För exakt ett år sedan...

...skulle vi precis släcka lampan och gå och lägga oss och jag sa till Joel
-Ja, det lär ju inte bli någonting på din födelsedag iallafall. 5 minuter senare (00:00) gick jag upp för att kissa, splasch. Vattnet gick. Ca 10 timmar senare var vi fyra. Mycket märkligt...

There´s no place like home...

Saker som hänt längs vår väg hem:

Åksjuka med tillhörande kräk gånger 3 (M)

Förstoppning med sveda och värk och påföljande blöjbyte i framsätet (Ju)

Lunch i form av franska, färskost och yoghurt parerat av modern i baksätet medan fadern körde

Paus-stopp gånger typ 7, med Milly rännandes i pyjamas och undrande sneglande människor

Trafikkaos 2 mil innan mållinjen med långtradare över vägen och omdirigering av trafiken

Handling på Maxi, fem i 22 (stängning) inför födelsedagsfrukost för herrarna (1 respektive 26) imorgon bitti

Mm

Och så snö, snö, snö

Tack Gud för att du fört oss hem med din starka hand.

Ps. Välkommen älskade prins Hägglund 091227 *kärlek*

God jul!

Önskelista

-Julfrid (och jag menar det verkligen)
-Mandelkvarn
-Badskum
-Sytråd i alla möjliga färger
-Fårskinnstofflor
-Extern hårddisk och guldskivor att spara digitala kort på
-Kläder/Presentkort på kläder
-ID Bare Mineral foundation + borste
-Rouge + borste
-Pimpsten
-Klippning

Mm mm mm, önskelistor är min stora i-lands-specialité!

Lusse Lelle

Idag har vi varit en riktig "Sunes sommar/Sunes jul-familj" Ungefär som den här gången. Ute i sista sekund, väcka en stackars sovande lillebror, köpa batterier till luciakronan, störta in sist av alla på dagis med utlovad lussebullspåse i handen, Milly blir blyg och vill inte gå i tåget utan mamma som känner sig som en elefant i ett kylskåp och förstör alla söta dagisbarnkort. Ut till bussgaraget och montera på takboxen i efterlängtat, men lite för stunden olämpligt, snöväder, vi tappar muttrar och skruvar i snön och kraschlandar på tomtebo där vi bjuder på ett hejdundrande luciatåg med Sankta lucia, vi tänder ett ljus i advent och Jesus vad bra att du kom.




Tyvärr fångar inte bilderna riktigt skönsången, stämningen eller Millys ljusspel med ficklampan i mörkret. Ni får tänka er det.

Glad lucia såhär en dag i efterskott...

Ps (Jag är lucia, men bara lucia, ljuset som jag bär är bara en bild. Lucia, jag är lucia. Ljuset som jag bär, en bild det är av det stora ljuset som kommer som vi väntar på här. Frälsaren är ljuset, som kommer ifrån Gud. Lyssna, hör, det jag ger er är ett glädjebud. Frälsaren kommer, det stora ljuset ifrån Gud. /Susanne Christensson)

Ps 2 Grattis till världens bästa farfar som fyller år idag!

Suck

Ja, jag vet då varken in eller ut eller upp eller ner just nu. Är uppenbarligen sjuk av stress, stressjuk, sjukligt stressad eller så. Och det måste vi ju göra någonting åt. Vi har inte råd att plocka upp skärvor av en mamma som sprungit in i (ännu) en vägg. Det är för kostsamt. Jag känner mig som en tunn porslinsfigur. Gud, jag vet ju att du läser den här bloggen, led oss din väg.

E

Ungen borde ha nobelpris!

"En mamma är egentligen bara en flicka som har råkat bli stor."

Annika, 8 år (ur: Gud som haver barnen kär har du någon ull)

Den kultiverade människan

Läser en bok (med en stygg framsida) om hur det gick till egentligen. Hur hamnade vi i våra prydliga lägenheter, med almanackor, sommarstugor och finrum? Hur blev familjen plötsligt "mamma, pappa, barn" och hur blev "renlighet en dygd"?

En sak som jag börjar få lite mer klart för mig är hur oerhört stor roll vårt kulturella arv och sammanhang spelar i en väldig massa frågor. Som dem skriver i boken, kulturen är den lins genom vilken vi ser på världen.

En annan insikt är att mycket av förändring i samhället, det mesta faktiskt, drivits fram av ekonomiska intressen. Och jag tänker på mammon

1 Tim 6:10
Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

Matt 6:24
Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Och nu lämnar jag mina funderingar helt lösryckta och oförklarade och lägger mig i badet och fortsätter med filosoferandet...

God afton!

Dagens Milly

Milly väljer nästan alltid vad hon ska ha på sig. Ibland är jag väldigt nöjd med att vi har det så, ibland önskar jag att vi hade en mer diktatorisk ordning så att de snygga, välmatchande kläderna åkte på. Ända sedan Milly föddes har jag velat att hon ska vara självständig och trygg i en fin harmoni. Och jag måste säga att jag tycker att hon är både det ena och det andra (tack Gud för hjälpen). Hon har personlighet som tre fullvuxna människor i en, hon är som ett helt litet kryddskåp vår vackra dotter. Vi ville döpa Milly efter starka kvinnor, så vi gav henne namnet på en av de starkaste kvinnor jag känner, min mormor. Hennes andra namn Wasti är efter en annan stark kvinna, Joels mormor, som var stark på ett helt annat sätt. Och Nova betyder ny starkt lysande stjärna. Så vi fick väll vad vi bad om :)

Milly får vara stor, liten, svag och stark om vartannat och framförallt överröser vi henne med kärlek och uppmuntran. Hon kanske inte blir det mest välartade barnet, men jag vågar nästan inte tänka på allt hon kommer att uträtta i livet...

Bilderna ovan visar på dagens klädval: ovanligt välmatchande idag faktiskt...

Hoppas du har en bra dag på dagis min älskade lilla krutunge, ge dem vad dem tål!

/E

Knäckt?

Hurra, alla nedanstående to do's är check, check, check (knäck, knäck, knäck)! För att fira har vi kokat inte mindre än fyra olika sorters knäck på en sats. Det var lite svettigt, och jag brände lilla vickevire, men jag tror det blev superlyckat. Årets knäck kommer ta knäcken till nya höjder tror Joel. Vi satsade på: pepparkaksknäck (tillsätt pepparkakskryddor) polkagrisknäck (tillsätt ett par droppar pepparmyntolja från apoteket plus krossade polkagrisar) gammal hederlig knäck (tillsätt hackad mandel) samt babyrumpsknäck (tillsätt ingenting)

Och jag känner mig inte ens knäckt (hahaha, man bara måste få ordvitsa om knäck!)

To do

Vi börjar vällan med tvättberget, sen tar vi diskberget, sen tar vi prylberget, sen tar vi dammråttsberget, sen tar vi itu med den personliga hygienen och sen är jag förmodligen redo för sängläge i två veckor till. Men det får kosta vad det kosta vill, nu måste jag få ordning i livet!

Hoppas att ni också har en trevlig dag...

