Tack barnen

Tack barnen för att ni somnade på en gång ikväll. Det var guld värt efter en dag då ni skänkt mig mycket glädje och kärlek men också: sprungit ifrån mig, slagit mig, stökat ner överallt, skrikit åt mig, skvätt ner mig, bråkat med varandra samt gallskrikit i min famn båda två samtidigt...

Jag kan av hela hjärtat säga att jag aldrig älskat er mer än vad jag gör just nu, och jag tror jag börjar förstå principen med Guds kärlek till mig.

E

Vardagstips del två

Känner du dig nere? Är det lite kallt och rått ute? Ingen inspiration? Här kommer dagens vardagstips. Gå runt en sväng bland hyreshusen i närheten av innerstaden där du bor. Rätt vad det är går du förbi ett "tvättstugeutsug" och den mest fantastiska doft av torktumlat, nytvättat slår emot dig. Har du tur kan du även känna av värmepusten. Man kan inte annat än le och tacka Gud när det händer. (Om du bor i Umeå har Kungsgatan öst på stan flera sådana trevliga utsugställen. När du går förbi ett par polkagrisrandiga gardiner kan du ju passa på att vinka vet ja!)

E

Hänt i veckan typ

Ny dag

Ligger fortfarande i sängen (what's up with that!?!) och tänker tillbaka på en dröm jag hade om ett fantastiskt skåp som Joel bar upp från vårt förråd. Det var lite som Pippis skåp med massa fack och lådor, fyllt med lego, pyssel och allt möjligt kul och vi hade glömt att vi hade det där nere. Blev riktigt besviken när jag insåg att det bara varit en dröm. Jag minns också luddigt att M kom in och grät hysteriskt för att J hade slagit henne i skallen med plasttigern två gånger, detta efter att han lyckats ta tillbaka den från sin retsamma syster. Det var dessvärre ingen dröm. Jag har hört mig själv uttala orden många gånger på sistone, orden som man hört 15432 gånger -Sluta bråka!

E

Dysterheter

Ikväll är jag så ledsen. För att min fina dator åkt i golvet och spruckit en del i plasten runt skärmen. Och för att jag är sjuk. Tjock i halsen och förkyld i kroppen och knoppen. Och inte tillstymmelse till kämpaglöd har jag kvar efter allt som varit så jag är bara totalledsen och tycker att nu får det vara nog och att det är förfärligt synd om mig. En riktigt sorglig liten småbitter människa är jag ikväll. Huvva. Håll er borta från Kungsgatan. Det gjorde inte mamma och pappa såklart. Dom kom med middag och hjälp och kärlek. Joel jobbar, han är i Luleå så vitt jag vet, tur för honom, inte ens jag vill vara med mig ikväll. Återkommer.

E

Saturday night alone

Känns inte helt hundra det här ensam-temat, men imorgon kväll har jag stora ambitioner att INTE spendera kvällen på en man hand. Jobbar ett dygn, så helt ensam är jag i och för sig inte. Försöker hitta kraften att plugga lite. Ligger fortfarande efter mycket med läsningen såklart. Och jag har inte alls mitt vanliga tempo, humör, min vanliga kraft eller uthållighet. Men jag kämpar på en liten bit i taget. Idag skulle jag vilja vara på vackra I:s bröllop med mina fnittriga, överbabblande tjejkompisar. Hoppas att dom har det bra, och saknar mig lite.

Det blev inte så värst mycket roligare än så just nu.

Gokväll!

E

Friday night alone

En sådan här kväll när jag egentligen vill vara antingen i Uppsala med tjejgänget från gymnasiet eller på kafé Station och lyssna på Verkligheten med den heta sångaren i ny jeansskjorta, tröstar jag mig istället med kladdkakemuffins, tända ljus, klövermjölk och Bridget Jones dagbok.

Trevlig helg!

Kapitel: att lära sig klättra över kanten innan man är mogen för det.

Ta ett djupt andetag, bära tillbaka, sov gott, gå ut. Ta ett djupt andetag, bära tillbaka, sov gott, gå ut. Ta ett djupt andetag, trösta (för den här gången tappade han balansen på väg över spjälsängskanten), sov gott, gå ut. Ta ett djupt andetag...osv.

Och det är tänkt att jag ska orka tvätta ikväll också.

Suck.

