Kära älskade läsare; familj, vänner, bekanta, bekantas bekanta och alla ni andra som läser min blogg. Det har varit väldigt tyst från min sida på sistone, finns det något värre än en blogg som plötsligt aldrig uppdateras!? Knappast. Tack för att ni klickar er in här och troget väntar.
Tyvärr måste jag meddela att det här är mitt sista inlägg på den här bloggen. Jag har tänkt och funderat och tänkt lite till och jag kommer att ta en paus från bloggandet.
Orsaken är främst mitt yrkesval och de dilemman jag ställs inför där. Det har redan slitit i mig en hel del eftersom att jag redan är aktiv som studentterapeut och numera även inom socialpsykiatrin. Jag behöver stänga ner den här bloggen och fundera ut hur ett privat dagboksbloggande för en psykolog kan se ut, om det ens går.
Kanske återkommer jag, jag älskar ju att skriva, och har älskat att skriva i bloggform, men bloggen kommer då inte att kunna se likadan ut. Jag måste värna om mig själv, mitt privata och de mina. Jag har valt att vara väldigt privat i den här bloggen, speciellt bakåt i tiden och jag har upplevt att mina svagheter och berättelser har fått betyda något för någon, så jag ångrar mig inte. Men det är en ny tid i mitt liv och jag behöver fundera på vad man hittar när man googlar på mitt namn.
Jag vill tacka för allt NI gett MIG av uppmuntran, heja-rop, kloka ord och tänkvärda kommentarer. Det har varit så roligt att få blogga för och med er, på riktigt!
Rent praktiskt så kommer bloggen ligga som en platt pannkaka i några veckor, sedan kommer jag låsa den för bara mig själv, spara ner och så småningom radera den. Så om ni vill ha tag på något inlägg, recept, bilder osv så passa på ;)
Tack för allt och må Gud som är kärleken välsigna er alla!
På återseende
/Elina
2012-08-10
2012-07-11
Det absolut värsta jag vet.
Jag sitter med två datorer påslagna bredvid varandra och ett usb-minne som bara rymmer 2GB och för över filer som en galning. Fram och tillbaka med usb-minnet. Fram och tillbaka med känslorna. För jag är faktiskt inte bara lat och ovillig att lära. För två år sedan hade vi inbrott här, någon gick in i vårt hem och tog min dator (bland annat). Ungefär 1,5 år av bilder som inte blivit säkerhetskopierade försvann. Julians första 1,5 år. Utöver det allt jag gjort i skolan och all övrig bråte man har på en dator. Jag får fortfarande passa mig för att inte ligga och tänka på det här. Passa mig för att inte plåga mig själv genom att tänka i detalj på alla de kort som försvann, klandra mig själv för hur puckad jag var som inte säkerhetskopierat, och om vi bara inte sovit borta den natten, eller installerat ett larm, eller...osv.
Sedan dess har min datorångest varit väldigt hög. Man kan tro att jag skulle bli hysterisk med att spara, dubbelspara, trippelspara. Istället vill jag knappt ta i en dator när det kommer till något annat än att surfa. Jag liksom håller för öronen och skriker AOAOAOAOAOAO inom mig. Och jag gillar inte att hantera varken kamera eller kort, välja vad som ska vara kvar och inte osv. Jag känner att jag i slutänden kommer ställa till det och jag känner ingen tillit till något digitalt system what so ever.
Ja, jag hör att det inte riktigt är sunt. Men som sagt så har jag utfört KBT på mig själv hela kvällen via exponering. För nu har jag fått en ny dator av min pappa och min bror ska ha min gamla till reserv. Han har varit tydligt ohjälpsam och markerat att jag kan föra över filerna och tömma datorn själv. Han är en fantastisk terapeut i det fördolda, andra metoder han använt sig av är att stoppa svettiga strumpor i munnen på mig, picka mig till döds samt hålla mig svajande utför trappräcket. Det är lite oklart vad det resulterat i men någon typ av härdning av det sunda slaget skulle jag tro (samt i och för sig både en släng av fotfobi under tonåren samt bestående höjdskräck...)
Well, well. Nu är det gjort, det tog några timmar, jag fick bara ett utbrott på Joel (den enda som fanns i närheten) och svor inte en enda gång, varken inombords eller utombords. Brorsan, your computer is tömd!
Kanske, kanske jag försöker mig på att börja sortera upp bilder så smått igen. Oordningen börjar från och med september 2005. Pust.
E
Sedan dess har min datorångest varit väldigt hög. Man kan tro att jag skulle bli hysterisk med att spara, dubbelspara, trippelspara. Istället vill jag knappt ta i en dator när det kommer till något annat än att surfa. Jag liksom håller för öronen och skriker AOAOAOAOAOAO inom mig. Och jag gillar inte att hantera varken kamera eller kort, välja vad som ska vara kvar och inte osv. Jag känner att jag i slutänden kommer ställa till det och jag känner ingen tillit till något digitalt system what so ever.
Ja, jag hör att det inte riktigt är sunt. Men som sagt så har jag utfört KBT på mig själv hela kvällen via exponering. För nu har jag fått en ny dator av min pappa och min bror ska ha min gamla till reserv. Han har varit tydligt ohjälpsam och markerat att jag kan föra över filerna och tömma datorn själv. Han är en fantastisk terapeut i det fördolda, andra metoder han använt sig av är att stoppa svettiga strumpor i munnen på mig, picka mig till döds samt hålla mig svajande utför trappräcket. Det är lite oklart vad det resulterat i men någon typ av härdning av det sunda slaget skulle jag tro (samt i och för sig både en släng av fotfobi under tonåren samt bestående höjdskräck...)
Well, well. Nu är det gjort, det tog några timmar, jag fick bara ett utbrott på Joel (den enda som fanns i närheten) och svor inte en enda gång, varken inombords eller utombords. Brorsan, your computer is tömd!
Kanske, kanske jag försöker mig på att börja sortera upp bilder så smått igen. Oordningen börjar från och med september 2005. Pust.
E
2012-07-02
Sms:ar med min bror...
Han tycker att jag ska försöka och hävdar att det inte alls är lika svårt som en ADHD-utredning. Jag kontrar med några fula ord och lovar att försöka. Litegrann. Det är väl lite som när jag rensade avloppet kanske. Inte så svårt som jag tror.
E
2012-07-01
Hemma. Själv.
I morgon börjar jag jobba. Läskigt, spännande, läskigt. Saknar min familj. Redan. Fast det är ohyggligt skönt med lite lugn och ro också känner jag. Och jag har fortfarande inte fått pejl på bloggers nya design. Det beror inte på att jag är inkompetent, bara lat eftersom jag ändå snart ska flytta. Det ni ska se är iaf bilder från vårt besök på Ölands djurpark i veckan, och så ska ni kunna läsa en trött mammas röriga text också, som inte hör ihop med bilderna alls, Förutom att jag saknar dom.