E

Adjö

Nu åker vi ut på landet och försöker glömma illamående, ångest, akut saneringsbehov av lägenhet, tvättberg, yrsel mm: Far åt pipsvängen med er, kunde jag skulle jag ge er en rak höger allihop!

Hem till fina vänner istället, med spark, hundvalp, snö, hus mm.


Bild härifrån


E

Vi möts igen

Igår morse mådde jag så illa så illa. Parvlade mig ändå iväg till opponeringen, efter några timmar börjar jag må riktigt dåligt. Smiter lite tidigare (hann tack och lov fullfölja alla moment)

Jag går ut i minusgraderna utan att vara ordentligt klädd, bara för att jag ska frysa så mycket så jag inte ska känna illamåendet och förhoppningsvis lyckas ta mig hem. Stupar i säng och har sedan dess mått så fruktansvärt illa, som om jag vore gravid med fjorton ungar samtidigt. Ibland värker det i magen, hugger, sticker och så småningom som ett brev på posten: sura uppstötningar. Natten har varit hemsk, som att vara dundermagsjuk utan att kunna kräkas (osv)

Hej magkatarr! Det var ett tag sedan vi sågs du och jag. Har minsann för mig att jag sagt upp kontakten, men jag har väll inte hållit min del av dealen. Tack och lov fick jag omeprazol redan igår av pappa så det känns lindrigare idag.

Var hos läkaren idag och fick egna droger utskrivna, men först skulle det göras graviditetstest, den bistra kvinnliga läkaren med rysk brytning har jag mött förut och hon sa EXAKT samma sak då: -Hur du kan veta du inte gravid? Det finns inga 100%-iga skydd! Man känner sig som 15 på ungdomsmottagningen. Men inga fjorton bebisar i sikte (tack och lov)

Now what? Jo, lugn och ro först och främst, ingen fet mat, ingen alkohol eller tobak (asch då ;) ) och inga starka kryddor. Julbord är väll inte direkt någon höjdare, men det har jag tänkt skita blankt i imorgon, då vi ska äta här (igen) med storfamiljen.

Ja, det var ett långt inlägg om ett tråkigt ämne, men jag har inte direkt så mycket att göra här i sängen...Snart ska ni få se på blogg-lyft mina vänner, snart!

Kram E

Det bidde inga mandlar från Barcelona, det bidde...

...storhandling på Coop Forum och inköp av 4 kg färsk lax.

...en fin förmiddag i Holmsund där vi spanade in ett hus till salu, köpte en barnmatsburk på konsum och åt på Holmsunds pizzeria.

...spöket Laban-film lånad från biblioteket på after dagis.

...Umeåboende syskon med familjer på middag bestående av halva laxen, kryddning Provencale.

...lussefika och utdelning av hemmagjorda adventskalendrar, 1 dec-paket och bröllopsinbjudningar a la moster/faster Johanna.

...flertalet timmars omöjlig syning som resulterat i nytt fint tyg till en gammal ful bilbarnstol. Äntligen är det gjort och Julian ska få överlämna sin på tok för trånga babystol till bebis Hägglund som vi med spänning väntar på.

...slutligen också ett rockbandsrep i källaren.

En tämligen välfylld trevlig dag med andra ord. Trots avsaknad av mandlar från Barcelona, åtminstone finns alla ingredienser hemma numera. Och på tal om dagens stora syningsprojekt (som stått och väntat i månader) Kan någon snälla hindra mig när jag nästa gång hittar en billig luggsliten fåtölj, ett vidrigt förtält eller ett avancerat slitet gossedjur som jag ju "lätt kan förvandla med lite tyg och nål och tråd". Jag orkar inga fler massiva synings-evighetsprojekt. Barnvagnar, bilbarnstolar och dyl är uppenbarligen inte gjorda för att kunna sys om. Nu till sängs med mig!

Kram E

Morgonstund...

Jaha, här sitter jag. Satt uppe till 01 inatt för att bli klar inför dagens opponering. Klockan ringde sex timmar senare (för den oinvigde är detta MINST två timmar för lite sömn för mig) Jag klev upp, duschade, stylade mig, pussades hejdå och stressade på. Gick i halkan, fick väldigt bråttom, hittar inte salseländet och när jag kommer fram prick 8:15 är det helt mörkt och jag inser att det är IMORGON, GAH!!!

Å andra sidan får jag åka med mina pojkar och morgon-storhandla och så tänker jag tillverka julgodis och ha en allmänt lugn, skön dag. Helt enkelt känna på hur det är för dem som brukar göra saker och ting i tid. Det blir en ny erfarenhet.

Jag tänker börja med de här:



Ha en GOD dag!

Snälla sov mera

Barnen sover, barnen sover
i sitt lugna bo
Dem är inte farliga
bara alla är varliga
Men man kan dem, men man kan dem
aldrig, aldrig tro

Bye Cruella...

Då har vi äntligen tagit farväl av:



Och välkomnat vår kära mamma, fru och (ganska) normala personlighet Elina tillbaka. Åtta minuter i utsatt tid (14:52) lämnade jag in min observationsrapport som landade på 22 sidor exkl bilagor.

Nu har ursäkter utdelats, tårar fällts, pussar pussats och våfflor firats med.

Kom kom signade advent! Och på tal om det: Kom, kom kära människor på adventsfest hos oss kl 18 på söndag. Ta med er något adventigt att mumsa på, vi står för glögg och jultoner.

Kram /Den befriade

Just nu på Nygatan

Jag skriver rapport som en tok och försöker spara på min sista:


Då och då loggar jag in på facebook eller tar en bloggrunda eller bloggar själv (som nu) Bara för att undvika total hjärnkollaps.
Barnen sover, Julian vaknar då och då och svettas som en liten gris. Milly sover sin första natt utan blöja. Pottan står bredvid sängen och innan vi går och lägger oss ska vi väcka henne och sätta henne på den så kissar hon förhoppningsvis per automatik utan att vakna till allt för mycket(detta efter tips från Millys favoritfröken på dagis)Joel träffar en "kund" nere i studion, dem ska börja spela in några av hans låtar.

Idag har vi bjudit Johanna och Andreas på grönsakssoppa med klimp. Joel har tvättat en massa kläder och diskat ett gigantiskt diskberg, Milly har varit sina fem timmar på dagis, jag har pluggat, Julian har gått.

Där har ni vår dag och kväll i ett ganska stort nötskal.

E

Framsteg

Nils Joel Julian Sundholm har tagit sina första två steg. Bara så där. Det ska firas med 10 sidors rapportskrivande. Hurra, hurra, hurra, hurraaaaaaa!

Förvirrad

En dag när jag kom hem till min vän Sara och vi just gett oss in i ett jätteseriöst samtal tittar hon lite extra djupt in i mina ögon och blir liksom frånvarande. Sen avbryter hon mig och säger -Du, nu lämnar du barnen här, går raka vägen in på toan, lånar min mascara och målar även det vänstra ögat. Så typiskt småbarnslivet. Man blir avbruten mitt i ett sms, mitt i en sminksession, mitt i en mening, och man kommer liksom aldrig tillbaka. Ikväll när jag skulle ta av mig mina vackra örhängen som jag fick av Joel på vår första bröllopsdag (tror jag, eller andra. ehe...)så blev jag för en sekund lätt hysterisk. Nej, jag har tappat det ena! Tills jag kollar på badrumshyllan och ser att det ligger kvar på sin plats. Jag har gått hela dagen med bara ett örhänge. Eftersom ingen sagt något antar jag att alla bara sett mig i profil idag.

