Snälla sov mera

Barnen sover, barnen sover
i sitt lugna bo
Dem är inte farliga
bara alla är varliga
Men man kan dem, men man kan dem
aldrig, aldrig tro

Bye Cruella...

Då har vi äntligen tagit farväl av:



Och välkomnat vår kära mamma, fru och (ganska) normala personlighet Elina tillbaka. Åtta minuter i utsatt tid (14:52) lämnade jag in min observationsrapport som landade på 22 sidor exkl bilagor.

Nu har ursäkter utdelats, tårar fällts, pussar pussats och våfflor firats med.

Kom kom signade advent! Och på tal om det: Kom, kom kära människor på adventsfest hos oss kl 18 på söndag. Ta med er något adventigt att mumsa på, vi står för glögg och jultoner.

Kram /Den befriade

Just nu på Nygatan

Jag skriver rapport som en tok och försöker spara på min sista:


Då och då loggar jag in på facebook eller tar en bloggrunda eller bloggar själv (som nu) Bara för att undvika total hjärnkollaps.
Barnen sover, Julian vaknar då och då och svettas som en liten gris. Milly sover sin första natt utan blöja. Pottan står bredvid sängen och innan vi går och lägger oss ska vi väcka henne och sätta henne på den så kissar hon förhoppningsvis per automatik utan att vakna till allt för mycket(detta efter tips från Millys favoritfröken på dagis)Joel träffar en "kund" nere i studion, dem ska börja spela in några av hans låtar.

Idag har vi bjudit Johanna och Andreas på grönsakssoppa med klimp. Joel har tvättat en massa kläder och diskat ett gigantiskt diskberg, Milly har varit sina fem timmar på dagis, jag har pluggat, Julian har gått.

Där har ni vår dag och kväll i ett ganska stort nötskal.

E

Framsteg

Nils Joel Julian Sundholm har tagit sina första två steg. Bara så där. Det ska firas med 10 sidors rapportskrivande. Hurra, hurra, hurra, hurraaaaaaa!

Förvirrad

En dag när jag kom hem till min vän Sara och vi just gett oss in i ett jätteseriöst samtal tittar hon lite extra djupt in i mina ögon och blir liksom frånvarande. Sen avbryter hon mig och säger -Du, nu lämnar du barnen här, går raka vägen in på toan, lånar min mascara och målar även det vänstra ögat. Så typiskt småbarnslivet. Man blir avbruten mitt i ett sms, mitt i en sminksession, mitt i en mening, och man kommer liksom aldrig tillbaka. Ikväll när jag skulle ta av mig mina vackra örhängen som jag fick av Joel på vår första bröllopsdag (tror jag, eller andra. ehe...)så blev jag för en sekund lätt hysterisk. Nej, jag har tappat det ena! Tills jag kollar på badrumshyllan och ser att det ligger kvar på sin plats. Jag har gått hela dagen med bara ett örhänge. Eftersom ingen sagt något antar jag att alla bara sett mig i profil idag.

Måtte jag aldrig missa bh:n...

Hej jag heter Julian!

 

Jag kan vara det vackraste som någonsin skapats. Förutom det så har jag en kronisk hudsjukdom som heter keratodermi. Den är helt ofarlig, men besvärlig. Vi fick reda på det här om dagen, jag och mina föräldrar, när hudläkaren undersökte mina fotsulor och handflator som krånglat sedan jag var nästan ny. Mamma är ganska ledsen för det här. Pappa tar det lite coolare. Jag kunde inte bry mig mindre.

Kram Julian

Du lilla person

 

Du var i mig
och vi delade allt
min stora hemlighet
Jag gladdes åt dig
du sparkade mig
och livet fick ny glans

Så kom den dan
när solens ljus
nådde ditt ansikte

Du lilla person
Så liten så stor
Vad ska möta dig
På din livets väg
Som du bara kan gå helt själv

Du lilla person
ta din plats, ta din ton
Jag ska stå bredvid
Äga skratt och gråt
och dela hjärtat ditt med dig

Den slog mig så hårt
kärlekens kraft
En smärta utan gräns
Var vi än går,
älskling du och jag
delar det som hänt

om jag bara kunde
så sålde jag allt
för att skydda dig min skatt

Du lilla person...