(och klicka inte på de länkade orden. Det är bara något spam, och jag har ingen aning om hur jag ska få bort det)
E
2012-06-23
Sommarbestyr
Och semester blev det. Tydligen från bloggandet också. Befinner mig på paradisön, alla borde ha en paradisö. Här bråkas, uppfostras, sovs det hackigt och grubblas på livet precis som vanligt. Men blandat med det så kissas det i gräset, glöms det av att borsta tänderna, solas, badas, och leks det tusen lekar i lekstugan. Vi plockar blommor, äter nybakt bröd från bageriet, läser vanliga böcker, sover i familjesäng alla zusammen, besöker Sveriges vackraste stad och luktar salt hav, gräs och skit :)
Hoppas ni har det bra!
E
2012-06-06
Jag tror jag behöver semester
Fröken M utbrister uppgivet -Jag orkar inte att du ska plugga nå meeeer nu mammaaaa.
Jag tvättar håret och tänker samtidigt på vilka motsvarande delar av hjärnan jag masserar ovanför.
Någon råkar säga "dopamin" i något sammanhang och jag redogör genast för Schizofreni och Parkinson och hur oförsiktig medicinering av den ena kan ge bieffekter av den andra.
Jag sitter i skrivande stund hemma på Nationaldagen och pluggar istället för att vara på fest med alla andra.
Jag kliver upp ur sängen när jag lagt mig för att kolla vad fasen nu apraxi stod för.
Istället för slutspelsskägg har jag i vanlig ordning odlat slutspelsfinnar och slutspelseksem.
På fredag smäller det. Jag har nog aldrig varit så värd ett sommarlov!!
/E
Jag tvättar håret och tänker samtidigt på vilka motsvarande delar av hjärnan jag masserar ovanför.
Någon råkar säga "dopamin" i något sammanhang och jag redogör genast för Schizofreni och Parkinson och hur oförsiktig medicinering av den ena kan ge bieffekter av den andra.
Jag sitter i skrivande stund hemma på Nationaldagen och pluggar istället för att vara på fest med alla andra.
Jag kliver upp ur sängen när jag lagt mig för att kolla vad fasen nu apraxi stod för.
Istället för slutspelsskägg har jag i vanlig ordning odlat slutspelsfinnar och slutspelseksem.
På fredag smäller det. Jag har nog aldrig varit så värd ett sommarlov!!
/E
2012-06-04
Kedjebrev
Fick ett trevligt (jo, faktiskt) kedjebrev på mailen. Handlar om att byta recept, enklast möjliga, helst ska man ha det i huvudet. Jag tog och skrev ner det vi åt idag helt enkelt, en snabb men ändå lite lyxig vardagsmiddag.
Laxfilé för antal personer som ska käka
Pesto på burk
Pastaskruvar (eller dyl) så att det räcker till alla.
Turkisk yoghurt (eller dyl) två deciliter typ
Någon halv tesked dijonsenap och typ lika mycket flytande honung
Salta och peppra laxen, lägg i ugnsform och smeta på färdig pesto, kör in i ugnen 200 grader i ett par minuter. Koka pasta till.
Gör en sås på turkisk yoghurt, dijonsenap och flytande honung.
Till efterrätt gjorde jag "yoggi-shake". Jag mixade helt enkelt tinade mosiga jordgubbar, turkisk yoghurt och lite flytande honung. Serveras med sugrör förstås!
Hoppas det smakar :)
E
2012-05-31
Det är lite mycket nu
Jag har inte gått och dött, bara nära inpå. Här kombineras allvarlig sjukdom i familjen och mormors dödsfall med galet tentaplugg, vernissage, utvecklingssamtal och picknick på dagis, avslutningar hit och dit, klientrapportskrivning, väntan på envisa bebisar, 60-årsfirarhelg, inskolning på nya jobbet, barnvälsignelse/1årskalas, flyg-och tågbokningar till den jobbande mamman inför sommaren, jakten på en sjömansskjorta, tårtbakande, terapier som ska avslutas, begravningsförberedelser och mitt i det där kaoset kommer kroppen å ba -Nää, jag är inte me! och blir dödsförkyld, och då menar jag dödsförkyld. Barnens små astma-kroppar hakar också på, vi delar på VAB, prins J får typ se fem filmer på rad medan jag tokpluggar bredvid, Joel jobbar häcken av sig för att vi faktiskt ska kunna kraschlanda in i någon slags semester nästa helg and so the story continues.
Det är lite mycket nu.
Hav tålamod med mig. Tills jag blir lite fit for fight, kan man följa mig på instagram: minkarusell. Det hinner jag med när jag sitter på dass nämligen...
E
Det är lite mycket nu.
Hav tålamod med mig. Tills jag blir lite fit for fight, kan man följa mig på instagram: minkarusell. Det hinner jag med när jag sitter på dass nämligen...
E
2012-05-24
Vårrus någon?
Kissa i skogen, det kan vara höjden av frihetskänsla. Minus det faktum att skogen ligger mitt i stan och att ångesten för att någon ska dyka upp där bakom ryggen är överhängande... Men varför haka upp sig på detaljer?
Varför bor jag förresten inte i skogen funderade jag på idag under första träningspasset i spåret med strålande sol, kvittrande fåglar, helande friska dofter. Lugn och ro. Mycket till träning var det kanske inte iofs. Min rygg vill inte sluta värka (vi firar fem veckor ihop nu) så det blev en måttlig promenad genom 1,9 km-spåret.
Något vårrus i kväll blir det inte tal om. Är du sugen på att gå/jogga/springa vårruset? Hör av dig så får du min biljett. Det är en riktig folkfest, plus att man får en kasse med gratisgrejer vid mål, det är det bästa av allt!
E
Varför bor jag förresten inte i skogen funderade jag på idag under första träningspasset i spåret med strålande sol, kvittrande fåglar, helande friska dofter. Lugn och ro. Mycket till träning var det kanske inte iofs. Min rygg vill inte sluta värka (vi firar fem veckor ihop nu) så det blev en måttlig promenad genom 1,9 km-spåret.
Något vårrus i kväll blir det inte tal om. Är du sugen på att gå/jogga/springa vårruset? Hör av dig så får du min biljett. Det är en riktig folkfest, plus att man får en kasse med gratisgrejer vid mål, det är det bästa av allt!
E
2012-05-19
Jag kan vara världens bästa faster
Helgens meny:
Torsdag: Pannkakor med sylt och grädde
Fredag: Köttbullar och spaghetti a la Lady och Lufsen
Lördag: Pizza
Är man tillfällig fyrabarnsmorsa ska man inte krångla till det, här lagas vad barnen äter med full aptit och glädje just nu. Det är som ett kollo här hemma.
-Hepp! Nu ska här borstas tänder ungar! (och så kommer ett löpande band av 3- 4- 5- och 6åring.)
-Hepp, hepp! Nu ska här tvättas händer! (samma procedur som ovan)
-Hepp, hepp, hepp! Nu ska här bäras tallrikar till diskbänken! osv.
Jag är i stor beundran inför min egen mor. Bästa kolloföreståndaren ever!