Måtte jag aldrig missa bh:n...

Hej jag heter Julian!

 

Jag kan vara det vackraste som någonsin skapats. Förutom det så har jag en kronisk hudsjukdom som heter keratodermi. Den är helt ofarlig, men besvärlig. Vi fick reda på det här om dagen, jag och mina föräldrar, när hudläkaren undersökte mina fotsulor och handflator som krånglat sedan jag var nästan ny. Mamma är ganska ledsen för det här. Pappa tar det lite coolare. Jag kunde inte bry mig mindre.

Kram Julian

Du lilla person

 

Du var i mig
och vi delade allt
min stora hemlighet
Jag gladdes åt dig
du sparkade mig
och livet fick ny glans

Så kom den dan
när solens ljus
nådde ditt ansikte

Du lilla person
Så liten så stor
Vad ska möta dig
På din livets väg
Som du bara kan gå helt själv

Du lilla person
ta din plats, ta din ton
Jag ska stå bredvid
Äga skratt och gråt
och dela hjärtat ditt med dig

Den slog mig så hårt
kärlekens kraft
En smärta utan gräns
Var vi än går,
älskling du och jag
delar det som hänt

om jag bara kunde
så sålde jag allt
för att skydda dig min skatt

Du lilla person...

/Elina Sundholm 2009-11-19

Ur loggboken

...När jag tänker efter kanske man inte behöver vara så himla strikt och korrekt och ”jag ska bara stå utanför och betrakta” som psykolog. Om man ska komma in på en förskola och försöka ta reda på vad som gör att en situation inte fungerar (t.ex.) kanske man just behöver vara medmänniska, hjälpa barnen klä på sig, prata några ord med personalen om deras nattvakna barn osv. Det kanske är då man får en så sann bild som möjligt av situationen. Det ska jag försöka tänka på imorgon och inte ha sådan panik över observatör-kraven...

E

Ser tillbaka

 

Här möts Julian och Milly för första gången. Ett band knöts. Nu minns inte Milly att hon någonsin varit ensambarn och Julian blir otrygg om Milly inte finns i närheten när han ska sova. De kommunicerar på sitt alldeles egna vis och visar varandra oändligt mycket kärlek faktiskt. De delar rum och luft och föräldrar och gener. -"Julian e de bästa ja veeeet". Den bästa gåvan jag har gett till mina barn är varandra.

Teologiska funderingar

Matteus 4 år och Milly 2,5 sitter och pratar mittemot varandra i gungan:

Ma -Jag ska åka långt, långt bott, till Afjika. Me bilen.
Mi -Jag ska åsså åka långt bott, me bilen. Till Jesus.
Ma -Jesus boj i magen. (pekar på magen)
Mi -Neeeeej, Jesus boj i huvet (pekar på huvudet)

Så nu vet ni.

:) E

Mina fina

Dom här tre har jag skickat iväg till kyrkan idag. Visserligen utan soligt väder och ballong på vagnhandtaget fast å andra sidan med slask och vintermössa på Joel. Men jag är inte med. Förkylningen tog nya tag i natt. Åh vad jag är ledsen för det. Första gången på typ hela terminen som vi skulle gå allihop (Joel har jobbat nästan varenda söndag) och jag skulle få lyssna på pappas predikan. Som jag hade sett fram emot detta. Skit också.

 

En annan fredag...

hade vi såhär kul på äventyrsbadet i Holmsund. Men det blir nog bra imorgon också. Host, snörvel, fräääääs.

 

 

 

 

 

En/Ett skill jag har

Jag är lite av en expert på att göra önskelistor. Varje år gör jag en lååååång önskelista inför jul och min födelsedag (2 januari, jag upprepar, 2 januari). Jag brukar även hjälpa andra i släkten som inte har lika lätt för detta. Inte för att jag är bortskämd eller förväntar mig ens hälften eller en kvart av allt jag skriver. Men kanske för att jag är en riktigt påhittig drömmare. Jag kan fantisera fram hur jag skulle njuta av att ha sytråd och tyger i himlens alla färger eller romantiska vita lakan med små rosor, eller mjukgörande bubbelbad...

Men nu var det inte min önskelista jag tänkte nedteckna, utan M och J:s. Våra barn har allt dem behöver och mer därtill. Men i år ska jag ligga steget före svärmors önskan om önskelista. Anitha, detta inlägg dedikerar jag till dig, världens bästa fajmoj.

Duplo (hellre byggbitar än vackra duplovärldar)
Kläder T.ex. Åhléns Pippi- och barbapappa-kläder. Mycket färg till båda barnen, Milly (stl 92 och uppåt) älskar tights och bekväma kläder, Julian (stl 80 och uppåt)älskar mjuka, vackra heldressar att upptäcka världen i.
Verktygslåda med verktyg
Fingerfärg och andra kreativa pysselgrejer
Utklädningskläder
Böcker
Hemstickat, hemsytt och hemmagjort
Stapelburkar
Astrid Lindgren-filmer (vi har Pippi 1 och Pippi 3)
Plastdjur
Dockporslin
Ambulans och brandbil

Själv har Milly sagt -en bonnagåjd (bondgård) -josa skjiskoj (rosa skridskor), jättetoooj docka (jättestor docka)och banstol (barnstol, hon syftar på en "dockbilbarnstol" vi brukar leka med på maxi). Och en cykel förstås, det ligger henne varmt om hjärtat.

Japp, som ni ser har jag inga svårigheter alls med dylika ting. Så nu vet ni vart ni kan vända er när ni behöver hjälp på traven. Kanske ska starta verksamhet, Elinas önskelistor AB...

Good night!

Disco

Nu har vi utökat "to do" listan med disco. En riktig höjdare. Milly kör en vacker och allvarlig, snudd på plågad, dansstil med slutna ögon och långsamt liksom svävande armar upp och ned. Helst utförs denna dans till Love Love Love med Agnes såklart!

Lite hjälp?

Onsdag och dag nummero fem på senaste nytt inom prövningar; piglet flu är i full gång. Barnen mår helt ok, men gräslig hosta, gnugg i ögon och snor, snor, snor håller i sig. Julian kan äntligen äta utan att kräkas av hostan som uppkommer så fort något rör vid den irriterade halsen. Välling och gröt, gröt och välling. Solen är framme, men det är minsann inte så lätt att tajma norrlandssolen med två sjuka barn och en halvsjuk man. Jag vill egentligen bara släppa allt och rusa ut, för vi har inte setts ofta på sistone, solen och jag. Men nu sover Milly och J och J har gått i väg med lite grovsopor. Jag missar nog solen idag tyvärr.

Åh vad jag saknar er, familj, vänner, nära och bekanta, församling, dagisföräldrar, läkare, kassörskor, och gubbar i korvstånd. I want people!

