Blablabla

Oj, oj, trött, trött. Mina nära vänner vet att jag blir lite för...öppenhjärtig efter klockan 22 och egentligen varken borde vistas i sociala sammanhang eller blogga för den delen. Ni anar inte hur många gånger jag vaknat upp på morgonen med en så kallad "-hjälp, vad sa/gjorde jag igår egentligen, jag skäms ihjäl-bakfylla" av värsta slaget, och då dricker jag inte ens alkohol. Som Joel nämnt -Jag vill aldrig se dig berusad älskling. Nää, inte jag heller. Lustgasen efter förlossningen bekräftade detta för oss båda. Morgondagens festligheter närmar sig med stormsteg, idag har vi haft det hemskt trevligt men konstaterade att tre bjudningar med olika sällskap kanske blir lite i överkant dagen innan en stor fest. Dock fick kära Hägglunds frimodiga order om att laga god mat och diska upp efter oss alla (tack!)

Jaja, jag tror inte jag sagt för mycket, bäst att sluta när man är på topp.

Hoppas vi får träffa många av er imorgon.

Kram E

Kvällskoll

Vad gör vi egentligen, lilla familjen Sundholm, nuförtiden?

Exakt just nu sover Milly som sötast, Joel ser klart en film och jag är just hemkommen från Stina och Emil där jag slappat, fikat och fått "komma bort" lite hemifrån.
Joel är sjuk, någon seg influensa/förkylning som hållit i sig en vecka nu, så vi kämpar på för att vardagen ska funka, blir lite tufft när den ene är sjuk, den andre höggravid och den tredje ett år och åtta månader och alldeles underbart obrydd om de andra tvås tillstånd. Annars är det full rulle för att få klart allt inför söndagens 25årskalas/adventsfest. Har bakat 114 lussekatter, fönsterna är putsade (jo, ni läste rätt, min fönsterputspanik är äntligen puts väck)och varje dag kommer vi en bit på vägen i pyntande och donande.

Bebisens vagga är på plats, babykläderna tvättade, vagnen redo osv, så har h*n lust att göra tidig entré är vi rätt så redo.

Så där ja, en liten kvällsrapport á la Sundholm.

Sov gott!

Älskade Norrland

Jag älskar att bo i Norrland! Milly åker till dagis i pulka om morgnarna, liksom många andra Ume-barn. Det är liksom inget exklusivt med det, det är bara det mest smidiga i vårt vackra vinterland. Snön lyser upp tillvaron, knarrar under skorna och glittrar som miljontals diamanter på marken om nätterna. Luften är krispig och underbar att andas.

mmmmmm...

Kom igen humöret!

Nää, ibland är man på dåligt humör på sådana olämpliga dagar. Har gjort mig lite lagom fin och skulle försöka ta kort på magen osv. Ser ut som sju svåra år på vartenda kort och gav upp projektet. En ledig lördag som bara är fylld med lagom mycket kul. What is my problem! Men av erfarenhet vet jag att man behöver komma ut och träffa folk för att skärpa upp sig lite, och det ska vi nu. Bowling och knytkalasmiddag. Kom igen humöret, kom igen...

E


En annan dag när humöret uppenbarligen inte var på topp, och Joel dessutom tog ett läckert kort

Sorry grabbar...

Mel: Sune har en tjej

Milly har en pojk (doo do do do)
Ingen vanlig pojk
Det är Millys bäääästa pojk

Creepy

Nä, nu måste jag berätta om något riktigt creepy. Har hållit inne med det här allt för länge nu:

Det finns en mystisk person/varelse, förmodligen boendes i vår källare, som alltså bryter sig in i vårt förråd om natten och SYR IN alla mina kläder, upptäckte det först på regnbyxorna och nu senast täckbyxorna. Inte nog med det, nu har han även tagit sig in här och till och med gett sig på mina gravidjeans. Alltså jag ryser, snacka om psykopat, allra minst i stil med bajsmannen. Fy! Vi anar också ett samarbete mellan denna läbbiga person och vår gamle hustomte i skafferiet som gjort sig skyldig till mycket genom åren: mängder med försvunna pepparkakor, digestivekex och chokladbitar. Man blir ju mörkrädd, var ska man kunna känna sig trygg om inte i sitt eget hem. Dessutom har jag ju nästan ingenting att ha på mig längre.

Huvva!

E

Insikt.

Oj, hoppsan. Jag är ju redan i vecka 34, går in i vecka 35 om 3 dagar. Här går det visst framåt. Hjälp, det är ju bara 5 veckor kvar. Får nog ta tag i snuttefilts-syningen på en gång.


Milly en dag gammal med sin eviga följeslagare: Snutten (även kallad -ngng, uttalas med tungan i gommen)

Så här mysigt har vi det, kom hit på kalas snart!

Nu är det hög tid att göra en första inbjudan till...

Lars JOEL Stefan Sundholms 25årskalas

Varmt välkomna hit på adventsmys med lussebullar, pepparkakor, glögg och allt det där, och så tårta såklart.
Vi firar världens bästa Joel och att julen är i antågande.

