Nu kom det över mig, pang, när jag packar ner fotoalbum. Vi ska lämna den här platsen som varit vårt hem i två år. Här har Milly lärt sig prata, Julian har kommit till oss, vi har varit sjuka, friska, gått genom dalar, över berg. Bråkat och skrikit, kramats och älskat. Blivit äldre, tjockare, smalare igen. Haft mängder av middagar, samtal, älskade vänner på besök. Och syrenbuskarna som växer utanför vår balkong håller precis på att slå ut för tredje gången. Vi hinner inte njuta dom i full blom i år. Jag kommer sakna den här platsen.
E
2010-05-30
Mammas dag
En lite annorlunda morsdag idag. Det började bra med traditionsenligt uppvaktande innehållandes sång, god frukost, underbar jätteful brun geggamojateckning föreställandes en björn och en fin, dyr choklad. Fröken M spelade på sin nya blockflöjt och konstaterade sen att hennes nya plastorm, som hon döpt till Tacos och som jag köpte för 2 kr på loppisen igår, fyllde år. Så då fick vi sjunga för honom också ett par gånger. Jag fick senare veta att han fyllde 10 år, och innan han bodde hos oss bodde han i Borg (Göteborg) och Strycksele. Hon sover nu med Tacos bredvid sig i sängen, precis som igår, barn är märkliga.
Vi är sjuka här hemma, lämpligtvis. Fröken M blir så väldigt dålig när hon blir förkyld, och snabbt går det. Efter en dusch och ny fin page som jag lyckades klippa, blev hon snabbt jättedålig. Hon har någon form av förkylningsastma som många har som barn, och idag har hon inte ens velat sitta upp, hon är så matt och andas som en gammal tant med ett pickande mushjärta och ett litet kämpande fågelbröst. Jag är också rejält dålig så vi fick stanna hemma från kalas på tomtebo hon och jag. Vi hade dock eget kalas. Tog fram en Frödingetårta ur frysen, vi köpte godis och dekorerade. Sen har vi kollat på bolibompa i över två timmar.
Sista kvällen på Nygatan. Konstigt. Hur detta ska gå det vet bara Gud, men förmodligen riktigt bra, som vanligt i slutändan. Nytt kapitel imorgon. Kapitel Kungsgatan.
Godafton och GRATTIS alla mammor!
E
2010-05-27
Lite om rensningsteknik...
Det finns två diken att falla i när det gäller livskategorin "att rensa i sitt hem". Antingen håller man fast vid minsta trasiga strumpa som påminner en om whatever eller så rensar man så svetten lackar och hittar till hösten inte sin vinterkappa, eller barnens overaller. Jag försöker hålla mig mittemellan dessa diken, med lätt lutning åt den senare personligheten "dödsrensarn" medan Joel lutar lätt åt den tidigare "nostalgikern/neurotiker-spararen" så där kompletterar vi ju varandra.
Jag har flyttat ett par gånger i mitt liv och det har lärt mig två saker som liksom strider för varsin sida. Nummer ett: (och den här är allra viktigast) Ett hem är inte ett hus fullt med prylar som inte går att flytta på. Men också nummer två: Det är viktigt att ha länkar till sitt ursprung och sin historia.
Och numera har jag ett nytt ångestmoment att ta hänsyn till i min rensning: Barnen. Jag är ju ansvarig för att det finns rimligt mycket och "rätt" sorts minnen för dom. Sen barnen kom har en helt ny nostalgi infunnit sig hos den forne utpräglade dödsrensarn. När jag håller deras små bebiskläder känner jag att jag nog ska öppna ett fröken M och prins J-museum, där minsta lilla urtvättade noppriga body ska ställas ut. Men det går ju inte. Så kan man ju inte leva människor!
Nästa issue: Sundholm Jr nummer tre, som jag hoppas, önskar och ber att vi välsignas med om ett gäng år, vad ska vi spara till henne/honom? Av erfarenhet vet jag ju att man faktiskt får nytt när nytt barn föds och att man vill köpa vissa saker nya också, för att det är nytt helt enkelt. Och plötsligt känner jag att jag inte längre har någon bra rensningsteknik alls. Ibland ryker något som vid ett annat tillfälle skulle sparats och jag blir matt i bollen.
