för att gå den läskigaste husesynen ever. Gud hjälpte mig och fågeln ut. Tack ska du ha min allra bästa vän!


Det kunde ju ha slutat så här...


eller så här...

Puh!

E

Tisdag.

Min nådegivna (kan man säga så?) graviditet börjar ta ut sin rätt mer och mer. Framförallt är det ryggen, fogarna och tröttheten som begränsar mig och får mig att längta efter att springa i trappor, hoppa upp i Joels famn, bära kjolar med hög midja och högklackat, göra flera saker samtidigt och effektivt, ändra ställning i sängen utan att det ska kännas som att man går sönder osv. Jag vill egentligen inte gnälla och klaga, vet att jag är välsignad, men jag börjar bli tung och trött mina vänner. Och själ och psyke ställer in sig allt mer på att samla kraft, förbereda sig för det nya. Känner inte riktigt igen mig själv alla dagar. Jag hoppas ni vill stanna hos oss trots lite segare uppdateringar än vanligt, lite mer djupdykarinlägg osv.

Hemkommen från en mycket angenäm kväll hos nygifta paret Lidströms, det är skönt att vara bland människor där man kan känna sig helt trygg i den man är, där man känner frid och välvilja i atmosfären, och dessutom blir bjuden på riktigt god mat. Tack till er!

Nu ska jag gå och lägga mig, är helt slut och klockan är snart nio, som sagt, det börjar bli dags för pyret och mig att samla kraft inför "the big race". Som jag längtar efter att få sätta igång med ovissheten igen. Hur är man funtad egentligen. Säger som Ronja -Hit med lite farligheter, det är på tiden. Och förfäras över mig själv. Livsfarliga kvinna.

GOD natt!

En gåva

Idag när jag kom hem stod en liten påse utanför dörren. I den fanns den mest fantastiska present. Två glasburkar med "meducin", en mot måndagsångest (fylld med zoo-godisar) och en mot foglossning (fylld med djungelvrål). Klockrent.

Jag blev så himmelskt glad! Vem är du fantastiska människa?

Har ju en riktig presentskickarvän som bor alldeles för långt bort, Lotta. Det senaste var två par läckra mammatrosor (Joel sms:ade och tackade henne så mycket, med tanke på att han är otroligt obrydd när det gäller underkläder och dyl säger det en hel del om mitt trosförråd)
Men denna present var alltså lämnad utanför dörren och inte skickad...mystiskt. Träd fram så jag får ge dig en extra stor kram nästa gång vi ses.

Tack för uppmuntran i era gåvor kompisar. Ni som skickar kort, presentkort på glass/blommor, lämnar påsar utanför vår dörr, kommenterar vår blogg, och skickar fina sms/mail. Ni är som små änglar ska ni veta, som lyser i vår vardag. Det betyder så mycket!

Kärlek /E

Vi går i väntans tider...

Och jag drömmer om vår bebis. Det är en...och h*n heter **** Sundholm och har mörkt hår. Och vi har köpt det första plagget och det hänger på guldspegeln i vårt sovrum. Och vi har börjat träna andning och avslappning igen inför förlossningen, och jag har börjat se över våra bebiskläder. Och det är tio veckor kvar tills h*n äntligen är här. Och sen ska jag så småningom få tillbaks min unga kropp igen.

Och vara tvåbarnsmor...hjälp!

Snart är den här!

Efter en lång, tung dag på grund av en lång korvstoppad helg och två nätter med för lite sömn, strömmar nu Nat King Cole ur högtalarna. Julen är äntligen här! Fick till slut kraft till en dusch och nu till och med ett kort inlägg för mina svältfödda bloggläsare. Vi fick sådan enorm julstämning att Joel har åkt ut i regnet för att köpa pepparkakor. Dessvärre konstaterade vi att det nog blir svårt att få tag på lussebullar ikväll.

Tack pappa för att du tog hand om Milly efter dagis idag, Joel för att du kom hem på lunchen med choklad och kramar, och Johanna för att du levererade mat till mig. Vad jag vore utan er vill jag inte veta!

