Tänk att jag får svenskalektioner av mina läsare i kommentarer till mina inlägg. Det tycker jag känns grymt. Jag tycker väldigt mycket om att skriva och vill verkligen utvecklas*. Så nu ska jag försöka träna bort ett missförstånd från högstadiet och leverera text med korrekt användning av "de", "dem" och "dom". Känns skönt att det rett ut sig, för det har då varit snurrigt i mitt huvud i 10 år nu...
*Hoppa inte på mig för fullt nu bara för det, ni får gärna sprida ut riset lite diplomatiskt sådär. Tänk på att jag syr pojkvästar, fixar möhippa, skriver hemtenta, torkar snor, lossar ägg och utdelar hostmedicin osv i en salig, stressig röra.
Som sagt, TACK för att ni hjälper mig att bli bättre!
Kram E
2010-02-25
2010-02-21
Familjen Annorlunda
Nä, det handlar faktiskt inte om min egen familj idag även om det mycket väl kunde ha gjort det. Har just sett ett avsnitt av serien "Familjen Annorlunda" där man får följa ett par familjer med 8-9 barn i varje, deras vardag och bestyr. Jag är så IMPONERAD av dessa människor. Jag tycker att dem gör det så bra och jag tycker att det verkar vara så fina familjer! Dem har valt att leva väldigt annorlunda med tanke på Svensson-Svensson-genomsnittet 1,7 barn per familj. Barn är ingenting man skaffar. Det är någonting man får. Barn är en gåva, inget straff. Barn är kärlek lagd i våra händer. Detta känner jag att jag måste få skriva om ikväll.
Det kan vara oerhört påfrestande med barn. Jag har varit ensam med mina två idag, dem har varit trötta efter en intensiv helg och lite småsjuka. Jag är helt slut efter att ha varit i kyrkan, stekt raggmunkar (som alltid med "assistans"), tagit hand om bajskalas, tröstat, snutit, städat, badat, löst konflikter, nattat mm. Men när jag sitter och läser för dem på madrassen, fröken M kommenterar och ställer sina 143 frågor, prins J tar fram sina älskade djurböcker och dolar på bredvid, så unnar jag mig att dra in doften från barnahuvuden, blunda, beröras och tacka Gud för min skatt.
Åter till Familjen Annorlunda. Jag tycker att det är helt fantastiskt att se hur dem äldre barnen tar hand om sina yngre syskon, hur dem tränar sig socialt, samarbetar, bråkar, slåss, blir vänner, lagar tacos ihop, tar farliga knivar från de yngsta, delar på godis och gläds över en enkel utflykt. Hur dem triviala sakerna i vardagen faktiskt får kliva undan för man kan inte bry sig om att det är lite skitigt i hörnen, att näsor är snoriga eller att någon visst har klätt sig i dykardräkt när man ska steka köttfärs till elva personer.
Vissa vill få det till att det är själviskt att välja det liv som familjerna i serien valt. Att ha många barn är lika med själviskt. Och skadligt för barnen som inte får egentid med mamma och pappa. Givetvis finns det en problematik här och givetvis finns det föräldrar som inte ser sina barn. Men den problematiken tycker jag mig oftare se i typiska 1,7-familjer där barnen är en ständig "passa in"-pusselbit. Passa in i MITT liv, i MIN karriär, i MINA tider och aktiviteter. För vet ni, jag tror att barn aldrig "passar in". Det ligger inte i deras natur. Dem kommer med buller och bång och förväntar sig att bli älskade och omvårdade. Dem kräver all uppmärksamhet och dem förtjänar all uppmärksamhet.
En av de saker som jag är mest tacksam för i livet är mina tre syskon. Olika som bara den, och oj vad jag fått träna mig som människa mot och med dem. Tänk att få komma hem till en handfull medmänniskor, partners in crime, istället för en ekande, välstädad lägenhet med Canal+ och Nintendo Wii.