Men då tänker jag, och det här är inläggets kärna trots allt:
Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Matt 6:19.21
Oj så bra!
E
Jag har flyttat ett par gånger i mitt liv och det har lärt mig två saker som liksom strider för varsin sida. Nummer ett: (och den här är allra viktigast) Ett hem är inte ett hus fullt med prylar som inte går att flytta på. Men också nummer två: Det är viktigt att ha länkar till sitt ursprung och sin historia.
Och numera har jag ett nytt ångestmoment att ta hänsyn till i min rensning: Barnen. Jag är ju ansvarig för att det finns rimligt mycket och "rätt" sorts minnen för dom. Sen barnen kom har en helt ny nostalgi infunnit sig hos den forne utpräglade dödsrensarn. När jag håller deras små bebiskläder känner jag att jag nog ska öppna ett fröken M och prins J-museum, där minsta lilla urtvättade noppriga body ska ställas ut. Men det går ju inte. Så kan man ju inte leva människor!
Nästa issue: Sundholm Jr nummer tre, som jag hoppas, önskar och ber att vi välsignas med om ett gäng år, vad ska vi spara till henne/honom? Av erfarenhet vet jag ju att man faktiskt får nytt när nytt barn föds och att man vill köpa vissa saker nya också, för att det är nytt helt enkelt. Och plötsligt känner jag att jag inte längre har någon bra rensningsteknik alls. Ibland ryker något som vid ett annat tillfälle skulle sparats och jag blir matt i bollen.
Men då tänker jag, och det här är inläggets kärna trots allt:
Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Matt 6:19.21
Oj så bra!
E
2010-05-26
Uppe med tuppen
Huvva, nu börjar pirret i magen, liknande "om några timmar tar jag studenten/gifter mig/jag är gravid -hjälp!"-pirr. Med skillnaden att detta är flyttpirr. Vaknade i ottan och har inte kunnat somna om. Faktiskt så har det börjat packas och monteras ner grejer här hemma. Lite på gång är vi iaf, och det är mest Joels förtjänst kan jag meddela. Nä, nu är det dags att väcka min prinsessa, det är inte kattskit det. Vet ingen som blir så glad över att bli väckt som hon. Och hon älskar att få mysa med bara mamma. För någon dag sedan viskade hon till mig: Mamma, du äj vackej och det bästa ja vet.
/E
/E
2010-05-25
Sucken.
Reser mig från köksbordet och trampar rakt i en stor blaffa mosad biff och potatismos. Med den trasiga strumpan, så allt geggar ut sig på hälen. Så nu sitter jag här med ena foten bar. Den här dagen alltså.
2010-05-24
Hej hopp från magsjuketräsk!
Nä, det är helt okej vid det här laget. Drabbades av någon märklig magsjuka igår som cirkulerat lite diffust bland människor jag älskar. I kombination med ingenting så går den över ganska snabbt och är ganska mild, i kombination med magkatarr blir det sämre. Julian har också haft en mild version, men är hur pigg som helst. Joel kommer i skrivande stund in med de första flyttkartongerna. Nu kör vi! Eller, nu kör han, jag halvligger magbubblandes i fåtöljen bredvid och bestämmer en del...
En hel del av er kommer inom kort kontaktas för diverse Snälla-hjälp-oss!-uppgifter. Det kan handla om att passa ett barn, tvätta en tvätt, skura en spis eller bära ett piano. Are you with us!?
Kram E (inte så hurtig som hon låter)
En hel del av er kommer inom kort kontaktas för diverse Snälla-hjälp-oss!-uppgifter. Det kan handla om att passa ett barn, tvätta en tvätt, skura en spis eller bära ett piano. Are you with us!?
Kram E (inte så hurtig som hon låter)
2010-05-22
Imorgon smäller det!
Kl 11 i Pingstkyrkan Umeå har världens bästa barnkör premiär
Missa inte!
Välkomna!
Missa inte!
Välkomna!
2010-05-19
En klok sak.
Mitt liv, och vårt liv just nu kan bara förklaras med ordet kaos. Jag är ständigt på bristningsgränsen och vet verkligen inte hur jag ska överleva veckorna som är kvar innan lugnet lägger sig.
När jag lutade mig över köksbänken idag kom Joel och sa
-Luta dig mot mig, jag kan vara din klippa.