E
2012-05-15
Kokar över
I kväll är jag arg på Janne Josefsson och andra buffliga, rigida (ja, förlåt men jag måste skriva det) GUBBAR (tyvärr är det mest sådana som hörs) som tror att dom sitter på någon slags allsmäktig sanning om världen (råkade hamna här) Hur ska man kunna respektera någons kunskap och erfarenhet när man inte möter tillstymmelse av respekt tilbaka. Journalistfrågan är ju långt ifrån min personliga livskamp, men jag kände hur blodet i mig började koka av igenkänning från situationer som varit/är aktuella i mitt liv.
Joel kom hem på rast och fick sig en dos av upprörd stark-svag kvinna i sorg efter en annan stark-svag kvinna. Det som provocerar mig mest, som människa inte minst men också som psykologstudent är när man sätter sig själv utanför systemet. När man tror att man ser på världen med objektiva ögon. När man inte ser att man är en del av en samhällsklass, ett kön, en etnicitet, en kultur, ett samhällsskikt, en stad, en religion, en fiskeklubb, ett mediedrev, en ideal journalist-bild á la 70-talet och Gud vet allt. När man tror att man liksom står över det där och att ens åsikter är "rena", "oformade".
Jag älskar hemmet, att pyssla hemma, laga god mat, sy, inreda, ta hand om egna och andras barn. Och jag tycker att mina intressen är otroligt fina, viktiga och framförallt: roliga! Jag har INGET intresse för bilar, sport, fiske eller jakt. Men jag skulle aldrig påstå att jag bara är sådan här, att det är någon slags urintressen som var förutbestämda just för mig. Att jag blivit precis likadan om jag uppfostrats i en annan kultur, tid eller familj. Jag är bl.a. oerhört formad av min könstillhörighet, förväntningar som lagts på mig per automatik sedan jag såg dagens ljus, vad min mamma gjort, vad alla andra kvinnor i min närhet gjort osv. Att inte se det vore som att blunda för en stor tårtbit av tårtan som är jag.
Kära snälla människor: Prins J är inte helt TOKIG i bilar för att han är genetiskt programmerad för det (tror inte det fanns så fasligt mycket bilar i Edens lustgård) Han är tokig i bilar för att det allt som oftast är hans pappa/morfar/farfar/morbror/alla andra män i hans närhet som kör bil, som mekar med bilar, som pratar om bilar. För att hans pappa lekte med bilar och nu visar entusiasm och känner samhörighet när hans son brummar med en bil osv. Det är inget fel med det, vi omfamnar det och ser på "Cars 1 och 2" sjuttioelva gånger i veckan. Samma sak gäller fröken M:s totala prinsess/rosa-fixering. Vi har gjort allt vi kunnat för att ge våra barn valmöjligheter som sträcker sig förbi de snäva regler som de fötts in i, men har bara konstaterat att det är starka krafter att kämpa mot. Och vi har inte tänkt offra våra barn på något jämställdhetens altare. Vi har valt att lägga krutet där det verkligen känns viktigt: båda barnen ska få gråta, känna sig svaga och starka, ta plats, hjälpa till, få en bred repertoar av känslospråk, ta ansvar, få misslyckas, få utforska och älska sina kroppar och båda två ska behandlas lika när de trotsar, skriker och bråkar. Vi misslyckas, men det är där vi lägger krutet.
Det är ingen slump att så otroligt många män jag träffat blivit erbjudna nya positioner/jobb PRECIS när det var tänkt att de skulle gå på pappaledighet, eller att det är jag som i början av vårt äktenskap tog på mig ansvaret för alla grattis och jul-kort och presenter som skulle införskaffas åt alla håll och kanter (har lagt tillbaka hälften på Joel numera, det har varit svårast för mig) eller att det bara är män (i stort sett) som är professionella musiker.
Om man inte kan se och till en viss del förstå att man är barn av sin tid, av sitt samhälle, av sina föräldrar osv så tappar man en stor bit av sanningen. Och för att förtydliga mig: Jag tror inte att män och kvinnor är utan olikheter. Jag tycker inte att det är bättre att ägna sig åt inredning än sport eller vice versa. Jag är i det stora hela inte besviken på de förutsättningar som givits mig i ovanstående ämnen, ofta tvärtom. Men i allt jag gör så är jag formad av min historia och mina förutsättningar, och för att kunna använda mitt arv på ett positivt sätt måste jag först och främst ÖPPNA ÖGONEN.
Och vips hade jag skrivit ett debattinlägg om könsroller. Men det hade kunnat handla om mycket.
Så synd Janne Josefsson, att jag skrev av mig i en blogg som några hundra människor om dagen klickar in sig på, detta moderna, förkastliga sätt att förmedla sig på. Jag skulle nog ha skrivit en insändare i en seriös tidning, eller nej, jag skulle nog inte ha skrivit någonting, jag har ju inte ens gått journalisthögskolan.
/E
Joel kom hem på rast och fick sig en dos av upprörd stark-svag kvinna i sorg efter en annan stark-svag kvinna. Det som provocerar mig mest, som människa inte minst men också som psykologstudent är när man sätter sig själv utanför systemet. När man tror att man ser på världen med objektiva ögon. När man inte ser att man är en del av en samhällsklass, ett kön, en etnicitet, en kultur, ett samhällsskikt, en stad, en religion, en fiskeklubb, ett mediedrev, en ideal journalist-bild á la 70-talet och Gud vet allt. När man tror att man liksom står över det där och att ens åsikter är "rena", "oformade".
Jag älskar hemmet, att pyssla hemma, laga god mat, sy, inreda, ta hand om egna och andras barn. Och jag tycker att mina intressen är otroligt fina, viktiga och framförallt: roliga! Jag har INGET intresse för bilar, sport, fiske eller jakt. Men jag skulle aldrig påstå att jag bara är sådan här, att det är någon slags urintressen som var förutbestämda just för mig. Att jag blivit precis likadan om jag uppfostrats i en annan kultur, tid eller familj. Jag är bl.a. oerhört formad av min könstillhörighet, förväntningar som lagts på mig per automatik sedan jag såg dagens ljus, vad min mamma gjort, vad alla andra kvinnor i min närhet gjort osv. Att inte se det vore som att blunda för en stor tårtbit av tårtan som är jag.
Kära snälla människor: Prins J är inte helt TOKIG i bilar för att han är genetiskt programmerad för det (tror inte det fanns så fasligt mycket bilar i Edens lustgård) Han är tokig i bilar för att det allt som oftast är hans pappa/morfar/farfar/morbror/alla andra män i hans närhet som kör bil, som mekar med bilar, som pratar om bilar. För att hans pappa lekte med bilar och nu visar entusiasm och känner samhörighet när hans son brummar med en bil osv. Det är inget fel med det, vi omfamnar det och ser på "Cars 1 och 2" sjuttioelva gånger i veckan. Samma sak gäller fröken M:s totala prinsess/rosa-fixering. Vi har gjort allt vi kunnat för att ge våra barn valmöjligheter som sträcker sig förbi de snäva regler som de fötts in i, men har bara konstaterat att det är starka krafter att kämpa mot. Och vi har inte tänkt offra våra barn på något jämställdhetens altare. Vi har valt att lägga krutet där det verkligen känns viktigt: båda barnen ska få gråta, känna sig svaga och starka, ta plats, hjälpa till, få en bred repertoar av känslospråk, ta ansvar, få misslyckas, få utforska och älska sina kroppar och båda två ska behandlas lika när de trotsar, skriker och bråkar. Vi misslyckas, men det är där vi lägger krutet.