Hoppas att ni vill förstå vad jag menar, jag har full respekt för välstädade lägenheter (vill själv gärna ha en), 1,7-familjer och alla möjliga varianter. Men jag upprörs över att människor ser ner på familjer där alla får lov att sova i våningssängar, ärva kläder av varandra, där den buttra tonåringen faktiskt får lov att vakta sina småsyskon en lördagskväll och där man inte har råd med snowboards och Nintendo Wii för man måste köpa 30 liter mjölk i veckan. Som att den livskunskap dem barnen får är sämre än något annat!? Problem finns i alla familjer, alla barn går i genom kriser. Det kan handla om föräldrarnas skilsmässa, att någon i ens närhet dör, att man inte känner sig sedd eller att man aldrig får ha sin tandborste i fred.
Om jag tar mig friheten att själv planera min framtid så är jag oerhört tillfreds med två barn just nu, i framtiden önskar jag att vi får bli en eller två fler. Gärna två, så att vi måste byta bil och vara lite besvärliga och bökiga och många och osvenska sådär. Jag blir lite på tvären när barn inte får höras, märkas och ta plats. När samhällsklimatet bara uppmuntrar till lagom mycket familj.
Vi har också gjort märkliga val. Jag är 24 år och tvåbarnsmor. Ingen av oss har ett fast jobb, jag har nästan fyra år kvar på min utbildning. Vi bor i lägenhet och har bara kläder från Polarn och Pyret om vi ärvt dem. Vissa tycker att vi borde gjort annorlunda, följt mallen lite bättre. Jag är så tacksam att vi inte gjorde som alla andra, att vi följde våra hjärtan och blev en liten operfekt familj.
För vet ni? Family rules!
Kram E
Det kan vara oerhört påfrestande med barn. Jag har varit ensam med mina två idag, dem har varit trötta efter en intensiv helg och lite småsjuka. Jag är helt slut efter att ha varit i kyrkan, stekt raggmunkar (som alltid med "assistans"), tagit hand om bajskalas, tröstat, snutit, städat, badat, löst konflikter, nattat mm. Men när jag sitter och läser för dem på madrassen, fröken M kommenterar och ställer sina 143 frågor, prins J tar fram sina älskade djurböcker och dolar på bredvid, så unnar jag mig att dra in doften från barnahuvuden, blunda, beröras och tacka Gud för min skatt.
Åter till Familjen Annorlunda. Jag tycker att det är helt fantastiskt att se hur dem äldre barnen tar hand om sina yngre syskon, hur dem tränar sig socialt, samarbetar, bråkar, slåss, blir vänner, lagar tacos ihop, tar farliga knivar från de yngsta, delar på godis och gläds över en enkel utflykt. Hur dem triviala sakerna i vardagen faktiskt får kliva undan för man kan inte bry sig om att det är lite skitigt i hörnen, att näsor är snoriga eller att någon visst har klätt sig i dykardräkt när man ska steka köttfärs till elva personer.
Vissa vill få det till att det är själviskt att välja det liv som familjerna i serien valt. Att ha många barn är lika med själviskt. Och skadligt för barnen som inte får egentid med mamma och pappa. Givetvis finns det en problematik här och givetvis finns det föräldrar som inte ser sina barn. Men den problematiken tycker jag mig oftare se i typiska 1,7-familjer där barnen är en ständig "passa in"-pusselbit. Passa in i MITT liv, i MIN karriär, i MINA tider och aktiviteter. För vet ni, jag tror att barn aldrig "passar in". Det ligger inte i deras natur. Dem kommer med buller och bång och förväntar sig att bli älskade och omvårdade. Dem kräver all uppmärksamhet och dem förtjänar all uppmärksamhet.
En av de saker som jag är mest tacksam för i livet är mina tre syskon. Olika som bara den, och oj vad jag fått träna mig som människa mot och med dem. Tänk att få komma hem till en handfull medmänniskor, partners in crime, istället för en ekande, välstädad lägenhet med Canal+ och Nintendo Wii.
Hoppas att ni vill förstå vad jag menar, jag har full respekt för välstädade lägenheter (vill själv gärna ha en), 1,7-familjer och alla möjliga varianter. Men jag upprörs över att människor ser ner på familjer där alla får lov att sova i våningssängar, ärva kläder av varandra, där den buttra tonåringen faktiskt får lov att vakta sina småsyskon en lördagskväll och där man inte har råd med snowboards och Nintendo Wii för man måste köpa 30 liter mjölk i veckan. Som att den livskunskap dem barnen får är sämre än något annat!? Problem finns i alla familjer, alla barn går i genom kriser. Det kan handla om föräldrarnas skilsmässa, att någon i ens närhet dör, att man inte känner sig sedd eller att man aldrig får ha sin tandborste i fred.
