Världens busigaste storasyster

Milly har varit hemma från dagis i två dagar, med en klassisk förkylning. Hennes allmäntillstånd och humör har dock inte hängt med, utan hon har varit hur aktiv och busig som helst! Bl.a har vi fått tuschpennekonst i två rum (behöver jag säga att det är vita väggar i båda rummen). Lillebror har fått sig en och annan smäll, pappa och mamma likaså, det har sprutats i kranar, hoppats i soffan, geggats med maten och så fort vi vänt ryggen till har hon hittat på nya hyss. Och så har hon slagit sig ett antal gånger förstås. Det hör liksom till.

Och jag kan inte älska henne mer än vad jag gör just nu. Full i bus. Full av liv. En riktig liten skitunge, precis som hon ska vara!

Trevlig helg!

Droppen

Sent igår kväll kom det krypande, illamåendet. Mitt livs ärkefiende. Magen knyter sig, kallsvetten bryter fram, hjärtat slår fort och hårt. Ångesten känns nära. Nää, nu får det vara nog! Det här är inte rättvist, tänker jag och börjar tycka lite synd om mig själv för första gången på länge. Och så gråter Julian, och så vaknar Milly skrämd av en mardröm. Och jag är uppe på fötterna i ett nafs, glömmer mitt livs ärkefiende lurandes bakom knuten. Och så tycker jag att jag är en himla bra mamma. Men att det får räcka nu med eländigheter. Tack och lov var det ingen fruktans-värd magsjuka. Men idag har jag varit så trött så trött. Och lite ledsen. För att "droppen" var på besök igår och fick mig att känna efter.

Och så tänker jag på människor i min närhet som skulle göra vad som helst för att få byta min slitenhet och mitt illamående mot sitt verkliga elände. Och så tänker jag på all hjälp jag får, av alla mina älskade. Och på hur lycklig jag verkligen är och hur jag älskar mina små mästerverk och min sjuke man till döds, rakt igenom magsjukan och tillbaks och ännu mycket mer. Men jag orkar inte skämmas ikväll. Jag är trött, trött, trött. Och så himla duktig!

Hoppas jag får vakna imorgon och känna den där märkliga känslan av livsinspiration som kan infinna sig i den mest tuffa av tider. Ett av Guds små vardagsmirakler.

Sov gott!

E

Veckans fredagsmys...

...består av äggmackor och kladdkakemuffins a la Charlotte. Som för övrigt gett mig de supersöta muffinsformarna i silikon i 23-årspresent. Det är invigning för dom.



Annars har jag varit på stan idag och faktiskt shoppat loss lite. Nya kläder till Milly, skor till mig (-bye bye, halkiga livsfarliga uggs)kallingar och strumpor till Joel och så dessertskedar, vilken mix!

Och så lyckades vi fånga ett litet milt Julian-leende på bild, men de riktigt stora sparar han på. Visst är han lite lik min bror!? (Ni som känner honom)



TREVLIG HELG!

Längtan

Ibland kan man vara nära varandra, men ändå längta efter närhet, då kan det födas en dikt. Och den kan låta ungefär såhär:

LÄNGTAN

-efter dig som jag redan har

Jag skulle vilja sitta hos dig en stund
i ditt knä en stund
och bara ta det lugnt.
Bara va, du och jag
Inga krav
Slappna av

Jag skulle vilja ha en kram idag
en så'n där kram du har
och ger mig ibland.
Bara va, du och jag
Inga krav
Slappna av

Jag skulle vilja ha ett prat idag
ett sån't där snack som vi
alltid haft ibland.
Bara va, du och jag
Inga krav
Slappna av

Vi i VK 18/2-09

Julian

Joel och Elina Sundholm, Umeå, fick den 29 december på Umeå BB en pojke, Julian, som vägde 3 625 gram och var 52 cm lång. Storasyster heter Milly.

Kallt.

Umeå visar sina vackraste vintersidor nu för tiden. Men det är inte bara frid och fröjd när man har vargavinter och 20 minusgrader utanför dörren.

- Huden typ dör när det är såhär kallt. Det svider om mina händer när min värdelösa fingersättning tvingar mig att sära för mycket på pek- och långfingret i skrivande stund. Fötter och läppar ska vi inte tala om. Och inget tycks hjälpa, varken Miniderm, boby butter eller smör.

- Jag oroar mig ständigt för att Millys snor och eventuella tårar ska frysa till is när vi går hem från dagis. Och jag tycker att Julians läppar ser blå ut och tror att han fått en köldchock och slutat andas, huvva. Han mår dock alltid alldeles prima när vi går ut, sover som en stock i timmar.

- Man ser inte över snövallarna när man kör bil, det är bönemöte i förarsätet som gäller om man ska ta sig någonstans, livsfarligt!

Några roliga saker, förutom de klassiska vinterfördelarna är

- Ligisterna tar tillfället i akt och målar grafitti på snön, ganska trevligt tycker jag.

