Till några speciella...

...som bor så långt bort. Milly sitter och tittar på sin absoluta favoritfilm -tecknade Pippi Långstrump som hon fått av farmor, farfar och faster Joline. Hon är klädd i farmors stickade tröja med kaniner, under den har hon faster Johannas present (ännu en stickad tröja) och så sin pyjamaströja under det. Självklart har hon även en stickad mössa på huvudet till tröjorna. Lager på lager är det som gäller och varje dag har vi en väldans kläd-show här hemma. Hon byter kläder på sig själv och dockorna stup i kvarten. Det senaste är att i smyg dra fram alla bebiskläder som hennes mor så varsamt tvättat och vikt och klä dockorna i dem.

Igår när vi satt och tittade i Millys "Mitt första år"-bok frågade jag var farmor och farfar var. Och det hade hon full koll på. Joline också såklart, det var ju ett av de första namnen hon sa. Faster Johanna har också tur, eftersom Milly lärt sig vem moster "Nanna" är, det blir liksom "two in one".

Vi är hemma idag, Milly har blivit magsjuk. Så vi går raskt vidare från förkylning till dagismagsjuka. Utan att avslöja för många obehagliga detaljer kan jag berätta att det engelska ordet "diary" är nära besläktat med det vi sysslar med idag. Förutom det mår hon dock prima, så det är ingen större fara med oss.

Förövrigt kokar jag lingonsylt, gamla trasor och sorterar återvinning, typiska "hemma med sjukt barn-sysslor". Kramar till er alla, men lite extra stora kramar till släkten i fjärran!

Mitt skrivbord

Såhär fint är mitt skrivbord på datorn. Älskade unge, vad du fick till för min/utseende på detta kort är för oss obegripligt. Sötast i världen är du iallafall. Kärlek /mamma

Vardagsaction

Åh fy vad läskigt. Sitter i godan ro och betalar räkningar i kontoret när en galen fågel flyger in genom balkongdörren. Paniik! Glömmer bort mina onda fogar och 15 kilos övervikt och hinner fram till dörren på mindre än en halv sekund, och stänger in mig. Mogna kvinna med två barn. Jaha, vad gör jag nu då? Ringer syrran som räddat mig från otaliga spindlar och mammamyggor och hon svarar inte. Tänker snabbt igenom innerstaden, vem törs jag ringa? Tillslut hör jag hur dunsarna mot fönster och väggar tystnat och smyyyyyger mig ut för att gå den läskigaste husesynen ever. Gud hjälpte mig och fågeln ut. Tack ska du ha min allra bästa vän!


Det kunde ju ha slutat så här...


eller så här...

Puh!

E

Tisdag.

Min nådegivna (kan man säga så?) graviditet börjar ta ut sin rätt mer och mer. Framförallt är det ryggen, fogarna och tröttheten som begränsar mig och får mig att längta efter att springa i trappor, hoppa upp i Joels famn, bära kjolar med hög midja och högklackat, göra flera saker samtidigt och effektivt, ändra ställning i sängen utan att det ska kännas som att man går sönder osv. Jag vill egentligen inte gnälla och klaga, vet att jag är välsignad, men jag börjar bli tung och trött mina vänner. Och själ och psyke ställer in sig allt mer på att samla kraft, förbereda sig för det nya. Känner inte riktigt igen mig själv alla dagar. Jag hoppas ni vill stanna hos oss trots lite segare uppdateringar än vanligt, lite mer djupdykarinlägg osv.

Hemkommen från en mycket angenäm kväll hos nygifta paret Lidströms, det är skönt att vara bland människor där man kan känna sig helt trygg i den man är, där man känner frid och välvilja i atmosfären, och dessutom blir bjuden på riktigt god mat. Tack till er!

Nu ska jag gå och lägga mig, är helt slut och klockan är snart nio, som sagt, det börjar bli dags för pyret och mig att samla kraft inför "the big race". Som jag längtar efter att få sätta igång med ovissheten igen. Hur är man funtad egentligen. Säger som Ronja -Hit med lite farligheter, det är på tiden. Och förfäras över mig själv. Livsfarliga kvinna.

GOD natt!

En gåva

Idag när jag kom hem stod en liten påse utanför dörren. I den fanns den mest fantastiska present. Två glasburkar med "meducin", en mot måndagsångest (fylld med zoo-godisar) och en mot foglossning (fylld med djungelvrål). Klockrent.