Vi skulle också gärna och tacksamt ta emot förslag på inomhusaktiviteter att utföra i vår lägenhet. Saker vi gjort och gör: pysslar, bakar med trolldeg, ser på svt play och youtube-barnklipp, leker med alla leksaker, ritar teckningar mm. Men vår lilla Milly är ganska less nu kan jag säga, hon vill ut säger hon, på pjomenad. Och det gör vi också, men man kan ju inte gå in någonstans så det blir inga längre svängar.

Så underbara människor därute: ge oss tips på kuligheter och uppdatera era bloggar, facebookstatusar och whatever så vi får lite att göra, innan vi blir gaaalnaaaaaaa.

:)

E

Dagens

DAGENS VILL HA: friska barn, mängder med tröstande mat och godis.
DAGENS KLÄDSEL: Efter nedkräkning numera svarta mjukisbyxor och svart top med fastsydda halsband och krås på ena axeln och nedåt(det ni)
DAGENS SMINK: täckte det värsta av mitt acne-utbrott innan vi gick ut en sväng, that's it.
DAGENS FRISYR: oborstat, diadem och slarvig tofs
DAGENS HÄNDELSE: solen kom fram! Första gången på veckor, vi skyndade oss ut med våra paket till barn. För att få de små liven att sova sittandes (för att undvika horrorhostan med medföljande kräkningar) tog vi sedan en lååång tur med bilen och spanade in vackra Västerbotten i solnedgång.
DAGENS LÅT: Den Joel tillverkar och sjunger just nu för att lugna en gapskrikande Julian
DAGENS PLANER: ta fram lite räkor, koka ägg, se en film med Joel, tvätta som en galning mellan varven och sova på soffan med Julian bredvid.
DAGENS SAKNAD: en personlig barnspecialistläkare. Och MÄNNISKOR, att leva i karantän är då inget för mig!
DAGENS DUMMASTE: gav Julian en hel flaska välling till kvällsmat trots att han kräkts en del under dagen med resultatet megaspya all over the place. Han var ju så hungrig stackarn...
DAGENS SJUKA: barnen hostar tills dom kräks, snorar, Milly har feber och Julian vill inte ha någon mat.
DAGENS DROG: barnalvedon, i flytande och supp-form.
DAGENS ROLIGASTE: Julian som kräks och i nästa sekund gapskrattar och charmar skiten ur sina föräldrar.
DAGENS FAVORIT: Joel som just nu är ganska deppig, men han är det med stil. Hela kvällen har han gått omkring med en liten hätta på bakhuvudet som liknar en röd judisk kippa med vita kaniner på. (Egentligen är det något jag sytt för att pimpa en Myrorna-fynd-mössa till Milly) Han vägrar ta av sig den, och han gör min värld lite gladare.
DAGENS KÖP: french hotdog till lunch, snart en hyrfilm.
DAGENS HUMÖR: förhållandevis muntert. Stundtals hurtigt: Här ska tvättas, här ska skuras, här ska badas barn osv...
DAGENS ORD: SVININFLUENSA

Suck.

Vi är verkligen omringade av svininfluensa, Gode Gud, låt oss slippa! Milly har varit lite varm och snorig idag, men det verkar mer vara en klassisk dagisförkylning. Och jag har försökt ALLT men måste ändå jobba kväll/natt imorgon efter att min ersättare blivit sjuk, det var den lediga helgen. Just nu känner jag mig lite down. Hoppas det hjälper med fredagsmys...

E

Tankar från uni

Sitter på uni. Iskall om fötterna efter en slaskig promenad i morse. Längtar efter ett hett fotbad med efterföljande massage, aaaah! Eller möjligen en bastu.

I helgen ska vi ha helg. Fattar ni!? Både jag och Joel har fixat bort jobb och vi ska faktiskt få ha en klassisk familjehelg. Det känns nästan för bra för att vara sant. Hoppas att de triljoners hormoner som intagit min kropp, likt små ilskna monster, hinner ge vika så att jag kan njuta ordentligt av min lilla familj.

Idag tänker jag på det här med att sätta sig själv över någon annan. I tisdags hade Milly sitt första klassiska utbrott på affären. Hur många gånger har jag inte bevittnat sådana, suckat och tänkt att -vilka föräldrar, stackars barn, hujedamej (som Milly skulle ha uttryckt det) och så står man plötsligt där själv, med en unge som ligger på golvet och skriker -Dumma mamma!! Bankar nävarna i golvet och så den värsta: -Aaaaaj, det göj ont, aaaj mamma, släpp mig! När man till sist håller om barnet för att det ska kunna lugna sig. Alltså missförstå mig inte, det finns såklart föräldrar som hanterar en sådan situatuion på ett beklagligt sätt, och där det verkligen är synd om barnen. Men ni ska veta att man känner sig utsatt, sårad och uttittad och kanske inte alls klarar av att agera som man brukar/skulle vilja.

Det enda som hade hänt var att Milly skulle få titta på leksaker en stund och att det till slut var dags att gå till kassan och åka hem. Vi gjorde upp detta i spelavdelningen utanför kassorna och tog inte med oss utbrottet hem, men känslan sitter ju i en stund förstås. Nu ska Milly få stanna hemma från affären nästa gång och så provar vi igen sen.

Varför sitter jag på uni och tänker på detta? Jo, för att vi just nu läser en pedagogik-kurs som hålls av, just det, den pedagogiska institutionen och jag hör hur vi som psykologer sätter oss över pedagogerna. För vi är ju så mycket mera vetenskapliga, och korrekta, och insatta i utvecklingsteorier och bla bla bla. Tänk om vi kunde lära av varandra istället för att alltid försöka lära de andra.

Det får bli fredagens slutord!

Kram E

Fasters älskling

GRATTIS älskade Matteus fyra år. Stackars, stackars dig som är sjuk, men vi ska fira dig extra mycket när du blir frisk. För fyra år sedan gjorde du mig till världens lyckligaste, stoltaste faster när du kom till oss,och min kärlek till dig bara växer...

KRAM

E

Nattbestyr

Om någon undrar över den mycket märkliga profil öst på stan som härjar och dammsuger, torkar golv, ristar mattor och låser sig ute (med barnen sovande inne...*panik*)vid denna sena tidpunkt, allt till ljudet av klingande julmusik så lugn. Det är bara en stackars tvåbarnsmorsa som väntar hem sin tvåbarnsfarsa och arbetar frenetiskt för att denne inte ska märka att hushållet fullkomligen dog när han lämnade det.

Pust, måtte han inte märka något...

Ps. Det där med utelåsningen löste sig finfint. Min fantastiska mamma (som somnat) for utan minsta suck hit med extranycklarna. En sådan mamma ska jag också vara. Och barnen? De märkte inte något, hade babyvakten med mig (för den hade jag kommit ihåg, men inte nycklarna...?) och det hördes inte ett knyst från dom. TACK JESUS! Ni kan gärna vänta med att berätta sanningen om deras ansvarslösa moder tills de passerat sisådär 18-årsåldern. Deal?

