Allhelgonapromenad

(bild från svenskakyrkan.se)

Vill önska er en fridfull allhelgonahelg. Jag är nyss inkommen från en lång promenad med min fina man. Är alldeles röd om kinderna, svettig på ryggen och kall om överskottet kring höfter och rumpa :) Vi har saknat det så mycket sedan barnen kom, kvällspromenaderna! Så ikväll nattade vi barnen, bäddade in dem ordentligt i varsin vagn och så fick de somna till vårt lunkande och pratande.

Varje allhelgona besöker vi en vacker kyrkogård på Sandbacka i Umeå, nära vår förra lägenhet. Eftersom Joel jobbar i helgen passade det perfekt att gå dit ikväll och tända ett ljus i minneslunden för alla vi älskar som lämnat oss. Tänka på himlen och döden. Fyllas av frid, livslust och himmelslängtan. Tacksamhet.

Prata om året som gått sedan sist vi var där, då jag var höggravid och Joel kastades in i en tung depression. Nu kan vi börja glömma det, konstaterade jag. Det kan få blekna sakta likt ett ärr. Livet ligger framför oss.
Såg en bonad hos några äldre vänner som bjöd oss på lunch i veckan: "Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett men idag hjälper Herren"

Våga sitta ner en stund i helgen, lova mig det.

Kram E

Dagens

Kopierar en lista från en blogg jag läser. Håll till godo!

DAGENS VILL HA: betald semester här och nu, för både mig och Joel, barnvakt i massor och lite pengar att sätta sprätt på (förlåt min ytlighet)
DAGENS KLÄDSEL: småblommig blus som jag köpt på H&M-rea förra veckan för 50 spänn. (tack mamma) och mörka jeans.
DAGENS SMINK: Mitt gamla vanliga vardagskit: Dual foundation-puder från Make up store, concealer och cover all mix från samma ställe, Maybelline mascara, svart.
DAGENS FRISYR: nytvättat smålockigt, halvuppsatt med två snurror på sidorna när jag jobbade.
DAGENS HÄNDELSE: När min fina lilla familj överraskade mig och kom till Station (jobbet) när jag slutade. Vi fikade och kikade på Åhléns barn- och julavdelning innan vi gick hem igen.
DAGENS LÅT: "My heart belongs to daddy" (har haft den på huvudet hela dagen. Tog en svängom med Sara på Station till mina egna toner av klassikern...
DAGENS PLANER: Återstående: Plocka lite, gå och lägga mig, läsa lite Maria Gripe.
DAGENS SAKNAD: Lillasyster och svåger i Sthlm (fast just nu i London) främst för att jag verkligen saknar dem, men just idag också för att jag ville och försökte styra upp en överraskningsdejt med Joel. Barnvaktskontot har krymt.
DAGENS DUMMASTE: Folk som inte bär bort sin bricka med disk till diskstället. Och jag när jag blir stressad, blä.
DAGENS SJUKA: Vi är rätt så friska allihop, jag är trött i benen, gills det?
DAGENS DROG: Får väll säga socker, det är mitt livs drog som jag numera bekämpar med bravur sex dagar i veckan. Idag delade jag dock på en kladdkakebit med min man, i rena förtjusningen för att dem kom och hälsade på = minus en halvtimme på powerwalkkontot (eller plus kanske man ska säga).
DAGENS ROLIGASTE: Milly som leker med ord på det härligaste av sätt. -Macka...nästan samma som makajon, haha, va tonstitt pappa!
DAGENS FAVORIT: Mina barn
DAGENS KÖP: presenter till Maja och Matteus som fyller ett respektive fyra år inom kort.
DAGENS HUMÖR: Upp och ner, ner och upp (som också skulle kunna vara dagens låt, Milly vill sjunga den HELA tiden, ni vet...grisen gal i granens topp...)
DAGENS ORD: torsdagsstädning.

Kram E

Mina smällkarameller

(Har man lovat, så har man)

E

Hemgrupp

Jag har en stor välsignelse i mitt liv som jag kanske inte nämnt så ofta här på bloggen: min hemgrupp. Vi ses varannan måndag i varandras hem (därav namnet)vi fikar, trivs, diskuterar, gråter varandras tårar, delar skratt, tro, och lovsjunger, ber. En lördag (eller annan dag) i månaden gör vi något alldeles extra roligt. Som sushikvällen förra fredagen.

Jag kommer just hem efter en träff fylld av kärlek, sorg, smärta, lycka och pepparkakste.

Ni betyder så mycket för mig, älskade människor!

E

Ps. Har ni bild-abstinens på min blogg? Jag ska gottgöra er, I promise. Imorgon tar jag tag i saken (kameran), håll ut...