Det är ingen slump att så otroligt många män jag träffat blivit erbjudna nya positioner/jobb PRECIS när det var tänkt att de skulle gå på pappaledighet, eller att det är jag som i början av vårt äktenskap tog på mig ansvaret för alla grattis och jul-kort och presenter som skulle införskaffas åt alla håll och kanter (har lagt tillbaka hälften på Joel numera, det har varit svårast för mig) eller att det bara är män (i stort sett) som är professionella musiker.
Om man inte kan se och till en viss del förstå att man är barn av sin tid, av sitt samhälle, av sina föräldrar osv så tappar man en stor bit av sanningen. Och för att förtydliga mig: Jag tror inte att män och kvinnor är utan olikheter. Jag tycker inte att det är bättre att ägna sig åt inredning än sport eller vice versa. Jag är i det stora hela inte besviken på de förutsättningar som givits mig i ovanstående ämnen, ofta tvärtom. Men i allt jag gör så är jag formad av min historia och mina förutsättningar, och för att kunna använda mitt arv på ett positivt sätt måste jag först och främst ÖPPNA ÖGONEN.
Och vips hade jag skrivit ett debattinlägg om könsroller. Men det hade kunnat handla om mycket.
Så synd Janne Josefsson, att jag skrev av mig i en blogg som några hundra människor om dagen klickar in sig på, detta moderna, förkastliga sätt att förmedla sig på. Jag skulle nog ha skrivit en insändare i en seriös tidning, eller nej, jag skulle nog inte ha skrivit någonting, jag har ju inte ens gått journalisthögskolan.
/E
2012-05-14
Sorg
Det är första gången jag drabbas av personlig sorg i vuxen ålder, och det känns så tomt och konstigt.
Drabbad är det rätta ordet. Inte inbjuden till sorg. Ingen har frågat om det passar.
Definitivt. Oåterkalleligt. Och hon ska bara va där! Hon har ju alltid varit där.
Hur beredd jag än var så känner jag mig oförberedd.
Sorgen satte sig i benen igår. Och det värkte och värkte som när jag var liten och pappa fick massera växtvärken tills jag somnade.
Jag smörjde med tigerbalsam och tog värktabletter och grät och kunde inte förstå varför jag hade så ONT i benen.
Kanske växte jag ur en fas igår. Mognade ur ett stadie av livet.
Jag är ingens barnbarn längre.
Det finns bara en generation kvar över mig.
Tände ljus och pratade med barnen i morse.
Tusen frågor.
-Ska gammelmormor ligga i en frys nu mamma? Som du har berättat!
-Hur klär man på någon som är död? Hur ska hon få dom fina kläderna på sig mamma? -Vem är mest ledsen mamma, du eller mormor?
Och kroppen är kvar och allt som är gammelmormor är i himlen och
-Gammelmormor kan inte flyga i himlen, det kan bara Jesus och förresten -Mamma, går Gud på dagis?
Och där fortsätter det.
Det där konstiga som är livet.
Vila i frid älskade mormor. Oj vad du har kämpat, mer än någon jag någonsin träffat. Nu ska du få vila. Och springa med friska ben, måla naglar och läppar knallröda, baka kletiga bullar, ordna storslagna fester, gå på skyhöga klackar och aldrig mer ska du behöva känna dig ensam eller trött, besviken eller lämnad.
Du är i kärleken. Vi saknar dig så.
E
2012-05-13
2012-05-12
2012-05-11
Vagabond CODE
Hurra!
E
Jobb
Jag har fått världens finaste ungar. Och tid hos sjukgymnast på tisdag. Och förresten har jag fått sommarjobb också. Sex veckor inom socialpsykiatrin, kunde nog inte ha blivit bättre. Visste jag inte det va? Att det skulle ordna sig om jag släppte taget.
Tack.
Tack.
E
2012-05-07
Att tvätta eller att icke tvätta...
Jag borde verkligen tvätta. Är nere på bottenskrapet i troslådan. Utbudet som är kvar täcker väl ca 25% av det man skulle vilja täcka. Och då beror det dessvärre inte på att man har ett lager små trevliga underkläder som plockas fram vid festligare tillfällen om jag säger så. På grund av ovanstående tvättkris så är vi ju också nere på stretchjeansen från 2005 med låååg midja som egentligen är 1-2 storlekar för små (efter 1-2 barnafödslar så det är väl fair enough iofs) Ja, ni fattar läget.
Problemet är att jag sedan två veckor tillbaka har fasansfullt ont i ryggen, på grund av det går jag snett och har nu fått värk i en höft och för att råda bot på det käkar jag antiinflammatoriskt och till följd av det har jag fått en massa magvärk och utöver det har jag nu gått och blivit förkyld. Hängde ni med? Lika med: Jag orkar inte tvätta!
Vad vill jag säga med detta? Int nö. Har en massa bilder som jag skulle visa ju (alltså inte på trosor utan från andra tillfällen) men bloggers nya inställningar förbryllar mig big times. Men har vi tur så kanske jag luskar ut var de tagit vägen.
So long tills vidare!
E
Problemet är att jag sedan två veckor tillbaka har fasansfullt ont i ryggen, på grund av det går jag snett och har nu fått värk i en höft och för att råda bot på det käkar jag antiinflammatoriskt och till följd av det har jag fått en massa magvärk och utöver det har jag nu gått och blivit förkyld. Hängde ni med? Lika med: Jag orkar inte tvätta!
Vad vill jag säga med detta? Int nö. Har en massa bilder som jag skulle visa ju (alltså inte på trosor utan från andra tillfällen) men bloggers nya inställningar förbryllar mig big times. Men har vi tur så kanske jag luskar ut var de tagit vägen.
So long tills vidare!
E
2012-05-01
Utmanad av syrran
1. Vart skulle du ABSOLUT inte vilja bo, motivera varför.
I Afrika, har alltid varit rädd för att "bli kallad" till Afrika. Jag är ju ingen resfantast som många vet, och Afrika är ju ungefär så långt hemifrån och så annorlunda som det kan bli. Men överlag skulle jag absolut inte vilja bo långt ifrån min familj heller.
2. Vad köpte du senast?
EN stor påse godis några burkläsk och en påse naturchips inför Valborgsfirandet, det blev 87 kr och till min glädje fick man köpa Mio min Mio för 29 spänn om man köpte för 100 så jag slog till på tre burkläsk till :) (är en sucker för erbjudanden och rea...)
3. När är du som gladast?
När jag får vara med min familj på en lugn plats utan stress och press över mig. Typ paradisön.