Och jag tror att jag i det ögonblicket fick en ganska klok insikt
-Nej, sa jag. Du är inte min klippa. Du är min man. Gud är min klippa. Ingen människa ska behöva axla bördan att vara någon annans klippa.
Jag har lärt mig det genom allt vi gått igenom, Joel är inte min klippa, han ska inte behöva vara det. Vi är två jämlika älskade som har samma rätt att falla, samma skyldighet att trösta. Göra det vi kan för varandra här på jorden. Men klipp-jobbet står någon annan för. Skönt va! Alla män och kvinnor därute, släpp klipp-kraven! Och lasta av den människa du håller för klippa, det är ett orimligt omänskligt jobb.
Jesus, Du min fasta klippa
Jesus. känner mig så väl
Bara du ger liv som aldrig slocknar
Bara du kan göra mig hel
Lyft mig upp, lyft mig högre
Dra mig intill dig än en gång
Låt mig sprida doften av din närhet var jag än går
fram
En doft av evigt liv, en himlens sång
Bergfast grund, har jag i mitt liv
Bergfast grund, behöver aldrig vackla mer
Bergfast grund, håller hela vägen hem
På klippan bygger jag mitt liv.
(Sue Howson, Sv. text Kjell Karlsten
Finns inspelad på cd:n ”Inga Andra Gudar”)
God kväll vänner!
E
När jag lutade mig över köksbänken idag kom Joel och sa
-Luta dig mot mig, jag kan vara din klippa.
Och jag tror att jag i det ögonblicket fick en ganska klok insikt
-Nej, sa jag. Du är inte min klippa. Du är min man. Gud är min klippa. Ingen människa ska behöva axla bördan att vara någon annans klippa.
Jag har lärt mig det genom allt vi gått igenom, Joel är inte min klippa, han ska inte behöva vara det. Vi är två jämlika älskade som har samma rätt att falla, samma skyldighet att trösta. Göra det vi kan för varandra här på jorden. Men klipp-jobbet står någon annan för. Skönt va! Alla män och kvinnor därute, släpp klipp-kraven! Och lasta av den människa du håller för klippa, det är ett orimligt omänskligt jobb.
Jesus, Du min fasta klippa
Jesus. känner mig så väl
Bara du ger liv som aldrig slocknar
Bara du kan göra mig hel
Lyft mig upp, lyft mig högre
Dra mig intill dig än en gång
Låt mig sprida doften av din närhet var jag än går
fram
En doft av evigt liv, en himlens sång
Bergfast grund, har jag i mitt liv
Bergfast grund, behöver aldrig vackla mer
Bergfast grund, håller hela vägen hem
På klippan bygger jag mitt liv.
(Sue Howson, Sv. text Kjell Karlsten
Finns inspelad på cd:n ”Inga Andra Gudar”)
God kväll vänner!
E
Transkriberar
Man lär sig mycket av den smått urtråkiga uppgiften att transkribera (skriva ner vartenda ord som sagts i en inspelad intervju). Framförallt om sitt sätta att prata. Huvva. Jag låter som en fjortonårig osäker värmlänning från Hagfors. Liksom, sådära, just de. Gah! Måste börja prata med lite mer finess och pondus. Finns det någon kurs i det? Om man till mina nyfunna språkissues lägger att jag dessutom anses vara ganska frispråkig och ibland fräck i mun så känns det inte jämt görbra direkt...
Två saker är säkra iaf. Jag ligger i lä på alla plan när jag jämför mig med Mia Skäringer, och dessutom vet jag nu vad jag inte vill bli, transkriberare.
E
Två saker är säkra iaf. Jag ligger i lä på alla plan när jag jämför mig med Mia Skäringer, och dessutom vet jag nu vad jag inte vill bli, transkriberare.
E
2010-05-15
Sushimorgon
Är uppe i ottan och lagar sushiris sedan ett tag tillbaka. Barnen vaknade för tidigt, och så också deras föräldrar. Gnäll från alla håll. Men det blir åtminstone sushi till lunch. Det blir premiär för svärföräldrar och svägerska. En sådan ära att få laga någons första sushi. Hoppas att det smakar, om inte sätter jag mer än gärna i mig deras del. Suddiga bilder från oss i vintras när fin-Hägglunds gjorde oss den äran.