/Elina Sundholm 2009-11-19

Ur loggboken

...När jag tänker efter kanske man inte behöver vara så himla strikt och korrekt och ”jag ska bara stå utanför och betrakta” som psykolog. Om man ska komma in på en förskola och försöka ta reda på vad som gör att en situation inte fungerar (t.ex.) kanske man just behöver vara medmänniska, hjälpa barnen klä på sig, prata några ord med personalen om deras nattvakna barn osv. Det kanske är då man får en så sann bild som möjligt av situationen. Det ska jag försöka tänka på imorgon och inte ha sådan panik över observatör-kraven...

E

Ser tillbaka

 

Här möts Julian och Milly för första gången. Ett band knöts. Nu minns inte Milly att hon någonsin varit ensambarn och Julian blir otrygg om Milly inte finns i närheten när han ska sova. De kommunicerar på sitt alldeles egna vis och visar varandra oändligt mycket kärlek faktiskt. De delar rum och luft och föräldrar och gener. -"Julian e de bästa ja veeeet". Den bästa gåvan jag har gett till mina barn är varandra.

Teologiska funderingar

Matteus 4 år och Milly 2,5 sitter och pratar mittemot varandra i gungan:

Ma -Jag ska åka långt, långt bott, till Afjika. Me bilen.
Mi -Jag ska åsså åka långt bott, me bilen. Till Jesus.
Ma -Jesus boj i magen. (pekar på magen)
Mi -Neeeeej, Jesus boj i huvet (pekar på huvudet)

Så nu vet ni.

:) E

Mina fina

Dom här tre har jag skickat iväg till kyrkan idag. Visserligen utan soligt väder och ballong på vagnhandtaget fast å andra sidan med slask och vintermössa på Joel. Men jag är inte med. Förkylningen tog nya tag i natt. Åh vad jag är ledsen för det. Första gången på typ hela terminen som vi skulle gå allihop (Joel har jobbat nästan varenda söndag) och jag skulle få lyssna på pappas predikan. Som jag hade sett fram emot detta. Skit också.

 

En annan fredag...

hade vi såhär kul på äventyrsbadet i Holmsund. Men det blir nog bra imorgon också. Host, snörvel, fräääääs.

 

 

 

 

 

En/Ett skill jag har

Jag är lite av en expert på att göra önskelistor. Varje år gör jag en lååååång önskelista inför jul och min födelsedag (2 januari, jag upprepar, 2 januari). Jag brukar även hjälpa andra i släkten som inte har lika lätt för detta. Inte för att jag är bortskämd eller förväntar mig ens hälften eller en kvart av allt jag skriver. Men kanske för att jag är en riktigt påhittig drömmare. Jag kan fantisera fram hur jag skulle njuta av att ha sytråd och tyger i himlens alla färger eller romantiska vita lakan med små rosor, eller mjukgörande bubbelbad...

Men nu var det inte min önskelista jag tänkte nedteckna, utan M och J:s. Våra barn har allt dem behöver och mer därtill. Men i år ska jag ligga steget före svärmors önskan om önskelista. Anitha, detta inlägg dedikerar jag till dig, världens bästa fajmoj.

Duplo (hellre byggbitar än vackra duplovärldar)
Kläder T.ex. Åhléns Pippi- och barbapappa-kläder. Mycket färg till båda barnen, Milly (stl 92 och uppåt) älskar tights och bekväma kläder, Julian (stl 80 och uppåt)älskar mjuka, vackra heldressar att upptäcka världen i.
Verktygslåda med verktyg
Fingerfärg och andra kreativa pysselgrejer
Utklädningskläder
Böcker
Hemstickat, hemsytt och hemmagjort
Stapelburkar
Astrid Lindgren-filmer (vi har Pippi 1 och Pippi 3)
Plastdjur
Dockporslin
Ambulans och brandbil

Själv har Milly sagt -en bonnagåjd (bondgård) -josa skjiskoj (rosa skridskor), jättetoooj docka (jättestor docka)och banstol (barnstol, hon syftar på en "dockbilbarnstol" vi brukar leka med på maxi). Och en cykel förstås, det ligger henne varmt om hjärtat.

Japp, som ni ser har jag inga svårigheter alls med dylika ting. Så nu vet ni vart ni kan vända er när ni behöver hjälp på traven. Kanske ska starta verksamhet, Elinas önskelistor AB...

Good night!