4. Vilket plagg i din garderob tycker du mest om just nu? Visa bild!
Åh, vilken besvärlig en. Bild får vänta, plagget är mina håliga stuprörsjeans som får mig att känna mig tuff och rebellisk.
5. Är du beroende av någonting?
Socker. Att vara älskad.
6. Vad är ditt pinsammaste minne?
Det är för "nygjort" för att kunna berättas, minst tio år till tänker jag hålla igen med den. Men det inkluderar en väldigt viktig situation och en fis. Hahahaha!
7. Vad är allra vackrast med dig, enligt dig själv?
Mitt hår och mina uttrycksfulla mörkblåa ögon som skvallrar om varenda känsla jag har i kroppen.
8. Du sitter på en sjukt seg tillställning, folk smuttar på det de har i glasen och glor på allt annat än varandra. Någon råkar fisa JÄTTEHÖGT, vad gör du? (åh denna skulle jag vilja svara på, haha)
Hahaha! Jag skulle nog först skratta och sen göra ALLT för att få den personen och alla andra att känna att den egentligen just gjort någonting bra. Dessutom VET jag att jag skulle ha berättat min fishistoria (se ovan) fast jag bestämt mig för att hålla tyst och säkert en fem-sex osmickrande historier till om mig själv för att normalisera den stackars, stackars människan!
9. Hur många par skor äger du?
Inte så många som jag skulle önska. Men det är väl en del. 20 par kanske.
10. Vilken är din favoritblogg? Länka och motivera.
Jag älskar mina systrars bloggar. Dels tårtsyrran, för att den är så proffsig och gör mig stolt och det är skönt att kolla en blogg om tårtor och inget annat ibland liksom. Som tårtterapi på något sätt. Min lillasysters blogg allra mest för att jag får se och läsa om det som händer alldeles för långt borta. Trots att det bara är en liten del av hennes liv så känns det som att hon är lite närmare.
11. När och varför började du blogga?
När jag var höggravid med fröken M, för att familj och vänner skulle kunna hänga med i vårt liv, sedan växte bloggandet till att bli en rolig "skrivar-hobby".
Ps. Nya blogger är helt värdelöst, det är inte någon ny hipp "skriva ihop all text till en jobbig klump"-trend jag hakat på. Bara så ni vet!
E
2012-04-29
Du ska inte tro det blir våååår, ifall inte nån sätter fart.
Vad gör ni kl 7 en söndagsmorgon?
2012-04-26
Hjärta Ume
Man vet att man bor i en lagom stor stad när man cyklar hem genom centrala stan vid 23 på kvällen och möter typ fem andra själar sammanlagt. Eller när man råkar parkera bredvid syrrans bil på Maxi, eller möter sina överlyckligt vinkande föräldrar i en korsning.
I just love it.
E
Smartskalle
En militär cyklade förbi när vi var på väg till dagis.
-Titta mamma! sa prins J. -Jaa, sa jag, en soldatkille.
-En som leker med kuddar. -Jaha, sa jag. -Mm, med sina kompisar. Kuddkrig.
Om det vore så väl min vackra lilla prins. Om det vore så väl.
E
2012-04-25
På nattduksbordet just nu
Så minns vi Olof Palme
Avig Maria
Bibeln
Håpas du trifs bra i fengelset
Samt väckarklocka, öronproppar, hårsnodd och röd klämspot.
So long!
E
Vid kopiatorn
-Jaa, suckade han och sa elakt leende och fnysande: Du har dina egna åsikter du. (underförstått: lilla gumman)
-Och du har din oförskämdhet. (underförstått: oförskämda gubbstrutt)
Usch vilken start på dagen. Men ett är jag glad för, att den här munnen jag har har börjat säga ifrån i tid. Inte bara i huvudet efteråt.
/E
2012-04-24
Mina bestyr, del 7
Så här kan man göra om man fått fula vattenfärgsfläckar på ett par sprillans nya tights:
Jag klippte ut lejonet i trikåtyg och målade detaljerna med textilpenna, sen klistrade jag fast tygbitarna med ett tunt lager textillim innan jag näste med nål och tråd runt hela skapelsen. Voila!
Snart på en prins nära mig.
/E
Jag klippte ut lejonet i trikåtyg och målade detaljerna med textilpenna, sen klistrade jag fast tygbitarna med ett tunt lager textillim innan jag näste med nål och tråd runt hela skapelsen. Voila!
Snart på en prins nära mig.
/E
Liv
2012-04-23
Förresten.
Våren ligger i betraktarens öga kom vi på, snörade på oss vårskorna och gick ner på stan. Köpte världsfin vårjacka åt fröken M och bjöd varandra på lakritstuggummi.
/E
/E
Aktraktiv.
Nu har jag blivit erbjuden två jobb som jag inte kunnat ta. Det är förvånansvärt få förskolor som öppnar kl 4 vissa veckor och stänger kring midnatt de andra nämligen.
Jag känner mig inte så väldans AKTRAKTIV (som min syster skulle ha sagt med "Birger-röst")
på arbetsmarknaden. Jag är förresten inte så nedra AKTRAKTIV överhuvudtaget, med skitigt hår, ryggont, en utsliten axel, och stresshormoner all over the face (place).
E
Jag känner mig inte så väldans AKTRAKTIV (som min syster skulle ha sagt med "Birger-röst")
på arbetsmarknaden. Jag är förresten inte så nedra AKTRAKTIV överhuvudtaget, med skitigt hår, ryggont, en utsliten axel, och stresshormoner all over the face (place).
E
2012-04-20
LOPPIS-TIME
Kom till Nolia mellan 11-15 på söndag och shoppa loss till galna priser vid mitt och herr J:s makalösa bord!
Inträde: 10 kr.
Love!
E
Inträde: 10 kr.
Love!
E
Mitt hjärta brister och går i tusen bitar!
Prins J har gjort i ordning bilarna inför natten. Dom ska sova i soffan för i morgon bitti ska dom kolla på "Bilar 2" tillsammans.
Aj!
E
2012-04-19
Kapitulation
"Jag lägger ner allt för Dig.
Du säger mig -Jag är din vän."
Nu slutar jag sträva och lutar mig tillbaka i pappa Guds famn. Han som vet vad jag behöver och innerst inne önskar mig och alltid har gett mig det. Och tänk att jag egentligen vet det så väl; det är först nu, i kapitulationen, som det kan hända något.
Det tog nästan kål på mig den här gången, strävandet. Men bara nästan. Alltså har jag blivit liiite bättre sen sist.
Älskade, fina jag.
E
Du säger mig -Jag är din vän."
Nu slutar jag sträva och lutar mig tillbaka i pappa Guds famn. Han som vet vad jag behöver och innerst inne önskar mig och alltid har gett mig det. Och tänk att jag egentligen vet det så väl; det är först nu, i kapitulationen, som det kan hända något.
Det tog nästan kål på mig den här gången, strävandet. Men bara nästan. Alltså har jag blivit liiite bättre sen sist.
Älskade, fina jag.