Om jag tar mig friheten att själv planera min framtid så är jag oerhört tillfreds med två barn just nu, i framtiden önskar jag att vi får bli en eller två fler. Gärna två, så att vi måste byta bil och vara lite besvärliga och bökiga och många och osvenska sådär. Jag blir lite på tvären när barn inte får höras, märkas och ta plats. När samhällsklimatet bara uppmuntrar till lagom mycket familj.
Vi har också gjort märkliga val. Jag är 24 år och tvåbarnsmor. Ingen av oss har ett fast jobb, jag har nästan fyra år kvar på min utbildning. Vi bor i lägenhet och har bara kläder från Polarn och Pyret om vi ärvt dem. Vissa tycker att vi borde gjort annorlunda, följt mallen lite bättre. Jag är så tacksam att vi inte gjorde som alla andra, att vi följde våra hjärtan och blev en liten operfekt familj.
För vet ni? Family rules!
Kram E
Kloka kvinnor
bild från svd.se
En klok kvinna berättade för mig vad en klok kvinna sagt till henne en gång. Har man ingen som tar hand om en, så får man ta hand om sig själv. Sagt och gjort. Tända ljus, äggmackor, te och hembakad semla, just for me by me.
Ta hand om dig!
Kram E
2010-02-17
Kompensera
Jag får väll bju på lite Lulle medan mina stackars läsare väntar på att resor, magsjuka, hemtentor och bröllopsstress ska vika hädan.
Vi hörs!
E
Ps. Vi är emot barnaga, om någon börjar fundera på sonens gul-grön-blå-lila panna. Pröva själva att lära er gå med alla bordskanter, trösklar och storasystrar i vägen...
Vi hörs!
E
Ps. Vi är emot barnaga, om någon börjar fundera på sonens gul-grön-blå-lila panna. Pröva själva att lära er gå med alla bordskanter, trösklar och storasystrar i vägen...
2010-02-07
Inte bra...
Jag gör det absolut förbjudna. Packar inför min tuffa Stockholmstripp...i en skötväska. Åh förlåt, men den råkade vara i perfekt size och i stor brist på annat i väskväg fick det bli den. Jag har åtminstone tagit ur nappflaske-hållaren, blöjpåsen, skötunderlägget osv. Eventuellt sätter jag en tuff pin över "Polarn och Pyret"...
E
E
2010-02-05
Glädjen
Det här inlägget vill jag att alla min läsare ska läsa. För det första för att få glädjas med oss. Och för det andra för att få en viktig insikt i att barn, det "skaffar" man inte. Det är en gåva att bli förälder och bara nåd att få ta hand om trotsiga, snoriga, underbara skitungar. Grattis till våra fina vänner!
/Lyckliga "moster" E
/Lyckliga "moster" E
2010-02-04
Dagens stolta och ostolta
Dagens stolta: Fick hem papper angående jämställdhetsbonusen. Det känns så himla gött det!
Dagens ostolta: Joel kom upp spontant från repet i källaren nyss och kom på mig ståendes högst upp på tripptrappen frenetiskt sökandes efter något gott längst upp i skafferiet. Han började gapskratta för att jag såg så oerhört skyldig ut. Och folk undrar varför jag inte dricker alkohol...
Tillägg: Hittade inte ett skit. Men i frysen låg en gammal bit banankaka. Den ska nu avnjutas med en kopp Odenplan-te och ett par avsnitt "Halv åtta hos mig"
E
Dagens ostolta: Joel kom upp spontant från repet i källaren nyss och kom på mig ståendes högst upp på tripptrappen frenetiskt sökandes efter något gott längst upp i skafferiet. Han började gapskratta för att jag såg så oerhört skyldig ut. Och folk undrar varför jag inte dricker alkohol...
Tillägg: Hittade inte ett skit. Men i frysen låg en gammal bit banankaka. Den ska nu avnjutas med en kopp Odenplan-te och ett par avsnitt "Halv åtta hos mig"
E
2010-02-02
Glädjetår
Åh! Jag ska få åka och krama min fina lillasyster och hennes fina Emil i tre hela dagar och nätter. Själv. Och jag åker redan på måndag. Åh!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