Vardagstips

Det är något alldeles speciellt med att mötas på halva vägen. Och då menar jag inget djupare än att komma överens om att gå från varsin plats och mötas någonstans på mitten. Det pirrar i hela magen, för man vet ju inte exakt var den andre dyker upp. Det blir nästan lite kurragömma-känsla. Och så får man syn på den där människan man älskar och sett i alla tillstånd; rödgråten, gapskrattandes, rädd, nöjd, naken, lugn, vansinnig osv. Och man tittar på varandra en lång stund medan man går mot varandra tills man blir flickig och pojkig och nästan lite blyg. Och så får man kramas och pussas och bjuda på vindruvor på en parkbänk innan man hämtar dom där barnen man gjort ihop.

Huvudbry

Jag är trött i skallen. Av all politik, alla gruppdiskussioner och alla måsten. Det är så mycket som ska rymmas i min skalle. Dessutom så repar Verkligheten nere i källaren, i den nya studion. Joels stolthet, som eventuellt behöver typ mycket mer isolering. Studion alltså, inte Verkligheten. Dunk, dunk, dunk.

Jag vill säga tack idag. Till alla er som kommit ihåg oss lite extra på sistone. Tack för böner, omtanke, hälsningar och sms. Tack för kortet från dig som jag inte känner, jag blev så glad. Och korten från er jag känner förstås. Tack för lagad mat, paket, barnvakt, presentkort, blommor, städning osv. Tack till er som förstår att vi inte är på banan än, bara för att jag oftast är på benen. Vi känner oss så välsignade.

Kärlek E

Gud hjälpe vårt land

Ja det känns inte bra det här. Inte bra alls. Inte någonstans.
Ont i magen, ont i hjärtat, ont överallt.

Men jag tänker inte skylla ifrån mig på Skåne eller på någon allians.
Det är vårt ansvar tillsammans, var har vi brustit någonstans?

Gråt en skvätt och gör sedan allt du kan.
Gud hjälpe vårt arma land!

E

Herre, du får mig, i det skick jag är idag.

Lördag (eller såhär ser mina barn ut nu för tiden)

Har ni sett något vackrare!!?!

E

Jag kommer ut

Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Blev vänsterpartist i valtestet jag gjorde. Hoppsan. Jag kommer inte att rösta på vänsterpartiet och givetvis förlitar jag mig inte på ett valtest på internet. Men rött blir det mina vänner, efter varsamt övervägande. Diskussionerna går heta här hemma och jag konstaterar med stolthet att vi väljer varsitt block med full respekt för varandra och utan att bråka. Känns så moget så. Min bekantskapskrets består verkligen av hela spektrat. På facebook gläds jag åt att se hur olika dom är, mina vänner som "vattenmärker" sina profiler. Egentligen önskar jag att det fanns ett parti som låg åt vänster, hade valspråket "För ett mänskligare Sverige" och som försökte tänka lite "What would Jesus do?" Men det finns inte. Med den erfarenhet jag har i bagaget hittills känns det som att det mitt hjärta bultar hårt för verkligen är att "Alla ska med". Barn, äldre, funktionshindrade, sjuka, deprimerade, alkoholister, invandrare, kvinnor lika mycket som män osv. Jag behöver väl inte ens skriva att jag inte håller med om allt de rödgröna står för, eller att jag önskar viss rotation i ledarskapet.

I och med att jag röstar på socialdemokraterna/miljöpartiet tar jag ett stort personligt kliv bort från det många förväntar sig av mig. Samtidigt som en hel del andra sedan länge tagit för givet att jag röstar rött när de hör hur jag diskuterar. Läskigt men uppfriskande är detta. Och morfar hade iaf varit glad. Ska bli spännande att (förhoppningsvis) se att det inte växt ut några horn på mig imorgon bitti och att Gud är lika nära och glad för mig som vanligt.

Fridens

E

Det vankas fest

Nu har vi bestämt oss, det ska bli fest hos Sundholms. Snart. Det var alldeles för längesen. Pepp!

E

J och J, we love you!

Några vänner kom förbi ikväll, med kvällsfika och EN SPIKMATTA, i inflyttning/krya på-present. Lite lugn och ro och känn och var i din kropp liksom. Det var hur mycket kärlek som helst i den där spikmattan. Jag blev så glad! Tack!

(vi gillar även folk som inte kommer med spikmattor ;) )

E

Saker jag ska göra idag om magen säger ok och jag får ett kraftrus

- Gå ut med blöjsoporna
- Livrädda krukväxter
- Diska rutten disk som stått vattenfylld några dagar
- Rensa kylskåp och fruktfat från mögligt
- Skilja rent från orent (tvätt)
- Handla upp ett mjölkfritt sortiment som jag kan leva på
- Livrädda min utbildning

Nä, usch nu börjar listan bli för lång, känner att jag kan fortsätta alldeles för länge i samma stil. Börjar väl med blöjsoporna, som ju faktiskt innefattar ca 70 m promenad, då har jag ju motionerat idag också.