E
2012-04-18
Galonbyxkladd
Att hämta snoriga, skitiga, svettiga, färgglada ungar från dagis är nästan det bästa som finns. Att få se dom där geggamojiga finaste barnen komma rusandes mot mig, skrikandes -Mamma, mamma, mamma! Att få leriga händer och snoriga näsor i ansiktet och galonbyxkladd överallt på kläderna, det är livet det! Där och då glömmer jag bort mina rapporter, presentationer, minnesanteckningar och prestationskrav. Och är bara lyckligast i världen.
E
E
2012-04-17
Hopp
"Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? Jag såg den möda Gud har gett människors barn att sträva med. Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden. Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever. Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man skall frukta honom. Det som är, fanns redan förut. Det som kommer att ske, skedde också tidigare. Gud kallar på det förflutna."
/Predikaren 3:9-15
Det har alltid ordnat sig för mig, alltid. Ändå är det så svårt att släppa taget om den där kontrollen. Det bästa jag har, har jag fått när jag släppt den. Min man, som kom med helt fel timing på nästan alla plan, fröken M och prins J för att nämna några.
Vad får den strävsamme ut av all sin möda...
E
Min eländiga lycka i livet
Fröken M, fröken M, fröken M, suck suck suck. Denna gulliga lilla sparris-människa. Nu har hon börjat blöta ner sig nå djuriskt på förskolan så att personalen tvingas låta henne vara inne. Vi tog dit extrastövlar för att minimera risken (har hon ombyte är det ju liksom ingen idé) men det löste hon fint genom att se till att HELA hon är genomblöt, och måste gå in.
Nu ska vi ta dit extraoverall, massa kläder, skor, galonisar och Gud vet allt för att få henne att hålla sig till reglerna och andas lite frisk (?) stadsluft om dagarna.
Sicken unge man fått, ber en kort bön till Gud inför tonåren, och det är inte min första!
E
Nu ska vi ta dit extraoverall, massa kläder, skor, galonisar och Gud vet allt för att få henne att hålla sig till reglerna och andas lite frisk (?) stadsluft om dagarna.
Sicken unge man fått, ber en kort bön till Gud inför tonåren, och det är inte min första!
E
2012-04-15
På gång - på riktigt! (och snälla, läs igenom detta fast det är långt!)
Jo, nu är det faktiskt verkligen på gång, den stora bloggförvandlingen. För fem år sedan startade jag och Joel den här blogger-bloggen intet ont anandes ( ;) ) om att det skulle bli en sådan respons och att det skulle skänka mig en sådan glädje, att få skriva och kommunicera i detta märkliga forum.
Och mig ja, det blev min blogg, och Joel hamnade på andra ställen i cyberrymden.
Under åren har fokuset i bloggen förändrats på många sätt. Den uppmärksamma läsaren har sett hur den gått från att vara väldigt intim och barnfokuserad (Nu äter fröken M det och det, nu väger prins J...)till att bli mer "för alla" och framför allt MIN, inte barnens vardagsframsteg osv utan mina tankar och vardagshändelser, som en allmän dagbok, med stort och smått i en salig röra.
Jag står nu inför det faktum att jag behöver anonymisera mig och mitt skrivande i och med att jag konstigt nog inte har allt för lång väg kvar till min examen. Jag vet att det inte finns några vattentäta sätt att blogga och jag vill inte lösenordsskydda min blogg, det skulle tappa så mycket av sin charm och jag vill gärna nå ut med mitt skrivande till den som vill läsa och höra på en stund mitt i sitt eget vardagsbrus, precis som jag kan uppskatta andras bloggar mitt i mitt.
Men, som en förberedelse inför den nya bloggen vill jag be alla er som känner mig och de mina att börja träna på vår anonymitet. Jag skulle vilja be er att inte använda våra riktiga för- eller efternamn, varken i kommentarsfältet på min blogg, eller om ni länkar eller skriver om oss i era egna bloggar. Hädanefter går vi under pseudonymerna: herr J, fröken M, prins J och E. Klatschigt va!?
Så småningom kommer jag att inbjuda er till den nya bloggen och sedan ligger den här kvar i någon månad eller så innan den försvinner så gott det går ur cyberspace (och sparas på ett gäng dvd-skivor i vårt kontor)
Jag kommer flytta över en del inlägg tror jag, men det blir på många sätt en nystart.
Och förresten, om det inte vore för er skulle jag inte blogga. Jag skulle skriva på något annat sätt, men inte blogga. Ibland när det känns som att ni alla har dött samtidigt går jag in och kollar min statistik och ser att ni är där, era smyyygare. Och det är guld värt för mig när ni kommenterar, det vill jag gärna att ni gör mer! Ibland kan en enda kommentar göra mig inspirerad att skriva ett inlägg, eller två. Så ju mer ni hörs och syns, desto mer kommer jag få lust till detsamma!
Frågor på det? Eller tankar, idéer, förslag??
/E, snart i en betydligt fräschare blogg nära dig
Och mig ja, det blev min blogg, och Joel hamnade på andra ställen i cyberrymden.
Under åren har fokuset i bloggen förändrats på många sätt. Den uppmärksamma läsaren har sett hur den gått från att vara väldigt intim och barnfokuserad (Nu äter fröken M det och det, nu väger prins J...)till att bli mer "för alla" och framför allt MIN, inte barnens vardagsframsteg osv utan mina tankar och vardagshändelser, som en allmän dagbok, med stort och smått i en salig röra.
Jag står nu inför det faktum att jag behöver anonymisera mig och mitt skrivande i och med att jag konstigt nog inte har allt för lång väg kvar till min examen. Jag vet att det inte finns några vattentäta sätt att blogga och jag vill inte lösenordsskydda min blogg, det skulle tappa så mycket av sin charm och jag vill gärna nå ut med mitt skrivande till den som vill läsa och höra på en stund mitt i sitt eget vardagsbrus, precis som jag kan uppskatta andras bloggar mitt i mitt.
Men, som en förberedelse inför den nya bloggen vill jag be alla er som känner mig och de mina att börja träna på vår anonymitet. Jag skulle vilja be er att inte använda våra riktiga för- eller efternamn, varken i kommentarsfältet på min blogg, eller om ni länkar eller skriver om oss i era egna bloggar. Hädanefter går vi under pseudonymerna: herr J, fröken M, prins J och E. Klatschigt va!?
Så småningom kommer jag att inbjuda er till den nya bloggen och sedan ligger den här kvar i någon månad eller så innan den försvinner så gott det går ur cyberspace (och sparas på ett gäng dvd-skivor i vårt kontor)
Jag kommer flytta över en del inlägg tror jag, men det blir på många sätt en nystart.
Och förresten, om det inte vore för er skulle jag inte blogga. Jag skulle skriva på något annat sätt, men inte blogga. Ibland när det känns som att ni alla har dött samtidigt går jag in och kollar min statistik och ser att ni är där, era smyyygare. Och det är guld värt för mig när ni kommenterar, det vill jag gärna att ni gör mer! Ibland kan en enda kommentar göra mig inspirerad att skriva ett inlägg, eller två. Så ju mer ni hörs och syns, desto mer kommer jag få lust till detsamma!