Imorgon bär det av hemåt igen. Kram E
Imorgon bär det av hemåt igen. Kram E
2010-05-09
På väg...
Vi är i Karlstad, efter ett fint dygn med våra älskade i Stockholm. Vi har det bra. Joel ska måla sina föräldrars hus. Jag ska få vara bara mamma. Nästan, för på kvällstid ska jag förhoppningsvis plugga skiten ur mig för att ta igen det jag missar. Nu ropar svärmor att tjälknölen är klar, dags att gå. Kram E
2010-05-04
2010-05-03
Vardagsjuice
Jag har fått sommarjobb! Precis det jag absolut helst ville ha, som har varit tillsatt och omöjligt att få. Men idag kom ett magiskt samtal där chefen sa att någon hoppat av och det var mitt. Ni anar inte hur lättad jag är! Detta har tyngt mig så oerhört på sistone, magkatarren är i full gång (det har jag bara inte ens orkat skriva om)och jag har vaknat och somnat med oro. Vi måste ju försörja oss i sommar, ha något att leva av.
Igår bad vi tillsammans, min make och jag. Och jag var så där läskigt konkret som jag inte brukar våga vara. GUD, du vet hur detta tynger mig, jag ber dig om ett jobb där jag inte behöver slita ut mig, ett jobb som får innebära att jag ändå får vila i sommar. Ett mirakel! Och jag vill ha svar innan den här veckan är slut, för nu orkar jag inte bära det här längre...
Och idag kom det, mirakelsamtalet. Jag kan bara säga TACK!
/Glader Trötter
Igår bad vi tillsammans, min make och jag. Och jag var så där läskigt konkret som jag inte brukar våga vara. GUD, du vet hur detta tynger mig, jag ber dig om ett jobb där jag inte behöver slita ut mig, ett jobb som får innebära att jag ändå får vila i sommar. Ett mirakel! Och jag vill ha svar innan den här veckan är slut, för nu orkar jag inte bära det här längre...
Och idag kom det, mirakelsamtalet. Jag kan bara säga TACK!
/Glader Trötter
2010-05-02
Det intensiva härliga-besvärliga livet
Ibland är det helt enkelt läge för ett långt och informativt inlägg för de som inte är så nära som dom, och vi, önskar. Ungefär såhär ser våra dagar ut just nu, minus allt oväntat som alltid händer, och alla besök vi gör/besök vi får:
Nästan varje morgon upprepas samma procedur. Prins J vaknar vid 07-07.30 och börjar pocka på vår uppmärksamhet. Milly smyger sig upp, drar fram en stol till spjälsängen och kryper ner till sin lillebror för lite morgonmys. Där ligger dom och babblar och busar. Efter ca 15 minuter brukar det vara läge att plocka upp dom små liven. Inte allt för sällan har prins J fått hjälp att ta av sig pyjamasen av sin godhjärtade syster -Han blev föj vajm, mamma!
Tis, ons, tors skjutsas M till dagis för sina (våra!) 15 timmar, ofta går jag med henne och sedan vidare till universitetet. På måndagar och fredagar besöker Joel och barnen Skattkammar'n på förmiddagen, vår fina öppna förskola som drivs av vår församling.
Prins J är i den mest intensiva åldern, det är fullt ös, många bulor och blåmärken, mycket frustration över att förstå men inte förstås osv. Vänder man sig om händer det något, det kan man räkna med. Vi kallar honom ångvälten. Han sover någon timme efter lunch vid 11-12 (pris ske Gud!). Någonstans här på förmiddagarna sköter Joel övrig markservice, tvätt, disk, handling, städning, matlagning mm.
Vi hänger rätt mycket ute nu. Småbarnsfamiljerna öst på stan är som kor utsläppta på grönbete, överlyckliga över att lekplatsen tinat fram och att vi kan lämna våra lägenheter där vi suttit inlåsta i ett halvår. Med pyttebarn har det nästan känts så, små kinder och händer förfryser så lätt när det är mer än 20 minusgrader. Men nu! Våren är här, den är bara lite kall och...brun än så länge.
