Onsdag och dag nummero fem på senaste nytt inom prövningar; piglet flu är i full gång. Barnen mår helt ok, men gräslig hosta, gnugg i ögon och snor, snor, snor håller i sig. Julian kan äntligen äta utan att kräkas av hostan som uppkommer så fort något rör vid den irriterade halsen. Välling och gröt, gröt och välling. Solen är framme, men det är minsann inte så lätt att tajma norrlandssolen med två sjuka barn och en halvsjuk man. Jag vill egentligen bara släppa allt och rusa ut, för vi har inte setts ofta på sistone, solen och jag. Men nu sover Milly och J och J har gått i väg med lite grovsopor. Jag missar nog solen idag tyvärr.
Åh vad jag saknar er, familj, vänner, nära och bekanta, församling, dagisföräldrar, läkare, kassörskor, och gubbar i korvstånd. I want people!
Vi skulle också gärna och tacksamt ta emot förslag på inomhusaktiviteter att utföra i vår lägenhet. Saker vi gjort och gör: pysslar, bakar med trolldeg, ser på svt play och youtube-barnklipp, leker med alla leksaker, ritar teckningar mm. Men vår lilla Milly är ganska less nu kan jag säga, hon vill ut säger hon, på pjomenad. Och det gör vi också, men man kan ju inte gå in någonstans så det blir inga längre svängar.
Så underbara människor därute: ge oss tips på kuligheter och uppdatera era bloggar, facebookstatusar och whatever så vi får lite att göra, innan vi blir gaaalnaaaaaaa.
:)
E
2009-11-11
2009-11-09
Dagens
DAGENS VILL HA: friska barn, mängder med tröstande mat och godis.
DAGENS KLÄDSEL: Efter nedkräkning numera svarta mjukisbyxor och svart top med fastsydda halsband och krås på ena axeln och nedåt(det ni)
DAGENS SMINK: täckte det värsta av mitt acne-utbrott innan vi gick ut en sväng, that's it.
DAGENS FRISYR: oborstat, diadem och slarvig tofs
DAGENS HÄNDELSE: solen kom fram! Första gången på veckor, vi skyndade oss ut med våra paket till barn. För att få de små liven att sova sittandes (för att undvika horrorhostan med medföljande kräkningar) tog vi sedan en lååång tur med bilen och spanade in vackra Västerbotten i solnedgång.
DAGENS LÅT: Den Joel tillverkar och sjunger just nu för att lugna en gapskrikande Julian
DAGENS PLANER: ta fram lite räkor, koka ägg, se en film med Joel, tvätta som en galning mellan varven och sova på soffan med Julian bredvid.
DAGENS SAKNAD: en personlig barnspecialistläkare. Och MÄNNISKOR, att leva i karantän är då inget för mig!
DAGENS DUMMASTE: gav Julian en hel flaska välling till kvällsmat trots att han kräkts en del under dagen med resultatet megaspya all over the place. Han var ju så hungrig stackarn...
DAGENS SJUKA: barnen hostar tills dom kräks, snorar, Milly har feber och Julian vill inte ha någon mat.
DAGENS DROG: barnalvedon, i flytande och supp-form.
DAGENS ROLIGASTE: Julian som kräks och i nästa sekund gapskrattar och charmar skiten ur sina föräldrar.
DAGENS FAVORIT: Joel som just nu är ganska deppig, men han är det med stil. Hela kvällen har han gått omkring med en liten hätta på bakhuvudet som liknar en röd judisk kippa med vita kaniner på. (Egentligen är det något jag sytt för att pimpa en Myrorna-fynd-mössa till Milly) Han vägrar ta av sig den, och han gör min värld lite gladare.
DAGENS KÖP: french hotdog till lunch, snart en hyrfilm.
DAGENS HUMÖR: förhållandevis muntert. Stundtals hurtigt: Här ska tvättas, här ska skuras, här ska badas barn osv...
DAGENS ORD: SVININFLUENSA
DAGENS KLÄDSEL: Efter nedkräkning numera svarta mjukisbyxor och svart top med fastsydda halsband och krås på ena axeln och nedåt(det ni)
DAGENS SMINK: täckte det värsta av mitt acne-utbrott innan vi gick ut en sväng, that's it.
DAGENS FRISYR: oborstat, diadem och slarvig tofs
DAGENS HÄNDELSE: solen kom fram! Första gången på veckor, vi skyndade oss ut med våra paket till barn. För att få de små liven att sova sittandes (för att undvika horrorhostan med medföljande kräkningar) tog vi sedan en lååång tur med bilen och spanade in vackra Västerbotten i solnedgång.
DAGENS LÅT: Den Joel tillverkar och sjunger just nu för att lugna en gapskrikande Julian
DAGENS PLANER: ta fram lite räkor, koka ägg, se en film med Joel, tvätta som en galning mellan varven och sova på soffan med Julian bredvid.
DAGENS SAKNAD: en personlig barnspecialistläkare. Och MÄNNISKOR, att leva i karantän är då inget för mig!