Frågor på det? Eller tankar, idéer, förslag??
/E, snart i en betydligt fräschare blogg nära dig
Söndag morgon
Söndag morgon är min sovmorgon. Lördagar är Joels för då har han antingen klivit upp kl 4 varje morgon hela veckan eller kommit hem kring midnatt varje natt hela veckan. Så det känns fair enough.
Det är något magiskt med söndag morgon. Så här på våren vaknar jag ofta innan jag "måste" gå upp, ligger och läser eller tänker i sängen. Och sen det bästa: Jag får äta frukost typ själv. När Joel har hand om musiken i kyrkan sticker han iväg glatt ackompanjerad av fröken M och det är bara jag och prins J, det känns nästan som egentid numera.
Eftersom vi bor vägg i vägg med kyrkan så får vi ofta trevliga besök på söndagmornarna. En trummis som ska låna cymbaler, en unge eller två vars föräldrar ska förbereda fika. I skrivande stund springer en lycklig brorsdotter omkring med fröken M:s äckliga "slimehand" som hon köpt i en sån däringa automat. Prins J spelar för fulla muggar på sin virveltrumma eller attackerar någonting med sina älskade bilar.
Okej, så särskilt lugnt är det kanske inte. Men magisk är den iaf, söndag morgon.
E
Det är något magiskt med söndag morgon. Så här på våren vaknar jag ofta innan jag "måste" gå upp, ligger och läser eller tänker i sängen. Och sen det bästa: Jag får äta frukost typ själv. När Joel har hand om musiken i kyrkan sticker han iväg glatt ackompanjerad av fröken M och det är bara jag och prins J, det känns nästan som egentid numera.
Eftersom vi bor vägg i vägg med kyrkan så får vi ofta trevliga besök på söndagmornarna. En trummis som ska låna cymbaler, en unge eller två vars föräldrar ska förbereda fika. I skrivande stund springer en lycklig brorsdotter omkring med fröken M:s äckliga "slimehand" som hon köpt i en sån däringa automat. Prins J spelar för fulla muggar på sin virveltrumma eller attackerar någonting med sina älskade bilar.
Okej, så särskilt lugnt är det kanske inte. Men magisk är den iaf, söndag morgon.
E
2012-04-13
Bytt är bytt
Det känns lite makabert att lämna bort sina barn till en främmande människa i "minihuset" på Maxi och få dom här i utbyte...
/E
/E
2012-04-11
Fötter
Jag blev så evinnerligt trött på det här idag:
Så jag hoppade i badet efter skolan och gav dom här lite kärlek:
Om inte sommaren kommer till fötterna så får fötterna komma till sommaren så att säga.
E
Så jag hoppade i badet efter skolan och gav dom här lite kärlek:
Om inte sommaren kommer till fötterna så får fötterna komma till sommaren så att säga.
E
2012-04-05
GLAD PÅSK 2012!
önskar en påskkatt, en påsktiger (...!) och dessa båda skönheters föräldrar!
Vi tänker åka ut till landet och njuta av lugnet, varandra och ett gäng andra vi älskar. Hoppas ni får det fint!
E
Vi tänker åka ut till landet och njuta av lugnet, varandra och ett gäng andra vi älskar. Hoppas ni får det fint!
E
Vad händer?
"Lakan, lakan, lakan. Lacan, Lacan, Lacan" hör jag mig själv muttra ut högt medan jag sorterar och viker tvätt. Undra om jag håller på att tappa greppet människor.
E
(för den oinvigde, Lacan är en känd fransk psykoanalytiker. Vad han gör i min tvätt vet jag däremot inte...)
E
(för den oinvigde, Lacan är en känd fransk psykoanalytiker. Vad han gör i min tvätt vet jag däremot inte...)
Hemma
Fröken M har varit hemma med feber idag. Lyckligare sjukling får man leta efter. En hel dag ensam med mamma och pappa (i omgångar) och isglass, önskelunch, provsmak av påskgodiset och filmtittande. Lite sådär kring 38 graders feber är inte så plågsamt för en femåring som vet hur man slickar sockret av bullen så att säga :)
Plättar så klart, på feberdagen.
Med extra allt: skivade importerade jordgubbar, lönnsirap, socker, sylt och sooool!
En av våra trevligaste påsktraditioner satt i vanlig ordning fast i brevinkastet idag, "post-godis" från L, tack!!
/E
Plättar så klart, på feberdagen.
Med extra allt: skivade importerade jordgubbar, lönnsirap, socker, sylt och sooool!
En av våra trevligaste påsktraditioner satt i vanlig ordning fast i brevinkastet idag, "post-godis" från L, tack!!
/E
2012-04-04
Buss-Puss
Det ljuvliga ljudet av ett tolv ton tungt fordon som saktar in utanför mitt köksfönster för en kort rast.
Det dova pirret i magen durrar på, lugnt och stadigt. Ibland blixtrar det till och stiger mig åt huvudet en stund, ibland hör jag det sämre på grund av allt brus. Men där är det, varenda gång jag hör den där bussen sakta in. Durrdurrdurr i magen. Nu kommer han!
Och vi är inne på vårt tjugonde år som vänner, tionde år som par, åttonde år som förlovade, sjunde år som gifta, femte år som föräldrar, fjärde år som tvåbarnsföräldrar.
Min man.
E
Det dova pirret i magen durrar på, lugnt och stadigt. Ibland blixtrar det till och stiger mig åt huvudet en stund, ibland hör jag det sämre på grund av allt brus. Men där är det, varenda gång jag hör den där bussen sakta in. Durrdurrdurr i magen. Nu kommer han!
Och vi är inne på vårt tjugonde år som vänner, tionde år som par, åttonde år som förlovade, sjunde år som gifta, femte år som föräldrar, fjärde år som tvåbarnsföräldrar.
Min man.
E
2012-04-01
April, april!
Snacka om aprilskämt, igår tog vi fram "springskorna" och fröken M cyklade utan stödhjul för första gången. Idag pulsar vi genom 40 cm nysnö och utanför fönstren kör de nyvakna plogmaskinerna som galningar för att parera snöchocken. Den här dagen går till historien. Jag kör på ett gammal klassisk försvar: bortträngning och bjuder här på några våriga bilder av söta blommor i nyfyndade minivaser, krispiga vårlakan i ett skirt sovrum samt en från ovanstående cykeltur. Glad vår på er!
Tungan rätt i mun morsan, nu kör vi!
/E
Tungan rätt i mun morsan, nu kör vi!
/E
2012-03-31
2012-03-30
Genom brevinkastet
Jag har fått världens finaste present genom brevinkastet idag, från någon som snappar upp saker. I längtan efter den här ska jag nu rama in och glädjas åt den här:
”Hugo är lik sin mamma, Sixten är lik sin bror. Kanske nästan samma men med lite olika skor. Samma nos, samma tår bara lite olika hår. Visst är vi väl ganska lika, kanske vi ska ta en fika? Som en svans slingrar våra rötter, djupt långt ner från våra fötter. Tillsammans jag och du. Då, för alltid, här och nu.”