Ha en skön kväll, kopiera gärna vårt fantastiska jultema...

E

Till mamma!

Sätt upp en bokningslapp på toan till klockan ett idag. Då börjar min tenta och din förbönstjänst.

Love

E

Millykram

Jag önskar att alla fick känna på en riktig Millykram idag. När hennes små armar som knappt når runt kramar sig fast kring halsen och hon böjer sitt lilla huvud mot ens bröst. Och så ler hon, för hon vet hur mycket vi tycker om dom, kramarna, och att hon liksom har makten över dom. Så säger hon -Pappa, springer till honom och delar ut en. -Mamma, springer till mig och delar ut en, och så kan vi hålla på en lång stund. En lycklig stund. Hon har också snappat upp att vuxna ofta klappar lite med ena handen på varandras axlar när de kramas, så den varianten finns också.

Att ha min och pappa Joels odelade uppmärksamhet får Milly att stråla, kan inte låta bli att tänka på att det kommer bli svårt snart. Kommer garanterat att sakna det.

Millykram på er!

E

Oh, I wish I did...

Dagens tips: Användes vid blodtryckstagning, blodgivning och magmätning...

Tänk att du älskar en liten människa som jag...

Ajaj. Det värker i skallen och i bihålorna. Jag hittar inte svaren på tenta-instuderingsfrågorna (dags igen på fredag, blä)
Nu ska jag skynda till mödravårdcentralen och kolla upp lille plutt, eventuellt drar jag på mig en bysthållare, borstar tänderna och preparerar mina spruckna läppar. Men bara eventuellt...

E

Hall

Välkommen in till oss från höstrusket!






Ni vet väll att ni alltid är välkomna, både långväga och kortväga gäster!

Många kramar
Sundholms

Ps

Min frånvaro på internet beror på följande saker: Ont i kroppen (mitt bäcken har gett upp och gått i tusen bitar känns det som.) Tar mycket på krafterna att bära barn den här gången mot förra. Utvandrarna, sträckläser denna klassiker om kvällarna, har nästan börjat tänka på småländska. Har varit lite allmänt trött och slut som människa. Mycket har varit/är på gång bl.a. ska jag agera barnkörledare i helgen :)

Det jag ville säga var att ni som kommenterat några inlägg nedåt nu har fått lite respons som ni kan kolla in om ni vill.

Ds

Föräldramöte...

Är just hemkommen från mitt första föräldramöte, snacka om vuxenpoäng. Jag mötte min cyklande storasyster på vägen, vi har ju lyckan att bo så fasligt nära varandra nu för tiden. Hon sa att hon lagt märke till mig i dunklet för att jag gick och såg så glad ut. Det tror jag det, var så grymt peppad inför detta föräldramöte. Hade egentligen fixat barnvakt (f.ö. samma syrra) för den första timmen av mötet för att vi åtminstone skulle kunna gå båda två en stund. Döm av min förvåning när Joel inte alls var så särskilt förtjust i tanken på föräldramöte och hellre ville va hemma och baka en ny sorts kaka. Vem är inte peppad på föräldramöte!? Tänk att äntligen få vara på "insidan", fika och prata om galonbyxor, fingerfärgsprojekt mm. En dröm helt enkelt. För övrigt var det jag som påminde och tjatade på mina föräldrar om mina egna föräldramöten. Och det var ju så gruvligt orättvist att man inte fick vara med själv.

Hur som haver. Det enda som gått i uppfyllelse från mitt första möte är fikat. Annars hamnade jag chockat mitt i ett protestmöte mellan arga föräldrar och förskolans rektor som var på visit en stund. Tyckte så synd om denna kvinna som stod ensam mot en massa skällande mammor och pappor. Förstod snart att det inte var så enkelt och ensidigt. Tyckte fortfarande synd om henne men förstod att felet faktiskt låg hos henne.