E

Ps 2. Måste bara berätta, under tiden jag skrev inlägget tappade jag en gurka full av skinkost på tangentbordet. Löste det snabbt och smidigt genom att liksom sug-torka upp skinkosten med hjälp av smörgåsens torra del, visst är jag en riktig mamma nu? Hahaha, jag är för härlig! ;)

Allhelgonapromenad

(bild från svenskakyrkan.se)

Vill önska er en fridfull allhelgonahelg. Jag är nyss inkommen från en lång promenad med min fina man. Är alldeles röd om kinderna, svettig på ryggen och kall om överskottet kring höfter och rumpa :) Vi har saknat det så mycket sedan barnen kom, kvällspromenaderna! Så ikväll nattade vi barnen, bäddade in dem ordentligt i varsin vagn och så fick de somna till vårt lunkande och pratande.

Varje allhelgona besöker vi en vacker kyrkogård på Sandbacka i Umeå, nära vår förra lägenhet. Eftersom Joel jobbar i helgen passade det perfekt att gå dit ikväll och tända ett ljus i minneslunden för alla vi älskar som lämnat oss. Tänka på himlen och döden. Fyllas av frid, livslust och himmelslängtan. Tacksamhet.

Prata om året som gått sedan sist vi var där, då jag var höggravid och Joel kastades in i en tung depression. Nu kan vi börja glömma det, konstaterade jag. Det kan få blekna sakta likt ett ärr. Livet ligger framför oss.
Såg en bonad hos några äldre vänner som bjöd oss på lunch i veckan: "Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett men idag hjälper Herren"

Våga sitta ner en stund i helgen, lova mig det.

Kram E

Dagens

Kopierar en lista från en blogg jag läser. Håll till godo!

DAGENS VILL HA: betald semester här och nu, för både mig och Joel, barnvakt i massor och lite pengar att sätta sprätt på (förlåt min ytlighet)
DAGENS KLÄDSEL: småblommig blus som jag köpt på H&M-rea förra veckan för 50 spänn. (tack mamma) och mörka jeans.
DAGENS SMINK: Mitt gamla vanliga vardagskit: Dual foundation-puder från Make up store, concealer och cover all mix från samma ställe, Maybelline mascara, svart.
DAGENS FRISYR: nytvättat smålockigt, halvuppsatt med två snurror på sidorna när jag jobbade.
DAGENS HÄNDELSE: När min fina lilla familj överraskade mig och kom till Station (jobbet) när jag slutade. Vi fikade och kikade på Åhléns barn- och julavdelning innan vi gick hem igen.
DAGENS LÅT: "My heart belongs to daddy" (har haft den på huvudet hela dagen. Tog en svängom med Sara på Station till mina egna toner av klassikern...
DAGENS PLANER: Återstående: Plocka lite, gå och lägga mig, läsa lite Maria Gripe.
DAGENS SAKNAD: Lillasyster och svåger i Sthlm (fast just nu i London) främst för att jag verkligen saknar dem, men just idag också för att jag ville och försökte styra upp en överraskningsdejt med Joel. Barnvaktskontot har krymt.
DAGENS DUMMASTE: Folk som inte bär bort sin bricka med disk till diskstället. Och jag när jag blir stressad, blä.
DAGENS SJUKA: Vi är rätt så friska allihop, jag är trött i benen, gills det?
DAGENS DROG: Får väll säga socker, det är mitt livs drog som jag numera bekämpar med bravur sex dagar i veckan. Idag delade jag dock på en kladdkakebit med min man, i rena förtjusningen för att dem kom och hälsade på = minus en halvtimme på powerwalkkontot (eller plus kanske man ska säga).
DAGENS ROLIGASTE: Milly som leker med ord på det härligaste av sätt. -Macka...nästan samma som makajon, haha, va tonstitt pappa!
DAGENS FAVORIT: Mina barn
DAGENS KÖP: presenter till Maja och Matteus som fyller ett respektive fyra år inom kort.
DAGENS HUMÖR: Upp och ner, ner och upp (som också skulle kunna vara dagens låt, Milly vill sjunga den HELA tiden, ni vet...grisen gal i granens topp...)
DAGENS ORD: torsdagsstädning.

Kram E

Mina smällkarameller

(Har man lovat, så har man)

E

Hemgrupp

Jag har en stor välsignelse i mitt liv som jag kanske inte nämnt så ofta här på bloggen: min hemgrupp. Vi ses varannan måndag i varandras hem (därav namnet)vi fikar, trivs, diskuterar, gråter varandras tårar, delar skratt, tro, och lovsjunger, ber. En lördag (eller annan dag) i månaden gör vi något alldeles extra roligt. Som sushikvällen förra fredagen.

Jag kommer just hem efter en träff fylld av kärlek, sorg, smärta, lycka och pepparkakste.

Ni betyder så mycket för mig, älskade människor!

E

Ps. Har ni bild-abstinens på min blogg? Jag ska gottgöra er, I promise. Imorgon tar jag tag i saken (kameran), håll ut...

Vem är du? (eller: Fenomenet bloggar)

Vad är detta nya behov hos de flesta av oss att läsa bloggar? Ofta i smyg och anonymt, en intressant kompis kompis blogg, en arbetskompis sons blogg eller en "inspirerande" (?) blogg där någon lever ett liv som vi själva skulle vilja leva.

Jag har själv en lång radda bloggar som jag kollar i stort sett varje dag, en ännu längre lista med bloggar jag läser mer sällan. Vi kikar in i varandras lite "tillfixade" liv, där valda delar delas med allmänheten och valda delar göms långt bort från webbkamerans vidvinkel. Envägskommunikation i högsta grad. Dels för att den som skriver bara babblar på utan hinder eller någons -aha, -jasså?, eller -men HUR menar du nu? Dels för att de allra flesta aldrig lämnar minsta avtryck trots att man följer en blogg under flera år.

Jag tänker att fenomenet bloggar förvisso är nytt men fenomenet anonymt, nyfiket läsande och tittande är desto mer urgammalt. Ta Nyhetsmorgon, eller en vanlig dagstidning, den seriösaste av sitt slag. Inte läser man då bara de aktuella politiska inläggen, samhälls- eller miljörapporterna, eller vädret. Man är ofta än mer ivrig att få veta vem som får vårdnaden om Michael Jacksons barn eller hur mycket U2:s scenmonster "klon" kostat, eller hur Sören 42, lyckats gå ner 14 kg på två veckor. För att inte tala om triss-skrapningen på Nyhetsmorgon (!).

Vi människor tycks alltid ha haft ett stort intresse av varandra. Vi vill ha förebilder, vi söker ledare, likasinnade, oliksinnade och i vissa fall, skvaller. Vi är beroende av varandra, och ensam är för sjuttioelfte gången inte stark. Ensam är svag.

Jag tror att de flesta som bloggar är väl medvetna om, och misstycker inte heller till, att vissa läser ens blogg på samma sätt som de skulle bläddra i en skvallertidning. Det är liksom något som "hör till". Och att människor är intresserade av ens blogg, kanske på ett snäppet djupare plan än "skvallertidningsplanet" är väll själva syftet med bloggen?