E

Egentligen väldigt goda nyheter

Det har inte varit min bästa vecka. Kanske den sämsta, i alla fall top 5 sämsta. Jag vilar just nu ut hemma hos mamma och pappa. Igår var dagen D, med koloskopi och gastroskopi. Förberedelserna började i förrgår då jag fick enorma mängder lavemang genom en slang i näsan, och sedan ett vattenlavemang igår morse, jag har mått bättre. Inför undersökningarna fick jag max dos av lugnande medel, vilket jag tålde mycket dåligt och jag har varit så vansinnigt sjuk när det gått ur kroppen. Den här resan har påmint lite för mycket om andra jobbiga saker vi gått igenom och därför inneburit mycket ångest, jag är mer än lovligt slut. Mår egentligen sämre efter en vecka på sjukhus än innan, men det var tvunget att göras.

Alla svar är inte klara men väldigt glädjande är att tarmarna ser bra ut, ingen uppenbar inflammation och det är underbart att kunna utesluta kronisk sjukdom. Det har varit en jobbig press att bära, förutom allt annat dom misstänkt att det har varit. Det man misstänker nu är en besvärlig form av IBS eller Colon Irritable. Dock finns inte svar på alla prover än. Å ena sidan känns det såklart bra, å andra sidan känns det som en lite flummig diagnos, som ändå får stora konsekvenser. För att komma tillrätta med mina problem får jag nu hjälp att hitta rätt medicin, kost och så behöver jag förändra mitt liv. Lätt som en plätt som ni hör!

Hur jag ska komma igen efter denna pärs återstår att se. Idag känner jag mig så dålig, och magen är i full protest, liksom halsen som ömmar efter gastroskopin. Men I'll be back people, I'll be back. Tack för ert stöd och era böner!

E

Just nu

ligger jag så högt upp i Norrlands Universitetssjukhus man kan komma. Är inlagd igen, på gastro. Våning 10, fantastisk utsikt må jag säga. Käkar salta katten som jag fått av mamma, försöker hitta på något vettigt tidsfördriv på nätet, lyckas sådär. Jag önskar att jag kunde sticka, det hade varit kul.

Mår hyfsat idag, väntar på besked om de undersökningar jag ska göra. Är nervös för att få slang i näsan, kamera ner i halsen och en annan upp i ändan. Lämna mina kroppsöppningar ifred, liksom. Kanske får jag komma hem ett slag om undersökningstid dröjer.

Undrar just vad min familj gör. Barnen är inte sig själva riktigt, och Joel sliter hund. Släkten är orolig och kompenserar genom att köpa tidningar (nu har jag 6), komma på besök och vara irriterade på sjukvårdssystemet när dom tycker att det går för långsamt.

Funderar på en tur ner till apoteket, för att glömma mina sorger för en stund och frossa i sterila förpackningar och kroppsprodukter för alla åkommor.

Undrar hur det blir med skolan. Kommer jag tvingas gå om kursen? Hur blir det då? Och så har jag jobbiga samtal att ringa. Huvva. Det är inte lätt att vara sjuk.

E

Ett slag i magen

Min duktiga brorson har idag konstaterat för sin söndagsskoleklass -Min faster har bajs i blodet! Riktigt så illa är det tack och lov inte men idag har det sjunkit in som ett slag i magen att jag är sjuk.

Bestämde mig för att gå till min församling idag, trots mitt klena fysiska och psykiska tillstånd. Jag ville ha förbön. Och jag vill gärna se på min församling som en förlängning på min familj. Så idag har jag gråtit, och hängt med huvudet, och snorat och gråtit ännu mer, och slängt min fasad i älven, och bakom den såg jag ganska förskräcklig ut. Många längtar efter att församlingen ska få kännas just som ett andra hem. Jag tror inte att man bara kan gå och längta efter det. Man måste börja med sig själv och visa sig så svag som man är. Jag har då aldrig blivit besviken när jag gjort det inför mina syskon i tro som det så fint kallas. Jag har blivit kramad, fått gammal, hederlig, omystisk förbön (inte minst i söndagsskolan där dom verkligen blev förskräckta av min sjukdomsbild) och mycket kärlek och omtanke. Tack för det. Jag är så tacksam för min stora familj!

E

Rapport del 2

Nä, någon njursten var det inte frågan om. Dessvärre är det blod även i mina avföringsprover (har man sagt a får man ju säga b, eller hur? Ni får nog för övrigt sluta läsa min blogg om ni aldrig mer vill läsa om avföringsprover är jag rädd) Så, någon slags inflammation i tarmarna är det. Joel är gullig och vill tro det bästa och har helt snöat in på mjölkallergi...Personligen är jag i någon slags förnekelsefas och mest glad för att jag ska få åka hem och må dåligt tills på måndag. Det är en märklig känsla att helt plötsligt förmodas ha en sjukdom inuti kroppen, på ett helt nytt ställe liksom. Det här är vad det snackats om idag.