Disco

Nu har vi utökat "to do" listan med disco. En riktig höjdare. Milly kör en vacker och allvarlig, snudd på plågad, dansstil med slutna ögon och långsamt liksom svävande armar upp och ned. Helst utförs denna dans till Love Love Love med Agnes såklart!

Lite hjälp?

Onsdag och dag nummero fem på senaste nytt inom prövningar; piglet flu är i full gång. Barnen mår helt ok, men gräslig hosta, gnugg i ögon och snor, snor, snor håller i sig. Julian kan äntligen äta utan att kräkas av hostan som uppkommer så fort något rör vid den irriterade halsen. Välling och gröt, gröt och välling. Solen är framme, men det är minsann inte så lätt att tajma norrlandssolen med två sjuka barn och en halvsjuk man. Jag vill egentligen bara släppa allt och rusa ut, för vi har inte setts ofta på sistone, solen och jag. Men nu sover Milly och J och J har gått i väg med lite grovsopor. Jag missar nog solen idag tyvärr.

Åh vad jag saknar er, familj, vänner, nära och bekanta, församling, dagisföräldrar, läkare, kassörskor, och gubbar i korvstånd. I want people!

Vi skulle också gärna och tacksamt ta emot förslag på inomhusaktiviteter att utföra i vår lägenhet. Saker vi gjort och gör: pysslar, bakar med trolldeg, ser på svt play och youtube-barnklipp, leker med alla leksaker, ritar teckningar mm. Men vår lilla Milly är ganska less nu kan jag säga, hon vill ut säger hon, på pjomenad. Och det gör vi också, men man kan ju inte gå in någonstans så det blir inga längre svängar.

Så underbara människor därute: ge oss tips på kuligheter och uppdatera era bloggar, facebookstatusar och whatever så vi får lite att göra, innan vi blir gaaalnaaaaaaa.

:)

E

Dagens

DAGENS VILL HA: friska barn, mängder med tröstande mat och godis.
DAGENS KLÄDSEL: Efter nedkräkning numera svarta mjukisbyxor och svart top med fastsydda halsband och krås på ena axeln och nedåt(det ni)
DAGENS SMINK: täckte det värsta av mitt acne-utbrott innan vi gick ut en sväng, that's it.
DAGENS FRISYR: oborstat, diadem och slarvig tofs
DAGENS HÄNDELSE: solen kom fram! Första gången på veckor, vi skyndade oss ut med våra paket till barn. För att få de små liven att sova sittandes (för att undvika horrorhostan med medföljande kräkningar) tog vi sedan en lååång tur med bilen och spanade in vackra Västerbotten i solnedgång.
DAGENS LÅT: Den Joel tillverkar och sjunger just nu för att lugna en gapskrikande Julian
DAGENS PLANER: ta fram lite räkor, koka ägg, se en film med Joel, tvätta som en galning mellan varven och sova på soffan med Julian bredvid.
DAGENS SAKNAD: en personlig barnspecialistläkare. Och MÄNNISKOR, att leva i karantän är då inget för mig!
DAGENS DUMMASTE: gav Julian en hel flaska välling till kvällsmat trots att han kräkts en del under dagen med resultatet megaspya all over the place. Han var ju så hungrig stackarn...
DAGENS SJUKA: barnen hostar tills dom kräks, snorar, Milly har feber och Julian vill inte ha någon mat.
DAGENS DROG: barnalvedon, i flytande och supp-form.
DAGENS ROLIGASTE: Julian som kräks och i nästa sekund gapskrattar och charmar skiten ur sina föräldrar.
DAGENS FAVORIT: Joel som just nu är ganska deppig, men han är det med stil. Hela kvällen har han gått omkring med en liten hätta på bakhuvudet som liknar en röd judisk kippa med vita kaniner på. (Egentligen är det något jag sytt för att pimpa en Myrorna-fynd-mössa till Milly) Han vägrar ta av sig den, och han gör min värld lite gladare.
DAGENS KÖP: french hotdog till lunch, snart en hyrfilm.
DAGENS HUMÖR: förhållandevis muntert. Stundtals hurtigt: Här ska tvättas, här ska skuras, här ska badas barn osv...
DAGENS ORD: SVININFLUENSA

Suck.