DAGENS DUMMASTE: gav Julian en hel flaska välling till kvällsmat trots att han kräkts en del under dagen med resultatet megaspya all over the place. Han var ju så hungrig stackarn...
DAGENS SJUKA: barnen hostar tills dom kräks, snorar, Milly har feber och Julian vill inte ha någon mat.
DAGENS DROG: barnalvedon, i flytande och supp-form.
DAGENS ROLIGASTE: Julian som kräks och i nästa sekund gapskrattar och charmar skiten ur sina föräldrar.
DAGENS FAVORIT: Joel som just nu är ganska deppig, men han är det med stil. Hela kvällen har han gått omkring med en liten hätta på bakhuvudet som liknar en röd judisk kippa med vita kaniner på. (Egentligen är det något jag sytt för att pimpa en Myrorna-fynd-mössa till Milly) Han vägrar ta av sig den, och han gör min värld lite gladare.
DAGENS KÖP: french hotdog till lunch, snart en hyrfilm.
DAGENS HUMÖR: förhållandevis muntert. Stundtals hurtigt: Här ska tvättas, här ska skuras, här ska badas barn osv...
DAGENS ORD: SVININFLUENSA
2009-11-06
Suck.
Vi är verkligen omringade av svininfluensa, Gode Gud, låt oss slippa! Milly har varit lite varm och snorig idag, men det verkar mer vara en klassisk dagisförkylning. Och jag har försökt ALLT men måste ändå jobba kväll/natt imorgon efter att min ersättare blivit sjuk, det var den lediga helgen. Just nu känner jag mig lite down. Hoppas det hjälper med fredagsmys...
E
E
Tankar från uni
Sitter på uni. Iskall om fötterna efter en slaskig promenad i morse. Längtar efter ett hett fotbad med efterföljande massage, aaaah! Eller möjligen en bastu.
I helgen ska vi ha helg. Fattar ni!? Både jag och Joel har fixat bort jobb och vi ska faktiskt få ha en klassisk familjehelg. Det känns nästan för bra för att vara sant. Hoppas att de triljoners hormoner som intagit min kropp, likt små ilskna monster, hinner ge vika så att jag kan njuta ordentligt av min lilla familj.
Idag tänker jag på det här med att sätta sig själv över någon annan. I tisdags hade Milly sitt första klassiska utbrott på affären. Hur många gånger har jag inte bevittnat sådana, suckat och tänkt att -vilka föräldrar, stackars barn, hujedamej (som Milly skulle ha uttryckt det) och så står man plötsligt där själv, med en unge som ligger på golvet och skriker -Dumma mamma!! Bankar nävarna i golvet och så den värsta: -Aaaaaj, det göj ont, aaaj mamma, släpp mig! När man till sist håller om barnet för att det ska kunna lugna sig. Alltså missförstå mig inte, det finns såklart föräldrar som hanterar en sådan situatuion på ett beklagligt sätt, och där det verkligen är synd om barnen. Men ni ska veta att man känner sig utsatt, sårad och uttittad och kanske inte alls klarar av att agera som man brukar/skulle vilja.
Det enda som hade hänt var att Milly skulle få titta på leksaker en stund och att det till slut var dags att gå till kassan och åka hem. Vi gjorde upp detta i spelavdelningen utanför kassorna och tog inte med oss utbrottet hem, men känslan sitter ju i en stund förstås. Nu ska Milly få stanna hemma från affären nästa gång och så provar vi igen sen.
Varför sitter jag på uni och tänker på detta? Jo, för att vi just nu läser en pedagogik-kurs som hålls av, just det, den pedagogiska institutionen och jag hör hur vi som psykologer sätter oss över pedagogerna. För vi är ju så mycket mera vetenskapliga, och korrekta, och insatta i utvecklingsteorier och bla bla bla. Tänk om vi kunde lära av varandra istället för att alltid försöka lära de andra.
Det får bli fredagens slutord!
Kram E
I helgen ska vi ha helg. Fattar ni!? Både jag och Joel har fixat bort jobb och vi ska faktiskt få ha en klassisk familjehelg. Det känns nästan för bra för att vara sant. Hoppas att de triljoners hormoner som intagit min kropp, likt små ilskna monster, hinner ge vika så att jag kan njuta ordentligt av min lilla familj.
Idag tänker jag på det här med att sätta sig själv över någon annan. I tisdags hade Milly sitt första klassiska utbrott på affären. Hur många gånger har jag inte bevittnat sådana, suckat och tänkt att -vilka föräldrar, stackars barn, hujedamej (som Milly skulle ha uttryckt det) och så står man plötsligt där själv, med en unge som ligger på golvet och skriker -Dumma mamma!! Bankar nävarna i golvet och så den värsta: -Aaaaaj, det göj ont, aaaj mamma, släpp mig! När man till sist håller om barnet för att det ska kunna lugna sig. Alltså missförstå mig inte, det finns såklart föräldrar som hanterar en sådan situatuion på ett beklagligt sätt, och där det verkligen är synd om barnen. Men ni ska veta att man känner sig utsatt, sårad och uttittad och kanske inte alls klarar av att agera som man brukar/skulle vilja.