I stort sett varje tis, ons, tors hämtar vi fröken M kl 13:30 och drar oss till lekparken. Där käkar vi mellis som smakar så gott, så gott utomhus, fast det är samma gamla torra mackor som hemma. I lekparken träffar vi kompisar som också är på grönbete och turas om att utföra den uuuuuuurtråkiga uppgiften, putta på fart på gungorna. -Meeej fat mamma, meja, MEEEEJA! (mer fart) Ibland tar vi en tur till bibblan istället och sitter och läser i deras "myspölsoffa".
Vi blir lite trötta av all "frisk" luft och sol så när vi kommer hem tar vi det lugnt, gråter, leker, skrattar, bråkar, målar, pussas, gnäller, pärlar, läser, ibland blir det en stunds filmvila, populärt just nu är "5 myror är fler..." Någonstans här kommer ofta en trött mamma hem. Vi äter pappa J:s goda middag och börjar varva ner inför kvällen.
Ibland blir det bad innan det är dags för nattning strax före 19, vi gör oss klara, läser bok och ber. Sedan skjutsas fröken M på antingen tigern (Joel) eller apmamman (moi) till sängen. Varannan dag gäller, mycket viktigt. Och prins J får sin välling förstås.
Snipp, snapp, snut, så var dagen för de galna, bästa barnen, slut.
E
Nästan varje morgon upprepas samma procedur. Prins J vaknar vid 07-07.30 och börjar pocka på vår uppmärksamhet. Milly smyger sig upp, drar fram en stol till spjälsängen och kryper ner till sin lillebror för lite morgonmys. Där ligger dom och babblar och busar. Efter ca 15 minuter brukar det vara läge att plocka upp dom små liven. Inte allt för sällan har prins J fått hjälp att ta av sig pyjamasen av sin godhjärtade syster -Han blev föj vajm, mamma!
Tis, ons, tors skjutsas M till dagis för sina (våra!) 15 timmar, ofta går jag med henne och sedan vidare till universitetet. På måndagar och fredagar besöker Joel och barnen Skattkammar'n på förmiddagen, vår fina öppna förskola som drivs av vår församling.
Prins J är i den mest intensiva åldern, det är fullt ös, många bulor och blåmärken, mycket frustration över att förstå men inte förstås osv. Vänder man sig om händer det något, det kan man räkna med. Vi kallar honom ångvälten. Han sover någon timme efter lunch vid 11-12 (pris ske Gud!). Någonstans här på förmiddagarna sköter Joel övrig markservice, tvätt, disk, handling, städning, matlagning mm.
Vi hänger rätt mycket ute nu. Småbarnsfamiljerna öst på stan är som kor utsläppta på grönbete, överlyckliga över att lekplatsen tinat fram och att vi kan lämna våra lägenheter där vi suttit inlåsta i ett halvår. Med pyttebarn har det nästan känts så, små kinder och händer förfryser så lätt när det är mer än 20 minusgrader. Men nu! Våren är här, den är bara lite kall och...brun än så länge.
I stort sett varje tis, ons, tors hämtar vi fröken M kl 13:30 och drar oss till lekparken. Där käkar vi mellis som smakar så gott, så gott utomhus, fast det är samma gamla torra mackor som hemma. I lekparken träffar vi kompisar som också är på grönbete och turas om att utföra den uuuuuuurtråkiga uppgiften, putta på fart på gungorna. -Meeej fat mamma, meja, MEEEEJA! (mer fart) Ibland tar vi en tur till bibblan istället och sitter och läser i deras "myspölsoffa".
Vi blir lite trötta av all "frisk" luft och sol så när vi kommer hem tar vi det lugnt, gråter, leker, skrattar, bråkar, målar, pussas, gnäller, pärlar, läser, ibland blir det en stunds filmvila, populärt just nu är "5 myror är fler..." Någonstans här kommer ofta en trött mamma hem. Vi äter pappa J:s goda middag och börjar varva ner inför kvällen.
Ibland blir det bad innan det är dags för nattning strax före 19, vi gör oss klara, läser bok och ber. Sedan skjutsas fröken M på antingen tigern (Joel) eller apmamman (moi) till sängen. Varannan dag gäller, mycket viktigt. Och prins J får sin välling förstås.
Snipp, snapp, snut, så var dagen för de galna, bästa barnen, slut.
E
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