Vi är verkligen omringade av svininfluensa, Gode Gud, låt oss slippa! Milly har varit lite varm och snorig idag, men det verkar mer vara en klassisk dagisförkylning. Och jag har försökt ALLT men måste ändå jobba kväll/natt imorgon efter att min ersättare blivit sjuk, det var den lediga helgen. Just nu känner jag mig lite down. Hoppas det hjälper med fredagsmys...

E

Tankar från uni

Sitter på uni. Iskall om fötterna efter en slaskig promenad i morse. Längtar efter ett hett fotbad med efterföljande massage, aaaah! Eller möjligen en bastu.

I helgen ska vi ha helg. Fattar ni!? Både jag och Joel har fixat bort jobb och vi ska faktiskt få ha en klassisk familjehelg. Det känns nästan för bra för att vara sant. Hoppas att de triljoners hormoner som intagit min kropp, likt små ilskna monster, hinner ge vika så att jag kan njuta ordentligt av min lilla familj.

Idag tänker jag på det här med att sätta sig själv över någon annan. I tisdags hade Milly sitt första klassiska utbrott på affären. Hur många gånger har jag inte bevittnat sådana, suckat och tänkt att -vilka föräldrar, stackars barn, hujedamej (som Milly skulle ha uttryckt det) och så står man plötsligt där själv, med en unge som ligger på golvet och skriker -Dumma mamma!! Bankar nävarna i golvet och så den värsta: -Aaaaaj, det göj ont, aaaj mamma, släpp mig! När man till sist håller om barnet för att det ska kunna lugna sig. Alltså missförstå mig inte, det finns såklart föräldrar som hanterar en sådan situatuion på ett beklagligt sätt, och där det verkligen är synd om barnen. Men ni ska veta att man känner sig utsatt, sårad och uttittad och kanske inte alls klarar av att agera som man brukar/skulle vilja.

Det enda som hade hänt var att Milly skulle få titta på leksaker en stund och att det till slut var dags att gå till kassan och åka hem. Vi gjorde upp detta i spelavdelningen utanför kassorna och tog inte med oss utbrottet hem, men känslan sitter ju i en stund förstås. Nu ska Milly få stanna hemma från affären nästa gång och så provar vi igen sen.

Varför sitter jag på uni och tänker på detta? Jo, för att vi just nu läser en pedagogik-kurs som hålls av, just det, den pedagogiska institutionen och jag hör hur vi som psykologer sätter oss över pedagogerna. För vi är ju så mycket mera vetenskapliga, och korrekta, och insatta i utvecklingsteorier och bla bla bla. Tänk om vi kunde lära av varandra istället för att alltid försöka lära de andra.

Det får bli fredagens slutord!

Kram E

Fasters älskling

GRATTIS älskade Matteus fyra år. Stackars, stackars dig som är sjuk, men vi ska fira dig extra mycket när du blir frisk. För fyra år sedan gjorde du mig till världens lyckligaste, stoltaste faster när du kom till oss,och min kärlek till dig bara växer...

KRAM

E

Nattbestyr

Om någon undrar över den mycket märkliga profil öst på stan som härjar och dammsuger, torkar golv, ristar mattor och låser sig ute (med barnen sovande inne...*panik*)vid denna sena tidpunkt, allt till ljudet av klingande julmusik så lugn. Det är bara en stackars tvåbarnsmorsa som väntar hem sin tvåbarnsfarsa och arbetar frenetiskt för att denne inte ska märka att hushållet fullkomligen dog när han lämnade det.

Pust, måtte han inte märka något...

Ps. Det där med utelåsningen löste sig finfint. Min fantastiska mamma (som somnat) for utan minsta suck hit med extranycklarna. En sådan mamma ska jag också vara. Och barnen? De märkte inte något, hade babyvakten med mig (för den hade jag kommit ihåg, men inte nycklarna...?) och det hördes inte ett knyst från dom. TACK JESUS! Ni kan gärna vänta med att berätta sanningen om deras ansvarslösa moder tills de passerat sisådär 18-årsåldern. Deal?

E

Ps 2. Måste bara berätta, under tiden jag skrev inlägget tappade jag en gurka full av skinkost på tangentbordet. Löste det snabbt och smidigt genom att liksom sug-torka upp skinkosten med hjälp av smörgåsens torra del, visst är jag en riktig mamma nu? Hahaha, jag är för härlig! ;)