Tid: Söndag 30 november (1:a advent) kl 18 och framåt.

Så boka nu in det bums i era kalendrar och sprid det vidare vet ja. För den uppmärksamme läsaren så kan det ju tyckas konstigt att fira Joel redan då när han egentligen inte fyller förrän 29 december. Men för den ännu mer uppmärksamme läsaren är detta helt logiskt eftersom att risken finns att vi föder barn just då. Och hur som helst kommer jag i annat fall sitta orörlig i någon skön fåtölj med ca 20 kg övervikt + julmat och bara vänta.

Välkomna! Elina och Joel

Pirr.

Tänk att det bara behövs en liten helg. Plötsligt ser man hur någon ser ut, känner hur någon luktar, smakar, känns. Vaknar flera gånger under natten och känner hur man saknat att ha denne någon bredvid sig. Pirrigt och härligt blir det, som den allra första tiden, fast utan det jobbiga.

Och så fick jag ett doftljus också, äpple och kanel.

Välkommen hem älskling!

Inget är som väntans tider...

Väntar på att Milly ska somna in ordentligt...
Väntar på lite motivation och kraft att gå och hämta helgens packning, samt packa upp den...
Väntar på min ungdoms utvalde som sitter i bilen och borde vara någonstans i Övikstrakten...
Väntar på att Tjompen ska somna och sluta dra i mammas revben och inälvor...

Det finns inget annat än väntans tider
Och inget är som väntans tider
Det måste ju vara positivt, eller?

Lite av varje och så blir det reklam

Jag klarade tentan i kognitiv psykologi, det innebär att hela den kursen är godkänd och klar, very very skönt.

Har varit vaken sedan 7-tiden, då vi var tvungna att väcka en inte allt för tacksam Milly för idag har det varit fotografering på dagis. Går liksom emot hela ens inre att "väcka det barn som sover". För att inte tala om att "väcka den mamma (som "pluggar" 50 % på distans) som sover". Jaja, den här gången blev fotograferingen åtminstone av, förra gången när vi gått upp i ottan, kämpat med tofsar, satt på finklänningen och de krångliga strumpbyxorna var fotografen sjuk.

Imorgon åker Joel till Karlstad över helgen, två spelningar är på g. På fredag kväll blir det en lite softare spelning i Pingstkyrkan Karlstad kl 20 på 20+ Musikcafé. På lördag kväll blir det lite rockigare i Pingstkyrkan Kristinehamn kl 20, missa inte detta om du är i närheten, som en stor bonus är min kära svåger Emil och syster Stina förband.





Kul för er i Värmlandstrakterna, tråkigare för mig och Milly. Fast vi ska husera på Tomtebo i helgen, så det går nog ingen större nöd på oss. Möjligen att vi är lite utbrända på måndag, för på Tomtebo är det action som gäller :)

Ni vet väll förresten att min man bloggar på bellsmusic.blogspot.com

Nu har ni litegrann att kolla in.

Kram E

Tjänster och gentjänster

Åh vad skönt, jag ska få hjälp att hämta Milly idag. Johanna och Andreas tar hand om den biten, och så bjuder jag på hemlagade fiskpinnar och mos. Perfekt! Och trevligt för alla parter, inte minst Milly, som älskar sin Nanna.

Ps. Om det var någon som såg en höggravid noshörning försöka sig på en smidig springtur i ett desperat försök att hinna med bussen vid landstingshuset, så var det inte jag. Särskilt inte om denna märkliga uppenbarelse dessutom halkade i ett isigt dike och fick krypa för att ta sig fram den sista biten...

E

Bekännelser...

Nä, nu är det nog dags att bekänna en del igen. Det är bra för karaktären och för att ingen därute ska få för sig att jag är en perfekt människa med ett perfekt liv (som jag konstigt nog får kommentarer om ibland).

Jag kände att jag inte riktigt levde som jag lärde när jag efter att ha skrivit förra inlägget öppnade dörren åt mamma kl 12 iförd nattlinne, fett hår och hängdeppläpp. Hon drog med mig ut i solen på en promenad, bjöd på choklad och hjälpte mig upp över vattenytan igen. Nu har jag både rensat kort på datorn, haft en lång skön spa-dusch, satt igång vecko-tvätten och tänt lyktan på balkongen. Med andra ord, följt flera av mina egna goda råd. Kan konstatera att dom faktiskt funkar.

Och även om mina sådana här deppdagar som sagt inte hör ihop med hösten som årstid, kan jag också konstatera att det är lätt att vara en pretto-bloggare utan att någon märker det (förutom mamma då).

Vi sitter i samma båt mina vänner, allihop!

Kram E

Elinas tips till undsättning

Jag tycker mig ana en viss allmän höstdepression i bloggvärlden. Det är dåligt med uppdateringar, och ännu sämre med kommentarer (PIK, PIK!) Kan det vara så att hösten börjar ta ut sin rätt? Bristen på sol och värme tynger våra svenska sinnen, tiden mitt emellan vackra färgglada höstlöv som prasslar under skorna och adventsljusstakarna kan bli tung för många.