Jag har lagt mitt liv i dina händer Gud, det vet du! Vi har en deal du och jag, och du har lovat att gå med mig, hålla min hand och stryka min panna. Så jag ska försöka att inte vara rädd.

E

Rapport

Och så huxflux låg man här. På kirurgen innanför fula draperier, med dropp i armen och gigantiska trosor. Väntar på läkare för vidare besked om vad det är för fel på mig. Efter läkarbesöket igår fick jag åka till akuten där nya prover togs. Snabbsänkan har gått upp och ned och så har jag blod i kisset. Jag fick göra en skiktröntgen av magen och dom kunde se något som kunde tyda på njursten. Som sagt, allt är väldigt oklart och sjukhuset tycks inte gå på högvarv på lördagar. Suck. Jag är framför allt illamående just nu, och mår allmänt dåligt med huvudvärk och orkeslöshet. Har iofs inte ätit sedan frukosten igår. Give me MAT! Livet är inte sig likt utan. Magsmärtorna är under kontroll iaf, och det är ju skönt.

Har fått besök och presenter. Tre tidningar, ett inramat bröllopsfoto på syrran med make som står uppställt och förvirrar sjuksköterskorna (har den där märkliga bruden verkligen hamnat på rätt avdelning...?) och pappa, som tycker att det där med blommor och choklad är lite mesigt gav mig en DATOR! Det kan hända att han har lite dåligt samvete för njurstensgenerna... ;)

Tack för alla hälsningar!

Hej från sjuklingen.

Tillbaka till doktorn...

Läkaren ringde, snabbsänkan såg inte bra ut. Nya prover och mer klämma och känna väntar idag. Fick en Charlotte-ängel på besök kl 07.00 som hjälpte mig med barnen så att vi kom till dagis i tid. Joel åkte till bussen i ottan. Väntar mer änglabesök idag, tack och lov för det iaf!

E

Dagen med magen

Försökte desperat komma på ett fint ord för prutta när jag var hos läkaren idag. Det är ju ett ganska aktuellt ord när man talar om hur magen och tarmarna mår. Jag kom inte på något så jag sa fisa, det kändes så otroligt fel och givetvis kunde jag inte hålla mig från ett pinsamt flick-fniss. Vad är den korrekta medicinska termen för prutta liksom? Släppa väder, knappast. Fjärta, no way... Åh nej, gasig är det ju så klart! Åh om jag ändå hade kommit på det då. Typiskt.

Förutom denna lite skojsiga fundering är det inte alls så bra faktiskt. Det är någonting galet med min mage. Riktigt galet. Och för första gången någonsin är jag rädd för vad det kan vara. Sedan i somras har en helt ny smärta tilltagit, och nu är hela kroppen konstig. Har blivit grundligt undersökt idag och prover har tagits på än den ena, än den andra kroppsvätskan. Läkaren konstaterade att det verkar vara någonting galet med tarmarna. Ni som känner till min familjs historia vet att det inte är vad man vill höra när man är av klanen Ulander. Har minst tre personer i min närmsta släkt med kroniska tarmsjukdomar.

Jobbigast nu är smärtan så klart, jag är i stort sett sängliggandes och det är högst olämpligt när man pluggar heltid (i grupp!), har en massa spännande höstprojekt på gång så som barnkör, hemgrupp, extrajobb, pyssel mm samt två små barn som inte alls tycker att det känns bra när mamma ligger i sängen och beter sig konstigt. Denna osäkerhet löser dom genom att helt enkelt ligga på mig, sitta bredvid mig, kliva över mig, kramas eller klämma på mig och allmänt bete sig som flugor kring en sockerbit. Älskade ungar.
Men att inte veta är jobbigt också. Som ni alla vet. Att inte veta. Blä.

E

Äntligen

Vi har fått en Junis! Hurra, och amen, tack och pris, halleluja!

Nä, nu får det vara nog!

Nu är det dags att ta den stora, läskiga tjuren vid hornen och ta reda på vad som hänt i min lilla mage. Jag har haft katarrer sedan jag gick i åttan och sedan i somras har det eskalerat och varit riktigt kasst från och till. Dags att sluta låtsas att det blir bra om jag bara knaprar en kartong omeprazol till. Ner med den där eländiga kameran i magen på mig rå, eller via rumpan, eller vad som helst. Det här är ju dumheter ju.

E