Vem är du? (eller: Fenomenet bloggar)

Vad är detta nya behov hos de flesta av oss att läsa bloggar? Ofta i smyg och anonymt, en intressant kompis kompis blogg, en arbetskompis sons blogg eller en "inspirerande" (?) blogg där någon lever ett liv som vi själva skulle vilja leva.

Jag har själv en lång radda bloggar som jag kollar i stort sett varje dag, en ännu längre lista med bloggar jag läser mer sällan. Vi kikar in i varandras lite "tillfixade" liv, där valda delar delas med allmänheten och valda delar göms långt bort från webbkamerans vidvinkel. Envägskommunikation i högsta grad. Dels för att den som skriver bara babblar på utan hinder eller någons -aha, -jasså?, eller -men HUR menar du nu? Dels för att de allra flesta aldrig lämnar minsta avtryck trots att man följer en blogg under flera år.

Jag tänker att fenomenet bloggar förvisso är nytt men fenomenet anonymt, nyfiket läsande och tittande är desto mer urgammalt. Ta Nyhetsmorgon, eller en vanlig dagstidning, den seriösaste av sitt slag. Inte läser man då bara de aktuella politiska inläggen, samhälls- eller miljörapporterna, eller vädret. Man är ofta än mer ivrig att få veta vem som får vårdnaden om Michael Jacksons barn eller hur mycket U2:s scenmonster "klon" kostat, eller hur Sören 42, lyckats gå ner 14 kg på två veckor. För att inte tala om triss-skrapningen på Nyhetsmorgon (!).

Vi människor tycks alltid ha haft ett stort intresse av varandra. Vi vill ha förebilder, vi söker ledare, likasinnade, oliksinnade och i vissa fall, skvaller. Vi är beroende av varandra, och ensam är för sjuttioelfte gången inte stark. Ensam är svag.

Jag tror att de flesta som bloggar är väl medvetna om, och misstycker inte heller till, att vissa läser ens blogg på samma sätt som de skulle bläddra i en skvallertidning. Det är liksom något som "hör till". Och att människor är intresserade av ens blogg, kanske på ett snäppet djupare plan än "skvallertidningsplanet" är väll själva syftet med bloggen?

Jag tror att man ska passa sig för att läsa bloggar (eller vara inne på facebook, eller se på TV, eller läsa vissa tidningar) tvångsmässigt och med fel motiv. Man ska kunna ha en datorfri/TV-fri dag utan att känna paniken över att inte veta vad polkagris-Kajsa har för kläder på sig idag (jag talar lika mycket till mig själv nu, om inte mer). MEN, jag tycker inte det är något fel i att ha ett människointresse, och vilja ta del av andras liv. Men man ska också alltid vara medveten om att dessa liv är putsade på och tillfixade. Och att det bästa, och faktiskt enda, liv vi kan leva är det Gud skänkt oss som en gåva, VÅRT liv.

(Detta inlägg är en respons på min älskade moders kommentar till föregående inlägg)

Kramar och glad lördag!

/Elina

Mitt senaste aha!

Vi (eller ok, Joel) har kommit på att man ju faktiskt kan se hela Pippi-filmer via YouTube, upphackade i en massa korta snuttar a 10 minuter (ett hett eftermiddags-tips till alla småbarnsföräldrar btw). Hur som så har jag alltid trott att det varit en hyvens, glad, norsk kille vid namn Kjent-Barne som lagt upp alla snuttar. Tills Joel upplyste mig om att "kjentbarnetv" betyder känd barn-tv, daaaah! Till min tröst hade han också trott det tills för ett tag sen.

Ja, vi hade då kul åt detta en stund iaf, synd bara att min bild av denne barnälskande ambitiöse Kjent-Barne raserades, men å andra sidan är det ju med största sannolikhet en annan glad norsk person som lagt upp filmerna, kanske en Svend-Morten eller Mads-Torfinn... (nu fick jag precis ännu ett aha via google, vet ni att Snorre är ett norskt pojknamn, hahahahahahaha!)

E

Om det var någon som hörde mig säga

"Jo, jag har ju en 4-veckors paus nu mellan två kurser och det ska bli så sköönt, jag ska städa kontoret och plantera om alla blommor och lite sånt som halkat efter"

så kan jag meddela att så blev det inte. Jag jobbar, jobbar, jobbar. Och när inte jag gör det, så gör Joel det. Om ni överlag tycker att ni sett/hört lite från oss den här terminen så är det inte konstigt, för den har just gått i arbetandets tecken. Vi har varit inställda på det, vi håller på att renovera vår ekonomi efter tuffa sjukskrivningstider. Det är av samma anledning vi har loppmarknad och försäljning av diverse prylar. Vi är välsignade med jobb, så jag tänker då inte klaga. Men jag drömmer mig bort till en jul på Skymnäsgatan, utan minsta lilla buss eller kaffekanna i sikte...