Det enda som hade hänt var att Milly skulle få titta på leksaker en stund och att det till slut var dags att gå till kassan och åka hem. Vi gjorde upp detta i spelavdelningen utanför kassorna och tog inte med oss utbrottet hem, men känslan sitter ju i en stund förstås. Nu ska Milly få stanna hemma från affären nästa gång och så provar vi igen sen.
Varför sitter jag på uni och tänker på detta? Jo, för att vi just nu läser en pedagogik-kurs som hålls av, just det, den pedagogiska institutionen och jag hör hur vi som psykologer sätter oss över pedagogerna. För vi är ju så mycket mera vetenskapliga, och korrekta, och insatta i utvecklingsteorier och bla bla bla. Tänk om vi kunde lära av varandra istället för att alltid försöka lära de andra.
Det får bli fredagens slutord!
Kram E
2009-11-04
Fasters älskling
GRATTIS älskade Matteus fyra år. Stackars, stackars dig som är sjuk, men vi ska fira dig extra mycket när du blir frisk. För fyra år sedan gjorde du mig till världens lyckligaste, stoltaste faster när du kom till oss,och min kärlek till dig bara växer...
KRAM
E
2009-11-01
Nattbestyr
Om någon undrar över den mycket märkliga profil öst på stan som härjar och dammsuger, torkar golv, ristar mattor och låser sig ute (med barnen sovande inne...*panik*)vid denna sena tidpunkt, allt till ljudet av klingande julmusik så lugn. Det är bara en stackars tvåbarnsmorsa som väntar hem sin tvåbarnsfarsa och arbetar frenetiskt för att denne inte ska märka att hushållet fullkomligen dog när han lämnade det.
Pust, måtte han inte märka något...
Ps. Det där med utelåsningen löste sig finfint. Min fantastiska mamma (som somnat) for utan minsta suck hit med extranycklarna. En sådan mamma ska jag också vara. Och barnen? De märkte inte något, hade babyvakten med mig (för den hade jag kommit ihåg, men inte nycklarna...?) och det hördes inte ett knyst från dom. TACK JESUS! Ni kan gärna vänta med att berätta sanningen om deras ansvarslösa moder tills de passerat sisådär 18-årsåldern. Deal?
E
Ps 2. Måste bara berätta, under tiden jag skrev inlägget tappade jag en gurka full av skinkost på tangentbordet. Löste det snabbt och smidigt genom att liksom sug-torka upp skinkosten med hjälp av smörgåsens torra del, visst är jag en riktig mamma nu? Hahaha, jag är för härlig! ;)
Pust, måtte han inte märka något...
Ps. Det där med utelåsningen löste sig finfint. Min fantastiska mamma (som somnat) for utan minsta suck hit med extranycklarna. En sådan mamma ska jag också vara. Och barnen? De märkte inte något, hade babyvakten med mig (för den hade jag kommit ihåg, men inte nycklarna...?) och det hördes inte ett knyst från dom. TACK JESUS! Ni kan gärna vänta med att berätta sanningen om deras ansvarslösa moder tills de passerat sisådär 18-årsåldern. Deal?
E
Ps 2. Måste bara berätta, under tiden jag skrev inlägget tappade jag en gurka full av skinkost på tangentbordet. Löste det snabbt och smidigt genom att liksom sug-torka upp skinkosten med hjälp av smörgåsens torra del, visst är jag en riktig mamma nu? Hahaha, jag är för härlig! ;)
2009-10-30
Allhelgonapromenad
(bild från svenskakyrkan.se)
Vill önska er en fridfull allhelgonahelg. Jag är nyss inkommen från en lång promenad med min fina man. Är alldeles röd om kinderna, svettig på ryggen och kall om överskottet kring höfter och rumpa :) Vi har saknat det så mycket sedan barnen kom, kvällspromenaderna! Så ikväll nattade vi barnen, bäddade in dem ordentligt i varsin vagn och så fick de somna till vårt lunkande och pratande.
Varje allhelgona besöker vi en vacker kyrkogård på Sandbacka i Umeå, nära vår förra lägenhet. Eftersom Joel jobbar i helgen passade det perfekt att gå dit ikväll och tända ett ljus i minneslunden för alla vi älskar som lämnat oss. Tänka på himlen och döden. Fyllas av frid, livslust och himmelslängtan. Tacksamhet.
Prata om året som gått sedan sist vi var där, då jag var höggravid och Joel kastades in i en tung depression. Nu kan vi börja glömma det, konstaterade jag. Det kan få blekna sakta likt ett ärr. Livet ligger framför oss.
Såg en bonad hos några äldre vänner som bjöd oss på lunch i veckan: "Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett men idag hjälper Herren"
Våga sitta ner en stund i helgen, lova mig det.
Kram E
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