Jag blev så himmelskt glad! Vem är du fantastiska människa?

Har ju en riktig presentskickarvän som bor alldeles för långt bort, Lotta. Det senaste var två par läckra mammatrosor (Joel sms:ade och tackade henne så mycket, med tanke på att han är otroligt obrydd när det gäller underkläder och dyl säger det en hel del om mitt trosförråd)
Men denna present var alltså lämnad utanför dörren och inte skickad...mystiskt. Träd fram så jag får ge dig en extra stor kram nästa gång vi ses.

Tack för uppmuntran i era gåvor kompisar. Ni som skickar kort, presentkort på glass/blommor, lämnar påsar utanför vår dörr, kommenterar vår blogg, och skickar fina sms/mail. Ni är som små änglar ska ni veta, som lyser i vår vardag. Det betyder så mycket!

Kärlek /E

Vi går i väntans tider...

Och jag drömmer om vår bebis. Det är en...och h*n heter **** Sundholm och har mörkt hår. Och vi har köpt det första plagget och det hänger på guldspegeln i vårt sovrum. Och vi har börjat träna andning och avslappning igen inför förlossningen, och jag har börjat se över våra bebiskläder. Och det är tio veckor kvar tills h*n äntligen är här. Och sen ska jag så småningom få tillbaks min unga kropp igen.

Och vara tvåbarnsmor...hjälp!

Snart är den här!

Efter en lång, tung dag på grund av en lång korvstoppad helg och två nätter med för lite sömn, strömmar nu Nat King Cole ur högtalarna. Julen är äntligen här! Fick till slut kraft till en dusch och nu till och med ett kort inlägg för mina svältfödda bloggläsare. Vi fick sådan enorm julstämning att Joel har åkt ut i regnet för att köpa pepparkakor. Dessvärre konstaterade vi att det nog blir svårt att få tag på lussebullar ikväll.

Tack pappa för att du tog hand om Milly efter dagis idag, Joel för att du kom hem på lunchen med choklad och kramar, och Johanna för att du levererade mat till mig. Vad jag vore utan er vill jag inte veta!

Ha en skön kväll, kopiera gärna vårt fantastiska jultema...

E

Till mamma!

Sätt upp en bokningslapp på toan till klockan ett idag. Då börjar min tenta och din förbönstjänst.

Love

E

Millykram

Jag önskar att alla fick känna på en riktig Millykram idag. När hennes små armar som knappt når runt kramar sig fast kring halsen och hon böjer sitt lilla huvud mot ens bröst. Och så ler hon, för hon vet hur mycket vi tycker om dom, kramarna, och att hon liksom har makten över dom. Så säger hon -Pappa, springer till honom och delar ut en. -Mamma, springer till mig och delar ut en, och så kan vi hålla på en lång stund. En lycklig stund. Hon har också snappat upp att vuxna ofta klappar lite med ena handen på varandras axlar när de kramas, så den varianten finns också.

Att ha min och pappa Joels odelade uppmärksamhet får Milly att stråla, kan inte låta bli att tänka på att det kommer bli svårt snart. Kommer garanterat att sakna det.

Millykram på er!

E

Oh, I wish I did...

Dagens tips: Användes vid blodtryckstagning, blodgivning och magmätning...

Tänk att du älskar en liten människa som jag...

Ajaj. Det värker i skallen och i bihålorna. Jag hittar inte svaren på tenta-instuderingsfrågorna (dags igen på fredag, blä)
Nu ska jag skynda till mödravårdcentralen och kolla upp lille plutt, eventuellt drar jag på mig en bysthållare, borstar tänderna och preparerar mina spruckna läppar. Men bara eventuellt...

E

Hall

Välkommen in till oss från höstrusket!






Ni vet väll att ni alltid är välkomna, både långväga och kortväga gäster!

Många kramar
Sundholms

Ps

Min frånvaro på internet beror på följande saker: Ont i kroppen (mitt bäcken har gett upp och gått i tusen bitar känns det som.) Tar mycket på krafterna att bära barn den här gången mot förra. Utvandrarna, sträckläser denna klassiker om kvällarna, har nästan börjat tänka på småländska. Har varit lite allmänt trött och slut som människa. Mycket har varit/är på gång bl.a. ska jag agera barnkörledare i helgen :)

Det jag ville säga var att ni som kommenterat några inlägg nedåt nu har fått lite respons som ni kan kolla in om ni vill.