För ett år sedan

såg jag ut såhär:



och jag mådde ganska bra, efter att ha mått vansinnigt dåligt. Så dåligt så jag fick anti-depressiva utskrivet. Den enda sorten som går att äta när man väntar barn. Och jag blev ännu en erfarenhet rikare. Och när jag ser tillbaka på allt som hänt kan jag konstatera att jag inte mår så bra när jag är gravid/när jag är nyförlöst/ammar. Jag har inte mått dåligt vid alla dessa tillfällen med båda barnen men det är något med de hormoner som är i omlopp vid detta livets mirakel som kan göra mig sjuk. Det är tråkigt och sorgsamt men ganska skönt att få tala ut. Och att få tala om. Så du vet, om du också hamnar där en dag.

Nu mår jag väldigt bra, och jag hoppas att jag en dag ska få uppleva detta stora igen. Inte snart, inte ganska snart, inte rätt så snart, men en dag. Jag ska våga igen och inte förvänta mig det värsta, men vara beredd på det. Och det är en himla skillnad.

Sov gott!

Näe, om jag ändå inte skulle ta å dricka ett glas vin

Vinhistoria nummer ett:
En gång när jag var liten stod ett härligt glas Trocadero framdukat på grannens diskbänk. Jag var snabbt framme för att svepa detta innan glasets ägare (som jag antog var Iréne, min kära barndomsvän) skulle hinna före. GAH! Det var vitt vin. Jag höll på att trilla baklänges, det smakade skit. Alla i huset fick sig ett gott skratt. Snacka om påkommen, där jag stod och spottade i vasken.

Vinhistoria nummer två:
Vi firade jul bland fjällen i Saxnäs och var med i ett supermysigt fackeltåg till en midnattsmässa i Saxnäs kyrka. Det var nattvard och jag som är van frikyrkotös (där är nattvardsvinet alltid alkoholfritt och smakar som svart vinbärssaft) tog en stooor klunk och kände hur det liksom brände till på insidan. Det kändes verkligen som att jag kunde känna vinklunkens väg genom hela systemet ner till botten av magen där den låg som en varm handduk. Jag vände mig till mamma och sa -Det bränner i bröstet, varpå vi fnittrade oss igenom resten av mässan.

Vin lockar mig på följande sätt:
-ett alternativ att dricka när det är extra festligt, istället för coca cola.
-ett gott komplement till olika maträtter (vitt till fisk, rött till kött och det ena med det tredje)
-en lyxig social grej "Vi ska träffas några tjejkompisar och ta ett glas viiin"

Men jag kommer nog aldrig att "ta mig ett glas vin". I'm sorry alla som tycker att jag borde rebella lite mot min alkoholfria uppväxt, frikyrkokulturen, alkoholen som något ont och farlig i sig eller min egen bild av mig själv som icke-vindrickare.

Jag har förstått, sedan jag blev "stor" att det här med alkohol inte är en fråga om min tro. Inte heller en fråga om min fromhet eller självbehärskning. Men jag har aldrig varit starkare i mina åsikter om alkohol. För mig är det ett socialt ställningstagande. När jag ser vad alkoholen gör i familjer, kärleksrelationer, samhället, och i våra kroppar när vi tappar kontrollen över vårt intag, då har jag tillräckligt med argument för att skippa det där vinglaset. Om jag lägger till det min släkthistoria, mitt nuvarande läskiga beroende av socker, den ekonomiska biten och hur det faktiskt smakat när jag fått i mig mina klunkar osv har jag några fler.

Det börjar bli väldigt politiskt inkorrekt (BÅDE inom och utanför frikyrkan) att säga totalt nej till alkohol. Plötsligt är man liksom inte cool någonstans om man aldrig druckit, aldrig rökt. Så känner jag mig verkligen i alkoholfrågan. Som en obekväm och så not-cool person bland de flesta. Men, jag börjar vänja mig, jag har cykelhjälm också, och funderat starkt på gåstavar.

Jag ser inte ner på någon som dricker alkohol, tro för all del inte det nu, jag har vänner från totala absolutister till riktiga festprissar. Men för mig kommer det aldrig vara ok med alkohol. Jag har sett för mycket skit. Och jag hittar inte argument nog för att "testa för att bli mer avslappnad i frågan". Jag vill inte vara avslappnad i frågan. Visst är jag provocerande? Jag blir ju nästan provocerad själv.