Har bara känt tacksamhet över detta välsignade dagis, nu fick man en djupare, tråkigare inblick i vad som inte hinns med, hur stor barngruppen BORDE vara, hur personalen behandlas av sin chef, hur läroplanen inte följs osv. Det var inte så kul. Men kära, älskade vänner därute. Bli aldrig bittra. Jag säger det så ofta till Joel, jag vill aldrig bli en bitter, negativ människa. Hjälp mig om jag börjar trilla dit, säg åt mig, gör mig uppmärksam. Livet är orättvist, det finns mycket att kämpa för och emot. Men håll hårt i hjärtat ditt och låt det inte sakta sakta börja förmultna.

Tänker fortsätta tycka att Millys dagis är världens bästa, och jag tänker fortsätta gilla föräldramöten, le när jag är ute och går, sparka upp virvlande höstlöv med skorna, säga -puss, puss när jag pratar med Joel i telefon, drömma om framtiden, längta till himmelen.

Och nu ska jag få äta Joels goda kaka. Livet är orättvist, men Gud är god. Så säger min pappa. Och han är bäst.

Kram Elina

Och annars...

...sitter Milly och tittar på Pippi (underbara film, tack farmor och farfar!), Joel jobbar kväll och jag får efterlängtad datortid. Innan dess lyckades jag få ihop en fisksoppa, innan dess hämtade jag Milly på dagis med mycket möda och stort besvär, p.g.a att mitt bäcken gått i fyra delar. Innan dess hade jag en mycket effektiv uni-dag och fick ihop en hel rapport av en minnesundersökning jag och min grupp gjort. Innan dess gick jag upp skittidigt. Innan dess låg jag och drömde kärleksdrömmar om Tjompen och sen om Joel...

För övrigt känner jag mig allt som oftast som en strandad säl nuförtiden. -Jag gillar sälar, sa Joel när jag beklagade mig.

Grattis lilla Lisen 1 år idag!

Gokväll!

E

Tjuvkik

Jag fick känna på dig inatt
och se dig genom en tunn, tunn hinna
Du var så oerhört vacker
Små, små fötter och händer
Du såg på mig med ditt lilla runda ansikte
och du var en alldeles egen person
Lik din syster, men inte alls en kopia
Du hade hennes röda hår
Din blick var så mild och lugn
-Det kommer gå bra mamma
Din pappa tog dig i sin famn
han kunde inte hålla sig
Vi ville bara plocka ut dig
Och så vaknade jag
Kvar är bara längtan
Och väntan

/Mamma

Rent hus

Vacker färgglad höst utanför fönstret. Här inne doftar det av Grumme citronsåpa och blänker om både diskbänk och möbler. Idag har vi storstädat, ett inte allt för enkelt projekt nuförtiden. Vi brukar dela upp det så att en åker iväg med Milly och den andre städar hela lägenheten, eller att vi tar Milly i varsin omgång och delar upp själva städningen. Ändå är det sällan vi lyckas göra hela lägenheten på samma dag, men idag gick det. Jag älskar känslan av nystädat.

Kommer ihåg när Milly var nyfödd, det tog en himla tid innan vi började få tillbaks några slags städrutiner. Snart är vi där igen, med en ny bebis, i det vackraste och svåraste av kaos. Fast lite mer erfarenhet och skinn på näsan har vi hunnit få den här gången. Men nog är jag rädd ibland. Rädd och liten. Hyser inga tvivel om att Gud som haver barnen kär, ser till mig som liten är...men jag vet att man för den sakens skull inte undkommer svåra tider. Jag önskar så att jag fick må bra efter den här förlossningen. Jag önskar det så mycket så jag nästan inte vågar uttala det. Behöver bara må sådär lagom bra. Sådär halvbra som de flesta mammor mår under första tiden. Att man mår helbra verkar iallafall bara vara en myt. Man är sliten i kroppen och hormoner ska ut och in i kroppen, en ny person ska in i livet som ställs på ända, och man känner de starkaste av känslor och är så lycklig att man gråter då och då. På det stora hela mår man halvbra. Önskar så ikväll...


Moderskänslor