Jag tror att man ska passa sig för att läsa bloggar (eller vara inne på facebook, eller se på TV, eller läsa vissa tidningar) tvångsmässigt och med fel motiv. Man ska kunna ha en datorfri/TV-fri dag utan att känna paniken över att inte veta vad polkagris-Kajsa har för kläder på sig idag (jag talar lika mycket till mig själv nu, om inte mer). MEN, jag tycker inte det är något fel i att ha ett människointresse, och vilja ta del av andras liv. Men man ska också alltid vara medveten om att dessa liv är putsade på och tillfixade. Och att det bästa, och faktiskt enda, liv vi kan leva är det Gud skänkt oss som en gåva, VÅRT liv.

(Detta inlägg är en respons på min älskade moders kommentar till föregående inlägg)

Kramar och glad lördag!

/Elina

Mitt senaste aha!

Vi (eller ok, Joel) har kommit på att man ju faktiskt kan se hela Pippi-filmer via YouTube, upphackade i en massa korta snuttar a 10 minuter (ett hett eftermiddags-tips till alla småbarnsföräldrar btw). Hur som så har jag alltid trott att det varit en hyvens, glad, norsk kille vid namn Kjent-Barne som lagt upp alla snuttar. Tills Joel upplyste mig om att "kjentbarnetv" betyder känd barn-tv, daaaah! Till min tröst hade han också trott det tills för ett tag sen.

Ja, vi hade då kul åt detta en stund iaf, synd bara att min bild av denne barnälskande ambitiöse Kjent-Barne raserades, men å andra sidan är det ju med största sannolikhet en annan glad norsk person som lagt upp filmerna, kanske en Svend-Morten eller Mads-Torfinn... (nu fick jag precis ännu ett aha via google, vet ni att Snorre är ett norskt pojknamn, hahahahahahaha!)

E

Om det var någon som hörde mig säga

"Jo, jag har ju en 4-veckors paus nu mellan två kurser och det ska bli så sköönt, jag ska städa kontoret och plantera om alla blommor och lite sånt som halkat efter"

så kan jag meddela att så blev det inte. Jag jobbar, jobbar, jobbar. Och när inte jag gör det, så gör Joel det. Om ni överlag tycker att ni sett/hört lite från oss den här terminen så är det inte konstigt, för den har just gått i arbetandets tecken. Vi har varit inställda på det, vi håller på att renovera vår ekonomi efter tuffa sjukskrivningstider. Det är av samma anledning vi har loppmarknad och försäljning av diverse prylar. Vi är välsignade med jobb, så jag tänker då inte klaga. Men jag drömmer mig bort till en jul på Skymnäsgatan, utan minsta lilla buss eller kaffekanna i sikte...

För ett år sedan

såg jag ut såhär:



och jag mådde ganska bra, efter att ha mått vansinnigt dåligt. Så dåligt så jag fick anti-depressiva utskrivet. Den enda sorten som går att äta när man väntar barn. Och jag blev ännu en erfarenhet rikare. Och när jag ser tillbaka på allt som hänt kan jag konstatera att jag inte mår så bra när jag är gravid/när jag är nyförlöst/ammar. Jag har inte mått dåligt vid alla dessa tillfällen med båda barnen men det är något med de hormoner som är i omlopp vid detta livets mirakel som kan göra mig sjuk. Det är tråkigt och sorgsamt men ganska skönt att få tala ut. Och att få tala om. Så du vet, om du också hamnar där en dag.

Nu mår jag väldigt bra, och jag hoppas att jag en dag ska få uppleva detta stora igen. Inte snart, inte ganska snart, inte rätt så snart, men en dag. Jag ska våga igen och inte förvänta mig det värsta, men vara beredd på det. Och det är en himla skillnad.

Sov gott!

Näe, om jag ändå inte skulle ta å dricka ett glas vin

Vinhistoria nummer ett:
En gång när jag var liten stod ett härligt glas Trocadero framdukat på grannens diskbänk. Jag var snabbt framme för att svepa detta innan glasets ägare (som jag antog var Iréne, min kära barndomsvän) skulle hinna före. GAH! Det var vitt vin. Jag höll på att trilla baklänges, det smakade skit. Alla i huset fick sig ett gott skratt. Snacka om påkommen, där jag stod och spottade i vasken.

Vinhistoria nummer två:
Vi firade jul bland fjällen i Saxnäs och var med i ett supermysigt fackeltåg till en midnattsmässa i Saxnäs kyrka. Det var nattvard och jag som är van frikyrkotös (där är nattvardsvinet alltid alkoholfritt och smakar som svart vinbärssaft) tog en stooor klunk och kände hur det liksom brände till på insidan. Det kändes verkligen som att jag kunde känna vinklunkens väg genom hela systemet ner till botten av magen där den låg som en varm handduk. Jag vände mig till mamma och sa -Det bränner i bröstet, varpå vi fnittrade oss igenom resten av mässan.

Vin lockar mig på följande sätt:
-ett alternativ att dricka när det är extra festligt, istället för coca cola.
-ett gott komplement till olika maträtter (vitt till fisk, rött till kött och det ena med det tredje)
-en lyxig social grej "Vi ska träffas några tjejkompisar och ta ett glas viiin"

Men jag kommer nog aldrig att "ta mig ett glas vin". I'm sorry alla som tycker att jag borde rebella lite mot min alkoholfria uppväxt, frikyrkokulturen, alkoholen som något ont och farlig i sig eller min egen bild av mig själv som icke-vindrickare.

Jag har förstått, sedan jag blev "stor" att det här med alkohol inte är en fråga om min tro. Inte heller en fråga om min fromhet eller självbehärskning. Men jag har aldrig varit starkare i mina åsikter om alkohol. För mig är det ett socialt ställningstagande. När jag ser vad alkoholen gör i familjer, kärleksrelationer, samhället, och i våra kroppar när vi tappar kontrollen över vårt intag, då har jag tillräckligt med argument för att skippa det där vinglaset. Om jag lägger till det min släkthistoria, mitt nuvarande läskiga beroende av socker, den ekonomiska biten och hur det faktiskt smakat när jag fått i mig mina klunkar osv har jag några fler.

Det börjar bli väldigt politiskt inkorrekt (BÅDE inom och utanför frikyrkan) att säga totalt nej till alkohol. Plötsligt är man liksom inte cool någonstans om man aldrig druckit, aldrig rökt. Så känner jag mig verkligen i alkoholfrågan. Som en obekväm och så not-cool person bland de flesta. Men, jag börjar vänja mig, jag har cykelhjälm också, och funderat starkt på gåstavar.

Jag ser inte ner på någon som dricker alkohol, tro för all del inte det nu, jag har vänner från totala absolutister till riktiga festprissar. Men för mig kommer det aldrig vara ok med alkohol. Jag har sett för mycket skit. Och jag hittar inte argument nog för att "testa för att bli mer avslappnad i frågan". Jag vill inte vara avslappnad i frågan. Visst är jag provocerande? Jag blir ju nästan provocerad själv.

Jag har många personliga skäl till mitt alkoholmotstånd, och jag vet att det finns områden jag behöver jobba på för att skilja denna privata ilska från alkoholen i sig. Men ju mer jag grubblar i frågan, desto säkrare blir jag på att jag står fast vid min nykterhet, förmodligen i evigheters evighet (om vi nu inte dricker alkohol utan alla negativa bieffekter i himlen förstås).

Sov gott!

E

Back on track

Aaaah, inget kunde göra så gott för min själ som en kväll för mig själv med ännu en omgång av the Holiday (kan vara en av de bästa filmerna ever) en massa lingonlängtan rooibos-te med mjölk och Marabou Schweizernöt.

I'm back on track people.

Godnatt!

Hej från Photo Booth

Trevlig helg! Vi har en helg utan vår fina pappa (för han jobbar så in i norden) men vi ska göra vårt bästa för att ha en trevlig helg ändå. Till att börja med: traditionsenligt fredagsbad och popcorn i barnens rum.

Tjipp!

Gårdagens makaroner...

var en blandning av klassiska, skruvar och rör, för att få ihop pasta till en hel middag. Dessa blandades med strimlad stekt kyckling och icas färdiga pesto. Lite sallad på det så, yummie! Ett bra alternativ till den snabba klassikern korv och makaroner.

Kanske kan detta bli morgondagens makaroner för någon? Det vore stort...

Ps. Om ni i den närmaste framtiden tycker att jag skriver lite märkliga inlägg så beror det på att ni satt rubrikerna :)

God natt!

E

"Om att uppfattas och att missuppfattas" "Livsvisdom får jag av..." samt "Den här egenskapen hos mig själv tycker jag om" eller 3 in 1

Att blogga är att till en viss del "hänga ut sig". Man kan välja att lägga sig på olika nivåer i sitt skrivande och på så vis utsätta sig för mer eller mindre risker. Har man en blogg som bara handlar om mat blir man kanske inte sömnlös en natt för att någon skriver -äcklig mat! Men har man en blogg som handlar om ens värderingar, ens familj, ens sorger och glädjeämnen, då kan en ogenomtänkt (alternativt väl genomtänkt) negativ kommentar verkligen sätta griller i huvudet på en.

Att uppfattas är härligt. Att ni vill läsa, att ni bryr er om vad jag gör, tänker och skriver. Att jag får kommunicera med er på detta ganska ensidiga sätt, det tycker jag om. Min pappa, som är pastor, brukar ibland påpeka att: Om man inte gillar att stå på en estrad och tala inför folk blir man inte pastor. Det är sant. Precis på samma sätt är det med bloggande. Om man inte vill bli lyssnad på startar man inte en blogg.

Men det kan göra så ont i mig när jag missuppfattas. Och när jag missuppfattas här på bloggen, då får ALLA mina läsare ta del av det. Då kan jag känna mig väldigt blottad. Då ser jag nackdelarna med att vara personlig. Då vill jag ibland bara lägga ner bloggen och hålla allt mitt vackra, och allt mitt fula, för mig själv.



MEN min kloke far har också lärt mig detta: Man kan inte vara älskad av alla. Hur man än gör kommer det alltid att finnas människor som inte tycker om en, som inte tål en. Man kan inte leva sitt liv för att tillfredsställa alla och få alla att tycka om en, då får man inte göra något annat.

Och slutligen: Man kan aldrig skydda sig från idioter (det syftar framförallt till överdriven säkerhet i stort, vill någon verkligen bryta sig in hos dig, så gör den det. Någonstans måste man hejda sig liksom, inte så att man inte ska låsa dörren, men de där specialbeställda pansarskyddsironsuperspecial-glasen från amerikat för tre miljoner styck kanske inte behöver beställas) Jag tänker att det gäller i stort också. Vill någon mig verkligen illa så kan det ordnas, även om jag så bara skulle skriva om rödbetor från och med nu. Observera att jag inte menar att någon av de negativa kommentarer jag fått hittills skrivits av idioter. (Och där har ni ett prov på min ovilja att missuppfattas i detta inlägg om att missuppfattas.)

Jag är en väldigt känslig person. Saker som folk säger/skriver till mig har jag väldigt svårt att skaka av mig. Jag jobbar på det, till viss del, för det är också något som jag verkligen gillar hos mig själv. Håll i er nu, för det här är djupt: Jag tror att Gud skapat i mig en viss känslighet som i många sammanhang blir det samma som min känsla för en situation. Så att jag kan känna med, förstå och ibland också hjälpa.


(jag älskar mycket och det älskar jag)

Om du tagit dig ända hit ner har du nu fått reda på att jag älskar att uppfattas, avskyr att missuppfattas, hämtar mycket livsvisdom från min fina pappa samt tycker om många sidor av min känsliga personlighet, som också ställer till det för mig.

Puh! Då har man blottat sig lite till för omvärlden. Min önskan är alltid att det ska få betyda något för någon. Precis som bloggen i stort. Därför offrar jag de negativa bitar som det för med sig att balansera på linjen personlig-privat i denna stora, farliga cybervärld.

Kärlek E

(bilderna har Stina/Emil tagit från Stockholmshelgen)

Det sämsta med sill...

är att jag i stort sett inte fått äta någon alls denna säsong, och inte minsta lilla ruttna surströmmingsstjärt har jag fått i mig heller.


(bild från http://pyttes.blogspot.com)

När jag var liten var jag ett mycket annorlunda barn, bl.a. så älskade jag sill, vitlök, skaldjur, rom, starka smaker, brieostar mm. Jag var inte gammal när jag bestämde mig för att vara hemma med mormor en dag och rensa en hink sill, istället för att följa med resten av familjen på bad och glass. Som vuxen är jag inte lika tokförtjust i sill, men jag ÄLSKAR att avnjuta några bitar senapssill, gräddfil, rödlök, gräslök, ägg och kokt färskpotatis en sommardag, mmmmmmm... Det vattnas i munnen på mig.

Och så Norrlands delikatess -surströmmingen. Avnjutes bäst på en seg tunnbrödskiva, med mycket salt smör, skivad mandelpotatis, små bitar surströmming, en massa gräddfil/creme fraiche och rödlök och så ännu en tunnbrödskiva ovanpå. Detta kallas för att göra en "klämma", så nu fick ni er en lektion i norrländsk kultur och jag fick skriva mitt första "beställda" inlägg.

Ha en trevlig kväll out there!

E

Hemma

Mina tips för en lyckad resa med Y-bussen:



-Packa med en fleecefilt och kudde hemifrån. It is so worth it.
-Gå till busstation i gooood tid så att du hamnar längst fram i kön och kan ta platserna allra längst fram = bäst benutrymme plus möjlighet att slänga upp benen på kanten framför dig och inte minst ser du ut och slipper må illa.
-Oavsett om du sussar skönt, kliv av bussen när den stannar i Tönnebro. Kissa, sträck på dig, djupandas frisk luft, spring lite. Ta en nattmacka och en kopp varmt te också (på OK-macken, värdshuset är svindyrt)
-Lägg ner lite energi på att få fötterna varma, både innan och under resan. Kalla fötter är hemskt för nattsömnen.
-Planera inte in någonting dagen efter, acceptera ditt tillstånd och gör inte upp några planer på att fly landet, bryta upp några relationer osv.
-Det kostar 750:- (för oss två) en kass natt och en påföljande seeeeeg dag att åka nattbuss, beräkna priset!

Lycka till!