Personligen är jag, om någon missat det, en ganska känslig varelse. Jag kan lätt bli deppig i perioder, men jag tycks inte vara särskilt årstidsberoende alls. Kan det bero på mitt oerhört ljusa, ursvenska skinn som knappt aldrig varit på besök utomlands och som faktiskt numera bott större delen av sitt liv i norrland. Jag vet inte. Men nu vill jag tipsa er lagom höstdeppiga om några saker ni kan göra för att få känna lite levnadslycka igen (med resultatet att ni uppdaterar era bloggar, och kommenterar mina fantastiska inlägg igen :)

-Börjar att snabbt dra några klassiker, som kan fungera mkt bra på enklare former av deppighet: tänd ljus, drick choklad med vispgrädde, se bra filmer, ta en promenad, köp en fin kofta, ta tag i SMÅ projekt, ta ett varmt bad, unna dig en behandling av något slag, måla naglarna, gör god höstmat (kalops, palt, rotsaker i ugn, soppor osv)

-Besök ett solarium, eller kanske ännu bättre, ett ljusterapirum (var man nu hittar sådana) Man FÅR sola i solarium, men inte för ofta. Värmen och ljuset och fräknarna på näsan gör underverk för karga svenska själar.

-Starta julpyntandet. Häng upp en ljuslykta eller vira en ljusslinga runt balkongräcket. Ta för all del fram stjärnor och stakar om du känner att det är vad som krävs. Why wait är vårt motto.

-Det är OK att vara trött, som min man försöker pränta in i hjärnan på mig. Du är inte sjuk för att du är trött. Alla tider är viktiga. Bejaka dina känslor och lär dig något om dig själv, eller om Gud. Som är 100 % närvarande i ALLAS våra liv alltid. Frågan är bara om vi är närvarande i hans.

Till sist vill jag säga att vissa människor kan bli rejält deppiga under hösten, eller under andra tider i livet. Det är inte konstigare än att vissa får allergiska problem varje vår/sommar. Då behöver man hjälp av någon som kan hjälpa en rensa bland tankarna lite, eve behöver man medicin också. Och det är helt ok. Jag har erfarenhet av båda delarna.

Lycka till! /E

En filhistoria

Häromdagen fick jag värsta fil-cravingset. Klockan närmade sig 22 och jag kände att jag bara måste ha en tallrik fil. Vi har JÄMT fil hemma, men inte just den här kvällen. Detta samt att så mycket annat skitigt sig den dagen bidrog nog mer till mitt filbegär än mina rent biologiska behov av fil, gravid eller inte.

Men, hur som helst, min käre make var inte sugen på att klä på sig kläder igen och åka ut med bilen efter fil (märkligt, tycker inte ni det?) Jag ringde syrran, som var busy, så tillslut sms:ade jag vår käre vän Magnus, som nyligen flyttat in några hus bort. Denna goda man tog uppdraget på allvar och gick hem från den tillställning han var på för att leverera fil till mig. Jag hade mest tänkt kolla om han var hemma och hade fil i kylskåpet, men tack och lov tog han mig på ack så mycket större allvar än så. Han fick en bullpåse och en kram och sa att jag gärna fick höra av mig igen.

Vilken vardagshjälte! Behöver jag skriva att det var den godaste filtallrik jag ätit!?

Världens bästa pappor

Grattis till männen i mitt liv, världens bästa pappor. Ni är livsviktiga för mig, och för Milly. Tack för att ni står fasta i våra liv. Älskar er från djupet!





(Grattis också till mig, som kammat hem 24 st halmänglar på tradera för 26 spänn. Oj, som jag letat efter sådana här. Vi har alltid haft sådana i granen hemma hos mig, så vad gör man när man inte hittar några på stan? Man utmanar sig, och går vidare från facebook till tradera, ojojoj, var ska detta sluta...



Ni får ursäkta denna parentes i mitt Fars dag-inlägg)

Kramar till alla fantastiska pappor därute, ni är så viktiga!

/E

En stor dag

Ojojoj, stora saker är på gång. Jag har skapat en facebookanvändare. Svalt min stolthet, mina principer och bara gjort det. Jag har väll berättat om min lilla tvärtemot-ådra? Vägrar liksom göra sådant som blir ett "du bara måste, alla har ju...". T.ex. har jag inte läst en sida i Harry Potter, såg inte Titanic förrän alla var less, har nyss kläckt Sagan om ringen-triologin, dricker inte kaffe för att jag inte vill bli beroende osv osv. Gillar inte när värdsliga saker blir en livsnödvändighet. Men nu har ju den värsta facebookvågen lagt sig, och dessutom spionerar jag ju ibland via Joels användare och det blir ju lite hyckligt. Så, bli min vän vet ja!

Annars är det en stor dag idag, för Matteus, mitt förstfödda syskonbarn, fyller tre år. Han är bara helt oersättlig. Kolla in honom och Millan för ett år sedan: