Från datasalen i beteendevetarhuset

Universitetet har bestämt sig för att ta knäcken på oss så här inför jul. Och då har det inget med den trevliga sortens knäck att göra. Oj vad sugen jag blev nu.

Samtidigt som jag ska agera någon slags klok gruppledare för ett gäng studenter ska jag i racerfart plugga in det lilla nätta området organisationspsykologi på några få veckor. Vi snackar läsa om vartenda stycke 35 gånger för att man inte får in i huvudet vad som står. Vi snackar tråkigt (förlåt mamma, men det är faktiskt det, åtminstone det mesta)Idag skulle jag behöva en lång stund till att fundera på hur jag ska leverera en massa obekväma fakta om processen i vår grupp, men det hinner jag knappt tänka på innan jag ska sitta där och vara smart, på engelska dessutom.

På söndag är det dags för den traditionsenliga adventsknytisen hos Sundholms. Det här blir femte året vi kör. Varje advent sedan vi gifte oss och skapade ett hem tillsammans helt enkelt. Ett hem som vi bestämde att alla skulle ha känt sig välkomna till minst en gång varje år. Så: välkomna!

Nu mot lektionssalen. Implementering står på schemat. Blä!

Men FREDAG är det likaväl, hurra för det!

E

The Never Ending Table

Idag fick jag min 25årspresent av Joel, en månad och tralala i förskott. Han kom hem med tre meter rött tyg till en julduk. Och så något att sätta under. Mitt efterlängtade NORDEN-bord. Det tar aldrig slut, på bilden är det utan iläggsskivan. Här kan jag rymma hela min stora bullriga familj eller en himla massa vänner. Jag är så glad för mitt vackra bord. Jag har någon slags förkärlek till köksbord. Tror att det beror på att det varit hemmets hjärta i mitt barndomshem, och sedan även i vårt. Här samlas man, oavsett omständigheter. Här tar man beslut. Bråkar och skrattar, gråter och laddar batterierna. Och delar en väldig massa matupplevelser ihop, som ju hör till livets goda.

Det känns gediget mitt bord, det är gjort av björk och kommer hålla i en evighet. Det kommer bli fullt av hackmärken, tuschpenna-konst och repor. Det kommer slitas i takt med hur vår familj slits. Och så ska jag börja samla på udda pinnstolar att sitta på omkring, för pinnstolar är en annan kärlek jag har.

Tack älskling!

E

Morgonstund

En hatar havregrynsgröt och visar detta tydligt genom att helt sonika vända upp och ner på tallriken med eländet. En älskar havregrynsgröt och föreslår att jag ju kan göra det till middag någon dag. En har ett tejpat ögonbryn (Tack doktor Viberg) efter ännu en olycka. En står just och gnällgråter här bredvid efter att lillebror släppt en stor skål på dennes tå. Idag sov dom till 7.30 och det var en dröm. Joel gick upp 05.47 och är på väg till Sundsvall med ett gäng glada IKEA-resenärer. En gång åkte jag på Ullaredscharter med min kompis Lotta, det var en sann upplevelse. Igår fick jag en kofta uppskickad av henne, den är vit och fin och luddar. Maffia-kvällen igår var strålande. Idag ska vi till kyrkan, det älskar Julian, för då får han ha sina finskor och "schjottan" (skjorta). Ibland leker han bebis, kryper och säger bara dä-dää. Nu ska jag hjälpa Milly att knäppa upp några halsband innan hon blir galen på mig. Hon har hotat med att jag annars inte får vara med och välja kläder (som om jag nånsin får det).

Glad söndag!

E

Fördomar som stämmer om frikyrkofolk

Vi spelar mycket sällskapsspel, och leker, och spexar på varandras bröllop. Det kulminerar någonstans i tonåren då det bl.a. spelas enkla typer av rollspel. I kväll ska vi träffa vår hemgrupp för en riktig nostalgikväll. Det ska käkas godis och snacks tills det sprutar ur öronen på oss, och så blir det MAFFIA, en riktig frikyrkoklassiker. Jag är så bra på att ljuga så ni anar inte. Folk brukar bli förvånade, moahahaha!

E

Norrländska visdomsord

Pissdagar måste ju också få leva och finnas till, precis som alla andra dagar. Fram för alla dagars lika värde. Sedan kan dom ju vara mer eller mindre roliga att ta sig igenom. Min kloke svåger kläckte dock detta citat idag: När man står med skit upp till hakan återstår bara en sak att göra -He e å sjung!

E

Åh.

Nu har jag satt igång att baka kesobullar. Blir inte klar förrän alldeles försent. Jag blir galen på att leva med denna kvinna!!

Mina bestyr, del 5

I helgen tyckte jag inte att det räckte med att vikariera som ensamstående mor i tre dagar, gå på ett 5-årskalas och ett farsdagskalas samt ha hemma fina tjejkompisar på ungdomskväll, gå på gudstjänst mm. Så, jag bestämde mig för att överraska Joel och måla fondväggen i köket. Det här är Elina Sundholm i ett nötskal. Jag kör på inspiration och passion och tycker att jag borde klara av så oerhört mycket utöver det som ett normalt liv innefattar. Suck och stön och jag kommer bränna ut mig 324 gånger innan jag äntligen får komma till himlen. Där tror jag att jag kommer få hålla på med hur många projekt och infall jag vill utan att bli trött. Det ska bli så gött!

Jag hann inte klart med fondväggen (surprise) men på god väg var jag. Nu är jag iaf klar och den sitter där, som ett schmäck, en tavla. Oj vad bra det blev. Och jag har bevisat för mig själv och världen att jag KAN SJÄLV! Jag vet precis hur man målar en perfekt fondvägg, men det är första gången i mitt liv som jag gör det själv.


Färgen stämmer inte till hundra procent, men typ såhär snyggt blev det.

Väggen var tapetserad med en svindyr tapet som säkert skulle vara jättefin i ett annat sammanhang, men inte i vårt kök. Där vill vi ha 50-talscafékänsla och inget annat. Och nu äntligen, stämmer väggen med målbilden.

Den här kategorin, mina bestyr, är väldigt eftersatt. Jag har gjort allt möjligt kul sedan jag började med den och inte bara 5 saker, som man kan tro. Ska försöka bättra mig.

E

Förtydligande

Till och med min man tyckte att föregående inlägg var otydligt. Han trodde först att jag hade någon ålderskris. Det är akne det handlar om mina vänner. Eller tonårsfinnar för att vara ännu tydligare. Och säkert förstod alla som lider av det precis vad jag menade med min blommande sommaräng.

E

Kära älskade ansikte

Vi behöver prata allvar. Du vet att jag älskar dig, vi har så mycket roligt tillsammans och du är så blek, fräknig, levande och vacker. MEN, du är ingen sommaräng, så sluta blomma! Det är fel årstid och det är fel decennium. Jag fyller 25, inte 15. Nog för att du påminner mig ibland, om att jag inte är 37 som det känns som emellanåt. Men jag tycker att jag har accepterat och börjat tycka om att vara just så gammal som jag är. Så snälla, rara, VÄX UPP! (och missförstå nu inte detta, med väx upp menar jag mogna och inse att tonåren är över och inget annat)

E

Det svåraste med att ha barn

är kvällar som den här. När barnet till slut sover som den ljuvligaste av änglar, helt slut efter att ha avslutat dagen med ännu en närkamp med sin mamma. Och mamman gråter och tänker att nu, nu har jag förstört något som inte går att reparera. Den här kvällen ger henne nog men för livet. Den där mamman som är så in i själen trött, och stressad för att det varit så många bråkkvällar och ber "hoppas, hoppas det går bra ikväll och att dom somnar, GODE GUUUUD, hjälp mig, gör så att dom somnar, jag orkar inte." Och det där barnet som känner av precis, och vet precis vad som triggar den där mamman och som egentligen inte är sådär hemsk som det verkar utan mest blir osäker av mammas osäkerhet. Barnet som blivit runtskjutsad på hela världens alla aktiviteter på helgen när alla borde vila. Som måste testa om det lyckas pusha mamma över kanten, och lyckas. Som kanske mest behövde få vara nära, och som såg till att få bli det på det sätt som verkade stå till buds, kamp. Det svåraste med att ha barn är den oerhörda och bitvis smärtsamma kärleken som drabbar en. Som du aldrig kan ta ledigt ifrån. Att få en sådan enorm gåva, och det där ansvaret som kommer på köpet. Och makten. Och förtroendet att vara någons allt. Att få vara med och forma en människa. Och sen misslyckas med det, gång på gång.

Det är det svåraste med att ha barn.

E

Grattis Pappa Joel

Det finns ingen som du!

/Fröken M och Prins J (via E)

Humdumdidumrecept

Min lillasysters svärmor har bidragit med detta hum-recept som är ett grymt vardagsrecept att variera den eviga spagetti och köttfärsåsen med:

Curryköttfärs med ris

(Koka ris, gärna basmati)

Fräs:
400 g köttfärs
1 hackad lök
Ringla över soya, någon matsked sådär
Krydda med pressad vitlök och cirkus en halv tesked sambal oelek samt curry efter smak
Salta och peppra
Avsluta med en burk cremefraiche och en himla massa cashewnötter UTAN salt (annars tenderar det att bli toksalt)

Servera med skivade bananer, en rejäl sallad och en MASSA mjölk!

God spis!

Good times

Äter upp en övergiven bit banan, slänger i en tvätt, fyller en diskmaskin, går ut med bajssopor, laddar för tjejkväll med två fina klasskompisar på lördag, googlar overall till Milly, gläds över responsen på föregående inlägg (mer, mer, mer!!) och tipsar om denna:

">

Viktigt meddelande!

Ibland får jag kommentaren: Men hur hinner du meeeed att blogga? Jag skulle gärna göra det men jag skulle då aldrig ha tid. Då blir jag lite provocerad. Jag är nämligen av åsikten att ingen har mer tid än någon annan. 24 timmar om dygnet verkar vara gemensamt för de flesta jag känner. Att blogga eller att inte blogga, att laga mat från grunden eller att inte laga mat från grunden, att sitta ner och dricka fem koppar kaffe varje dag eller att inte sitta ner och dricka fem koppar kaffe varje dag, att ha en TV eller att inte ha en TV, en studio eller inte en studio, att sova 8 timmar varje natt eller att inte sova 8 timmar per natt osv. Det handlar om olika val man gör. Och är man hemskt intresserad av att dricka kaffe, eller titta på TV osv så lägger man nog automatiskt en hel del tid på det, och tycker man om att blogga så finner man sina stunder för det.

Jag provoceras ju förstås också eftersom jag tror att jag lever i en av de mest hektiska tider jag kommer att göra under mitt liv. Jag känner mig aldrig färdig med någonting, skolan, barnen, hemmet osv. Det är inte så att jag gör allt jag ska och sedan går till datorn. Datorn får en massa tid som jag borde lägga på annat, och självklart skulle jag kunna skita i att blogga till förmån för att hålla efter vårt hem bättre, eller ligga bättre till i studierna. Men jag råkar tycka om att "fly" för en stund, och jag älskar att skriva och jag älskar att få respons på det jag skriver.

Varför dyker detta inlägg upp just nu? Jo, för att jag känner att det var ett tag sen jag bloggade, men jag skulle aldrig påstå att det beror på att jag är mer upptagen än andra "slappa" människor som levererar inlägg efter inlägg. Om det är lite tyst härifrån så beror det allt som oftast på att jag inte är i ett flow och det i sin tur beror ofta på att jag känner mig väldigt stressad och ofokuserad. För ofta bloggar jag som mest när det är som mest härligt intensivt i livet, då behöver jag fly från allt som sker plus att jag är inspirerad till max. När jag har en tid av oinspiration och mycket tid blir dötid och lite av allt jag borde göra blir gjort, då bloggar jag mindre. Många bloggar har dött med tiden, eller lever på svältgränsen. Det tror jag ofta beror på att den som har bloggen inte är tillräckligt inspirerad eller kanske inte har ett särskilt stort intresse av att skriva. Alternativt att den får utlopp för det på andra sätt.

Ibland kan det också kännas som att (läs med gnällig treåringsröst): ingen läser, ingen bryr sig. Men jag brukar rycka upp mig, för jag tycker så mycket om att skriva. Det är ett av mina intressen, som får en bit av min tid. Jag dricker ju varken kaffe, alkohol, har en TV eller motorcykel.

Nu behöver jag lite inspiration. Så hit me! Vad vill ni läsa om, för jag vill så gärna försöka skriva om det i så fall. Nog för att det är roligt att skriva bara för att göra det, men det blir så mycket roligare om vi kommunicerar lite också tycker psykologstudenten. Har funderat på att anta olika utmaningar, som att skriva utifrån en förbestämd rubrik varje dag i en månad osv. Men allra roligast är ju om ni är med och tipsar. Eftersom att jag på min statistiksida ser att ni är många, trots mina treåringstvivel vågar jag fråga.

Det är så roligt att skriva för och med er! What do you want?

E

Kvällstips?

Ni minns kanske den här övningen som gav status på 90-talet när man ska dra ena handen upp och ned över bröstet och samtidigt klappa på bröstet med den andra...tror jag, uppenbarligen minns inte jag heller riktigt, men hur som. Den är grym, fortsätt med den! Den kommer nämligen väl till pass när man nattar omöjlig ettåring genom att "puffa" rumpan med ena handen samtidigt som man liksom stryker över ansiktet med den andra för att få denne att blunda och komma in i sömn-mode. Det är svårt, det är en konst, det är färskvara.

Så sätt igång och öva nu!

E

Pest i familjen

Har haft lite svårt att fokusera de senaste dagarna, för min bror och hans familj är så sjuka. Dom har streptokocker i hals, nacke, tänder, öron, feberfrossa och magsjuka hemma hos sig. Allt på en gång, alla på en gång. Och jag vet allt för väl hur det där känns. Att inte få vara sjuk för att man måste ta hand om någon ännu sjukare, eller sina barn. Att tvingas vara stark när man är så svag att man nästan går av på mitten. Att inte kunna få ordentlig hjälp och avlastning för att det man har är så illa att ingen får smittas.

Snälla, hjälp oss at be för dom, eller skicka en tanke ni som inte ber.

Tack! E