Design: Lisa Bengtsson
Välkommen till oss Hugo! Tack fina C!
Närmare en egen hund än så här kommer för övrigt inte våra stackars barn...
E
”Hugo är lik sin mamma, Sixten är lik sin bror. Kanske nästan samma men med lite olika skor. Samma nos, samma tår bara lite olika hår. Visst är vi väl ganska lika, kanske vi ska ta en fika? Som en svans slingrar våra rötter, djupt långt ner från våra fötter. Tillsammans jag och du. Då, för alltid, här och nu.”
Design: Lisa Bengtsson
Välkommen till oss Hugo! Tack fina C!
Närmare en egen hund än så här kommer för övrigt inte våra stackars barn...
E
2012-03-28
Big day comin' up.
Å vi pysslar runt som alla föräldrar gör dan före dopparedagarna i livet. I morgon har vi varit mamma och pappa i fem år. Det kan vi inte förstå om detta inte framgått. Inte alls.
E
För fem år sedan idag.
Du kom till mig, och förvandlade mitt liv. Ingenting gör mig lyckligare, än att få kallas din mamma. Underbara älskade femåring, vad visste jag egentligen innan du kom?
Och en väldigt pirrig fyraåring har lagt sig nybadad nykammad och i morgon vaknar hon upp som femåring. Lite tårar på den...
E
2012-03-27
Sommarångest
Gud, vill du ge mig ett sommarjobb, ett sånt där som jag verkligen vill ha och som kan hjälpa mig framåt. Ett jobb så att jag kan försörja min familj, med tider och perioder som passar för barnen och Joel. Ett jobb där jag kan få vara till välsignelse. Kan du lösa det så där mirakulöst som du gjort förut!?
/E
/E
2012-03-24
Glad lördag!
Jag upplever något som jag inte gjort på LÄNGE, en ledig helg! Igår lämnade vi äntligen in den första versionen av vår forskningsöversikt, vi höll alla på att dö artikeldöden och jag har inte känt mig fri att bara ta det lugnt en kväll på veckor. Men nu så, hurra!
Nu bakas det bullar och grejas inför helgens 5-årskalas. Dags att väcka maken också som kröp i säng kl 5 i morse.
Glad helg!
E
2012-03-22
Sprutdagen
Klädd i rosa från topp till tå, utifrån och in begav sig en lycklig, "sprättig" fröken M iväg till dagis och stundande 5-årskontroll. "Sprutdagen" har den kallats denna för många vanliga torsdag, och vi har räknat ner i kalendern vecka för vecka. Mer överpeppad unge får man leta efter, ett besök på Leos lekland eller tio påsar lördagsgodis hade inte gjort henne gladare än sprutdagen. Och sprutan fick hon, med pappa vid sin sida (aj, jag kunde inte vara med på hennes stora dag, aj aj)
Jag frågade henne om hon hade fått fika efteråt då, som vi ju lovat.
-Nää, sa hon med eftertryck och jag hann säga att vi skulle baka något gott efter middagen. Lite senare kröp det dock fram att pappa varit så glad och nöjd efter sprutan att han sagt -Nä, nu ska vi ha glass! Givetvis lyckades hon också kamma hem både plåster och guldpeng av mormor som vi stötte på i stan. Hon är smart också nämligen. Min femåring. Fem... Fem år. Jo, fem år ska det va. Hjälp!
E
Jag frågade henne om hon hade fått fika efteråt då, som vi ju lovat.
-Nää, sa hon med eftertryck och jag hann säga att vi skulle baka något gott efter middagen. Lite senare kröp det dock fram att pappa varit så glad och nöjd efter sprutan att han sagt -Nä, nu ska vi ha glass! Givetvis lyckades hon också kamma hem både plåster och guldpeng av mormor som vi stötte på i stan. Hon är smart också nämligen. Min femåring. Fem... Fem år. Jo, fem år ska det va. Hjälp!
E
2012-03-20
Att sakna.
"Du luktar Stina" utbrast fröken M igår och drog njutningsfullt in doften av sin älskade moster som bor alldeles för långt borta. Gulligt. Och jag luktar Elle idag, i skjortan som jag haft när jag kånkat runt på henne. Det känns fint och väldigt plågsamt på samma gång. Nu är hjärtat vidöppnat för ännu en människa. Och där det finns hjärta finns smärta som bekant.
For one so small,
You seem so strong
My arms will hold you
Keep you safe and warm
This bond between us
Can't be broken
I will be here
Don't you cry
'Cause you'll be in my heart
Yes, you'll be in my heart
From this day on
Now and forever more
/E
For one so small,
You seem so strong
My arms will hold you
Keep you safe and warm
This bond between us
Can't be broken
I will be here
Don't you cry
'Cause you'll be in my heart
Yes, you'll be in my heart
From this day on
Now and forever more
/E
2012-03-19
Hemma bäst!
Hemma igen, efterlängtad och ihågkommen och sönderkramad. Vilken lycka! Och så sedvanlig presentöppning förstås. Ritrulle och bokstavsstämplar. Provkörs bäst nakenfisigt på det ack så fula, ack så avtorkbara köksgolvet. Nu fattas mig bara min själsfrände så känns det verkligen hemtrevligt igen.
E
2012-03-18
2012-03-16
Mötet
Ni fattar inte hur liten hon är. Hon är den minsta människa jag sett. Hennes lilla ansikte får plats i en pepparkaksform. Och det där lilla, lilla ansiktet är så fullt av uttryck så man blir aldrig mätt på att titta. När man lyfter upp henne är det som att hålla i en liten groda, med gulliga kycklingben och långa fötter. Och hon doftar som en dröm. Hon är en dröm. Och hon är min lilla systerdotter. Jag får lov att följa henne resten av mitt liv. Vilken ära.
/den lycklige mostern på äventyr i storstaden
2012-03-13
Hjärntvättar vi egentligen inte alla våra barn?
Jag har också fått frågan, eller funderingar kring det här med barnen. Och kyrkan. Och tron. Och bordsbön, kvällsbön och Jesustavlor i vardagsrummet. Tycker att min kloka vän sammanfattar det väldigt bra.
Att hålla tron borta från mina barn, det vore som att sitta och lura på en skatt, utan att dela med sig till dom man älskar mest av allt.
/E
Att hålla tron borta från mina barn, det vore som att sitta och lura på en skatt, utan att dela med sig till dom man älskar mest av allt.
/E
På väg.
Galonkläder och fodrade gummistövlar är framplockade, likaså solbrillorna. Det är "för ljyyyyyyst" med solen i ansiktet när man promenerar till dagis tycker treåringen på bild. "Åh fyyy! Det luktar kobajs mamma" hälsar femåringen.
Jag börjar ana vår!
/E
2012-03-11
Citronpaj
Skridskor, stjärtlappsrace, rosélax och citronpaj hos fina vänner. En fullvärdig söndagseftermiddag helt klart, och en skön avslutning på ännu en händelserik helg.
God natt!
E
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