Jag har många personliga skäl till mitt alkoholmotstånd, och jag vet att det finns områden jag behöver jobba på för att skilja denna privata ilska från alkoholen i sig. Men ju mer jag grubblar i frågan, desto säkrare blir jag på att jag står fast vid min nykterhet, förmodligen i evigheters evighet (om vi nu inte dricker alkohol utan alla negativa bieffekter i himlen förstås).

Sov gott!

E

Back on track

Aaaah, inget kunde göra så gott för min själ som en kväll för mig själv med ännu en omgång av the Holiday (kan vara en av de bästa filmerna ever) en massa lingonlängtan rooibos-te med mjölk och Marabou Schweizernöt.

I'm back on track people.

Godnatt!

Hej från Photo Booth

Trevlig helg! Vi har en helg utan vår fina pappa (för han jobbar så in i norden) men vi ska göra vårt bästa för att ha en trevlig helg ändå. Till att börja med: traditionsenligt fredagsbad och popcorn i barnens rum.

Tjipp!

Gårdagens makaroner...

var en blandning av klassiska, skruvar och rör, för att få ihop pasta till en hel middag. Dessa blandades med strimlad stekt kyckling och icas färdiga pesto. Lite sallad på det så, yummie! Ett bra alternativ till den snabba klassikern korv och makaroner.

Kanske kan detta bli morgondagens makaroner för någon? Det vore stort...

Ps. Om ni i den närmaste framtiden tycker att jag skriver lite märkliga inlägg så beror det på att ni satt rubrikerna :)

God natt!

E

"Om att uppfattas och att missuppfattas" "Livsvisdom får jag av..." samt "Den här egenskapen hos mig själv tycker jag om" eller 3 in 1

Att blogga är att till en viss del "hänga ut sig". Man kan välja att lägga sig på olika nivåer i sitt skrivande och på så vis utsätta sig för mer eller mindre risker. Har man en blogg som bara handlar om mat blir man kanske inte sömnlös en natt för att någon skriver -äcklig mat! Men har man en blogg som handlar om ens värderingar, ens familj, ens sorger och glädjeämnen, då kan en ogenomtänkt (alternativt väl genomtänkt) negativ kommentar verkligen sätta griller i huvudet på en.

Att uppfattas är härligt. Att ni vill läsa, att ni bryr er om vad jag gör, tänker och skriver. Att jag får kommunicera med er på detta ganska ensidiga sätt, det tycker jag om. Min pappa, som är pastor, brukar ibland påpeka att: Om man inte gillar att stå på en estrad och tala inför folk blir man inte pastor. Det är sant. Precis på samma sätt är det med bloggande. Om man inte vill bli lyssnad på startar man inte en blogg.

Men det kan göra så ont i mig när jag missuppfattas. Och när jag missuppfattas här på bloggen, då får ALLA mina läsare ta del av det. Då kan jag känna mig väldigt blottad. Då ser jag nackdelarna med att vara personlig. Då vill jag ibland bara lägga ner bloggen och hålla allt mitt vackra, och allt mitt fula, för mig själv.



MEN min kloke far har också lärt mig detta: Man kan inte vara älskad av alla. Hur man än gör kommer det alltid att finnas människor som inte tycker om en, som inte tål en. Man kan inte leva sitt liv för att tillfredsställa alla och få alla att tycka om en, då får man inte göra något annat.

Och slutligen: Man kan aldrig skydda sig från idioter (det syftar framförallt till överdriven säkerhet i stort, vill någon verkligen bryta sig in hos dig, så gör den det. Någonstans måste man hejda sig liksom, inte så att man inte ska låsa dörren, men de där specialbeställda pansarskyddsironsuperspecial-glasen från amerikat för tre miljoner styck kanske inte behöver beställas) Jag tänker att det gäller i stort också. Vill någon mig verkligen illa så kan det ordnas, även om jag så bara skulle skriva om rödbetor från och med nu. Observera att jag inte menar att någon av de negativa kommentarer jag fått hittills skrivits av idioter. (Och där har ni ett prov på min ovilja att missuppfattas i detta inlägg om att missuppfattas.)

Jag är en väldigt känslig person. Saker som folk säger/skriver till mig har jag väldigt svårt att skaka av mig. Jag jobbar på det, till viss del, för det är också något som jag verkligen gillar hos mig själv. Håll i er nu, för det här är djupt: Jag tror att Gud skapat i mig en viss känslighet som i många sammanhang blir det samma som min känsla för en situation. Så att jag kan känna med, förstå och ibland också hjälpa.


