Principer.
Något vi alla har, vare sig vi känns vid det eller inte. Jag kan ju, som jag redan skrivit om, ha speciella trots-principer. Typ vägra se Sagan om Ringen bara för att alla säger att man MÅSTE se den.
Jag tror att det är viktigt att ompröva sina principer, och ibland svälja lite stolthet och bryta dem. Och nu har så skett. I principfrågan om TOMTEN.
Lite i samma anda som vi omprövade detta med julklappar och julhets överlag bestämde jag och Joel oss för att vi inte ville ha någon tomte med i vårat julfirande. Vi tyckte liksom inte att han passade in. Han tar så mycket plats, barn gråter eller jublar, blir förkrossade när morfar/grannen/pappa/mamma avslöjas en dag och tror att de dyra paketen mamma och pappa skramlat ihop till kommer från tomten. När tomten är så gigantiskt mycket större än Jesus på jul kände vi att han åtminstone inte skulle få någon plats hos oss.
Det har inte varit lätt ska jag säga er. Försök att hitta julservetter, omslagspapper, pynt, julgransmatta, julkort mm utan tomte. Man får söka med ljus och lykta. Men framförallt är man provocerande. Det är jag inte så ovan vid i och för sig. Alkohol, kaffe mm har gjort mig rätt hårdhudad.
Jag vet inte om det beror på att vi nu fått barn och känner barndomens all stämning omkring oss men när vi hade vår helg för oss själva och gick på julmarknad så uttalades så orden...
- Du, älskling...
- Jaa?
- Jag vet inte riktigt hur jag tycker vi ska göra med det här med tomteprincipen, jag börjar ångra mig.
- Va!? Jag meed!
- Vi kanske ska leta efter en tomte att bryta principen med.
- Jaa.
Inte för att vi kommer att ha en tomtefixerad jul, eller någonsin lura i våra barn att tomten verkligen finns och skriva "Från tomten" på paketen, eller ställa en massa fula porslinstomtar överallt. Utan för att vi tycker att vissa tomtar är rätt så mysiga och stämningsfulla, och för att det känns lite som att dom "hör till", i sitt lilla hörn i julfirandet, precis som lussekatter och glögg. Det känns liksom inte längre som ett särskilt stort problem för oss. Mest en princip som hänger kvar.
Så igår köpte vi faktiskt ett gäng frälsta tomtar (alla tomtar ifrån vår barndom är frälsta säger mamma, som är den lyckligaste av alla att vi brutit vår tomteprincip)

Och älskade tomtehatare därute (har åtminstone en väldigt nära mig) Jag är på er linje i mångt och mycket, men inte längre i själva principsaken. Hoppas jag inte sviker er alldeles.
Kramar från tomtemor på tomtebo