Ds

Föräldramöte...

Är just hemkommen från mitt första föräldramöte, snacka om vuxenpoäng. Jag mötte min cyklande storasyster på vägen, vi har ju lyckan att bo så fasligt nära varandra nu för tiden. Hon sa att hon lagt märke till mig i dunklet för att jag gick och såg så glad ut. Det tror jag det, var så grymt peppad inför detta föräldramöte. Hade egentligen fixat barnvakt (f.ö. samma syrra) för den första timmen av mötet för att vi åtminstone skulle kunna gå båda två en stund. Döm av min förvåning när Joel inte alls var så särskilt förtjust i tanken på föräldramöte och hellre ville va hemma och baka en ny sorts kaka. Vem är inte peppad på föräldramöte!? Tänk att äntligen få vara på "insidan", fika och prata om galonbyxor, fingerfärgsprojekt mm. En dröm helt enkelt. För övrigt var det jag som påminde och tjatade på mina föräldrar om mina egna föräldramöten. Och det var ju så gruvligt orättvist att man inte fick vara med själv.

Hur som haver. Det enda som gått i uppfyllelse från mitt första möte är fikat. Annars hamnade jag chockat mitt i ett protestmöte mellan arga föräldrar och förskolans rektor som var på visit en stund. Tyckte så synd om denna kvinna som stod ensam mot en massa skällande mammor och pappor. Förstod snart att det inte var så enkelt och ensidigt. Tyckte fortfarande synd om henne men förstod att felet faktiskt låg hos henne.

Har bara känt tacksamhet över detta välsignade dagis, nu fick man en djupare, tråkigare inblick i vad som inte hinns med, hur stor barngruppen BORDE vara, hur personalen behandlas av sin chef, hur läroplanen inte följs osv. Det var inte så kul. Men kära, älskade vänner därute. Bli aldrig bittra. Jag säger det så ofta till Joel, jag vill aldrig bli en bitter, negativ människa. Hjälp mig om jag börjar trilla dit, säg åt mig, gör mig uppmärksam. Livet är orättvist, det finns mycket att kämpa för och emot. Men håll hårt i hjärtat ditt och låt det inte sakta sakta börja förmultna.

Tänker fortsätta tycka att Millys dagis är världens bästa, och jag tänker fortsätta gilla föräldramöten, le när jag är ute och går, sparka upp virvlande höstlöv med skorna, säga -puss, puss när jag pratar med Joel i telefon, drömma om framtiden, längta till himmelen.

Och nu ska jag få äta Joels goda kaka. Livet är orättvist, men Gud är god. Så säger min pappa. Och han är bäst.

Kram Elina

Och annars...

...sitter Milly och tittar på Pippi (underbara film, tack farmor och farfar!), Joel jobbar kväll och jag får efterlängtad datortid. Innan dess lyckades jag få ihop en fisksoppa, innan dess hämtade jag Milly på dagis med mycket möda och stort besvär, p.g.a att mitt bäcken gått i fyra delar. Innan dess hade jag en mycket effektiv uni-dag och fick ihop en hel rapport av en minnesundersökning jag och min grupp gjort. Innan dess gick jag upp skittidigt. Innan dess låg jag och drömde kärleksdrömmar om Tjompen och sen om Joel...

För övrigt känner jag mig allt som oftast som en strandad säl nuförtiden. -Jag gillar sälar, sa Joel när jag beklagade mig.

Grattis lilla Lisen 1 år idag!

Gokväll!

E

Tjuvkik

Jag fick känna på dig inatt
och se dig genom en tunn, tunn hinna
Du var så oerhört vacker
Små, små fötter och händer
Du såg på mig med ditt lilla runda ansikte
och du var en alldeles egen person
Lik din syster, men inte alls en kopia
Du hade hennes röda hår
Din blick var så mild och lugn
-Det kommer gå bra mamma
Din pappa tog dig i sin famn
han kunde inte hålla sig
Vi ville bara plocka ut dig
Och så vaknade jag
Kvar är bara längtan
Och väntan

/Mamma