(jag älskar mycket och det älskar jag)

Om du tagit dig ända hit ner har du nu fått reda på att jag älskar att uppfattas, avskyr att missuppfattas, hämtar mycket livsvisdom från min fina pappa samt tycker om många sidor av min känsliga personlighet, som också ställer till det för mig.

Puh! Då har man blottat sig lite till för omvärlden. Min önskan är alltid att det ska få betyda något för någon. Precis som bloggen i stort. Därför offrar jag de negativa bitar som det för med sig att balansera på linjen personlig-privat i denna stora, farliga cybervärld.

Kärlek E

(bilderna har Stina/Emil tagit från Stockholmshelgen)

Det sämsta med sill...

är att jag i stort sett inte fått äta någon alls denna säsong, och inte minsta lilla ruttna surströmmingsstjärt har jag fått i mig heller.


(bild från http://pyttes.blogspot.com)

När jag var liten var jag ett mycket annorlunda barn, bl.a. så älskade jag sill, vitlök, skaldjur, rom, starka smaker, brieostar mm. Jag var inte gammal när jag bestämde mig för att vara hemma med mormor en dag och rensa en hink sill, istället för att följa med resten av familjen på bad och glass. Som vuxen är jag inte lika tokförtjust i sill, men jag ÄLSKAR att avnjuta några bitar senapssill, gräddfil, rödlök, gräslök, ägg och kokt färskpotatis en sommardag, mmmmmmm... Det vattnas i munnen på mig.

Och så Norrlands delikatess -surströmmingen. Avnjutes bäst på en seg tunnbrödskiva, med mycket salt smör, skivad mandelpotatis, små bitar surströmming, en massa gräddfil/creme fraiche och rödlök och så ännu en tunnbrödskiva ovanpå. Detta kallas för att göra en "klämma", så nu fick ni er en lektion i norrländsk kultur och jag fick skriva mitt första "beställda" inlägg.

Ha en trevlig kväll out there!

E

Hemma

Mina tips för en lyckad resa med Y-bussen:



-Packa med en fleecefilt och kudde hemifrån. It is so worth it.
-Gå till busstation i gooood tid så att du hamnar längst fram i kön och kan ta platserna allra längst fram = bäst benutrymme plus möjlighet att slänga upp benen på kanten framför dig och inte minst ser du ut och slipper må illa.
-Oavsett om du sussar skönt, kliv av bussen när den stannar i Tönnebro. Kissa, sträck på dig, djupandas frisk luft, spring lite. Ta en nattmacka och en kopp varmt te också (på OK-macken, värdshuset är svindyrt)
-Lägg ner lite energi på att få fötterna varma, både innan och under resan. Kalla fötter är hemskt för nattsömnen.
-Planera inte in någonting dagen efter, acceptera ditt tillstånd och gör inte upp några planer på att fly landet, bryta upp några relationer osv.
-Det kostar 750:- (för oss två) en kass natt och en påföljande seeeeeg dag att åka nattbuss, beräkna priset!

Lycka till!

E

(Vi har värsta dagen efter här, men är nöjda med hemresan, och extremt nöjda med vår Stockholmstripp. Att träffa barnen var sagolikt underbart och efter en liten stund kläcker Joel förvirrad -Åkte vi verkligen tunnelbana igår? Vardagen omfamnar oss med en hård, men hjärtlig kram. Tack alla som hjälpt. Tack.)

Härm

Joel har bakat äppelmuffins inför resan och är nu nere i sin nya studio och snickrar, barnen sover och jag har tänkt att härmas lite. Först ska jag härma min älskade Clara och tipsa om det här som jag ska titta på i sällskap av Joels muffins när jag härmats klart. Och sen så ska jag härma en bloggkollega, som i sin tur härmar Alex Schulman, vars blogg jag aldrig läser. Här kommer härmet:

Att göra en Alex Schulman:
1. Du skriver en rubrik
2. Jag skriver en text till rubriken

På så vis får jag lite inspirationshjälp och ni får, förhoppningsvis läsa inlägg av intresse. Ex. Ni lämnar en kommentar med rubriken: Om jag vore en frukt. Mitt nästa inlägg heter Om jag vore en frukt och inlägget förtäljer att jag då skulle ha varit en banan, en mosig banan. Fattar ni? Ös på nu, vågar ni inte skriva den rubrik ni vill läsa ett inlägg om så var anonyma vet ja!

Ps. Jag har verkligen gjort mig förtjänt av lite härm. Idag har jag opponerat och blivit opponerad på. Vet ni vad det innebär? Jag har skaffat mig 7,5 högskolepoäng till och jag ska vara ledig i fyra veckor, jiiiiiihaaa!

E