E

(Vi har värsta dagen efter här, men är nöjda med hemresan, och extremt nöjda med vår Stockholmstripp. Att träffa barnen var sagolikt underbart och efter en liten stund kläcker Joel förvirrad -Åkte vi verkligen tunnelbana igår? Vardagen omfamnar oss med en hård, men hjärtlig kram. Tack alla som hjälpt. Tack.)

Härm

Joel har bakat äppelmuffins inför resan och är nu nere i sin nya studio och snickrar, barnen sover och jag har tänkt att härmas lite. Först ska jag härma min älskade Clara och tipsa om det här som jag ska titta på i sällskap av Joels muffins när jag härmats klart. Och sen så ska jag härma en bloggkollega, som i sin tur härmar Alex Schulman, vars blogg jag aldrig läser. Här kommer härmet:

Att göra en Alex Schulman:
1. Du skriver en rubrik
2. Jag skriver en text till rubriken

På så vis får jag lite inspirationshjälp och ni får, förhoppningsvis läsa inlägg av intresse. Ex. Ni lämnar en kommentar med rubriken: Om jag vore en frukt. Mitt nästa inlägg heter Om jag vore en frukt och inlägget förtäljer att jag då skulle ha varit en banan, en mosig banan. Fattar ni? Ös på nu, vågar ni inte skriva den rubrik ni vill läsa ett inlägg om så var anonyma vet ja!

Ps. Jag har verkligen gjort mig förtjänt av lite härm. Idag har jag opponerat och blivit opponerad på. Vet ni vad det innebär? Jag har skaffat mig 7,5 högskolepoäng till och jag ska vara ledig i fyra veckor, jiiiiiihaaa!

E

Jag är inte bara mamma...

(bild från www.aftonbladet.se)

Har jag nämnt att jag börjat jobba förresten? Förutom att vara mamma, fru, dotter, syster, svägerska, faster och klasskompis är jag numera också kafébiträde(efter ett treårigt uppehåll). Just hemkommen efter ett kvällspass. Ni kan stöta på mig (som i träffa, inte ragga) här ibland om ni har tur :)

God kväll

E

Hjälp.

Jag ska till Stockholm till helgen, ensam med min man. Vi åker vid lunchtid på fredag och kommer hem med y-bussen på måndag morgon. Det är tre hela dagar borta från mina barn. Hjälp.

Godnatt, Milly Sundholm!

Det är Alfons Åberg varning på högsta nivå här ikväll. Vi får väll skylla oss själva som segade med lördagsgodislöftet tills det var kvällsmatsdags...

Milly ligger och sjunger i högan sky, -FJÄJJAN LOCKAJ DU MIN SCHYYYN...och ropar om än det ena än det andra.

-MAMMA, kiss! Kiss mamma!!! (hon har kissat i blöjan, tagit av sig den och vill ha en ny helt enkelt)
-MAMMA, jackan! (hon förklarar klart och tydligt att hon behöver hjälp med Herr Nilssons jacka, för dom ska åka iväg nu med bussen, långt, långt botta...)
-MAMMA, kom och hjälp mig! (med precis vad som helst som hon kommer på i stunden)

Just ikväll njuter jag mest av min underbara unge, en annan kväll hade jag kunnat gråta, riva mitt hår eller försökt med allehanda uppfostringsmetoder. Ikväll njuter jag istället och tänk, hon håller på lika länge och ihärdigt, men jag mår så bra så. Bra metod.

För övrigt har Joel åkt iväg med en överfull släpkärra inför morgondagen. Det ska bli så kul. Vi har pastelltema vid våra loppisbord, welcome!

Nu: kylskåpskallt lösgodis och coca cola :)

Kram E

Trevlig helg önskar syskonen Sundholm!

(bild från Sara, fler finns här

Ett äktenskap del 3

Sitter och jobbar med ett fall där en psykolog har ett förhållande med en klient. Kunde inte motstå att ta det ur hans frus synvinkel. Hittade det här och blev påmind om allvaret i att ingå äktenskap:

Äktenskapsbalk (1987:230)
Första avdelningen
Allmänna bestämmelser
1 kap. Äktenskap

2 § Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa.

(Vill du läsa mer? Kolla: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19870230.htm)

Det är allvarliga grejer, mina vänner, allvarliga, heavy, vackra grejer. Nu ska jag lämna universitetet och bege mig hemåt för att vårda hem och barn och i samråd med min älskade Joel verka för familjens bästa (laga lasagne och poppa popcorn)

Trevlig helg!

E

Py Pasen!

Uttrycket ovan är myntat av den store Johanna Ulander (alias min allra bästa storasyster)och är ett alternativ till den mer svärordsaktiga varianten med F.

Vadan detta kraftuttryck? Jo det ska jag säga er, det tar på krafterna att ordna loppmarknad, håhåjaja. Tur att det kommer bli så bra, så kul och så billigt (smygreklam, sön kl 11-15 Nolia, be there!)Nu har jag både fått barnvakt och loppiskompis, så det känns som att det nog ska gå i lås. Finns det någon därute som kan skjutsa oss dit på sön morgon kl 9 med ett släp grejer (vågar inte köra släp in i loppishallen första gången jag kör släp överhuvudtaget) Belöning utlovas: kram och en banankaka. Någon?

Nä, back to business...

E

Lj(ung)

Jag ska strax gå ut i mörkret och höstkylan på balkongen och ersätta mina stackars överblommade döa sommarblommor med lite höstig livs levande vacker ljung, inhandlad på Coop Forum tillsammans med mängder av annat livsnödvändigt i kväll. Strosade runt i två timmar och handlade (inklusive en sväng på Rusta och H&M). Ser det som en slags vardaglig terapi för småbarnsföräldrar (när man får åka utan barn alltså).

Ville bara dela med mig av några bilder som kom med (e)posten häromdagen, till vår stora glädje! Milly och hennes mor är 1 respektive 255 månader unga. Håhåjaja vad tiden går är allt jag har att säga.







Joel är givetvis också rätt så ung (som ni ser) men jag orkar inte räkna ut hur många månader, tog en evighet att räkna ut bara för mig.

Kram E (som har MVG i MaB men ingen vet riktigt hur det gick till...)

Kvällsgöra

I kväll har jag skrubbat ur ett par små gummistövlar och hängt upp dessa samt tre små tights, tre små trosor och tre små par strumpor på tork över badkaret. Vissa dagar har man ju så mycket annat viktigt att tänka på.

E

LOPPISREKLAM!

Hurra! Vi har fått plats på Nolia storloppis nästa söndag, den 27/9 mellan 11-15. Kom och köp, eller kika förbi och bara babbla en stund för den delen.



Det är så sjukt roligt med Nolialoppis, och det har blivit en riktig hit, så till min stora besvikelse fick vi ingen plats när jag ringde för en månad sen, men nu har någon hoppat av på söndagen, såå kul, och bra ur en ekonomisk och rensande synvinkel.

Alltså, missa inte vårt billiga, bättre begagnade bord på Nolia Storloppis i fotbollshallarna SÖNDAG 27/9 kl 11-15 Inträde 10 kr för alla över 10 år.



Vilka kommer!?

Ps. Det går givetvis fantastiskt bra att bidra med något man ändå tänkt göra sig av med, i form av en gryta, ett korsstygnsbroderi eller ett par spetsiga boots...

Kram E