- Slutar aldrig förundras över norrlänningarna. Snö är liksom inget problem här, man cyklar, går lååånga promenader, och har inga problem att ta sig för diverse aktiviteter som att laga bilen eller ta en springtur. Antingen hör man till gruppen som liksom är immuna mot kylan och går barhuvade och utan jacka utan att göra en min eller så klär man sig rejält utan fåfänga bryderier om att man ser tjock ut i långkallingar eller inte passar i mössa. Jag älskar detta släkte!

- Varje år bygger någon/några en ståtlig, detaljerad snopp i snö i en välkänd rondell i stan. Det tycker jag och mina systrar är jätteroligt!

Nu har jag väntat så länge med frukosten att jag mår illa. Det händer mig rätt ofta. Har så brått om morgnarna, med att tvätta barn och mig själv och liksom komma i ordning efter nattens kaos, som bl.a. innehöll spy på sängram och golv och bajskalas i mammas och pappas lakan.

Ha en härlig, kall dag! Eller en härlig slaskig/ljummen/osv...

Kram E

Gullunge!

Jag önskar att jag kunde ta kort med ögonen. Jag har världens vackraste son. Han blir finare för varje dag som går och jag är så förälskad i min Julian! Nyss åt han sig riktigt mätt så han blev sådär alldeles dåsig, men så gick vi förbi spegeln och när han fick syn på sig själv kvicknade han till och la av världens leende. Nu har jag försökt fånga hans ljuvliga smile på bild i en kvart men han vill inte bjuda till. Direkt jag tar bort kameran strålar han som en sol emot mig. Gullunge. Och han är min bara min! (men jag kan dela med mig lite)

E

Ingen lätt konst

Såhär kan det också se ut...



Eller såhär...



Eller varför inte såhär...



Det är ingen lätt konst att ta familjebilder, men en ganska rolig sådan. Försökte muta Milly genom att ta fram en yoghurt som hon skulle få efter vi tagit kort, den lyckades hon dessvärre få upp på rekordtid...(se sista bilden)

Kram

2

"Två personer som läser din blogg är intresserade av den"

Så står det när jag loggar in och klickar på någon ny blogger-grejsimoj. Det känns bra. Två unikt skapade, dessutom väldans trevliga personer. Så tack Rebecka och Malin för att ni är intresserade av min blogg. Då tror jag att jag fortsätter skriva :)

Syskonkärlek

The Office, del 2

Nu äntligen börjar det ta form, vårt kombinerade hemmakontor/studio/gäst- pyssel- och syrum mm. Såhär ser det ut när man kommer in i rummet, detta är MIN alldeles egna del. Skärmarna har vi köpt på Returmarknaden och så har jag sytt, knepat och knåpat. Det jag vill dölja är detta:



En vacker syn för vissa må hända, men inte för mig. Joel har nästan fått ett rum i rummet och är mycket nöjd. Nu fattas ett stort gammalt linneskåp att proppa en massa grejer i. Det ska jag surfa efter nu.

Och lugn Nicklas, och alla andra övernattande gäster, det finns fortfarande plats bakom mitt skrivbord. Vi har alltid plats för er!

Kram Elina (och Julian som hjälper mig att öva på att blogga med en hand)

Fina familjen

Till Ingela

Finaste Ingela! Såg att du låst din blogg, kan jag få komma in?

Kramar

Sunday night

Här skulle det vara ett trevligt inlägg. Men jag är så vansinnigt ouppdaterad på de bloggar jag brukar kolla så det tog hela min "egentid" i anspråk att bara skumma igenom dom. Nu är jag så trött att jag på detta korta stycke skrivit fel typ 25 gånger.

Som bekant så jobbar jag ju natt, och de senaste tre har det varit uppvaknande varannan timme ungefär, för vår prins är förkyld. Mammaskapet blir inte mer oglammigt än när man får lov att sätta sig upp i sängen ett par gånger per natt, pumpa bröstmjölk i en kopp för att med en medicinspruta spraya in det i sonens täta näsa. Och detta är ju ett projekt utöver själva amningen och blöjbytena. Två frågor har jag till Gud i amningsämnet: Varför kan inte både män och kvinnor amma så man kunde ta varannan natt? Och varför har vi inte bara ett bröst? Då skulle man slippa tänka på vilket man sist ammade ur. I promise, jag kommer ha ett ned till naveln och ett ned till knät innan jag kommit på ett sätt att hålla ordning på dom. Suck. Bröst är ju visserligen inte bara till för amning, men om alla bara hade ett bröst skulle man säkert tycka att det var snyggt. Oj, nu råkade det bli ett inlägg ändå, om bröst. Jag tror att jag behöver sova innan jag ballar ur fullkomligen. Ballar...hahaha! Oupps, försent.

:) /E

Bravader

Hurra! 100 poäng till oss som lyckats genomföra vår första storstädning som tvåbarnsföräldrar. Nog har vi pluttstädat där det sett som bedrövligast ut, men nu är HELA lägenheten ren på samma gång, en underbar känsla.

På måndag är Julian sex veckor gammal och då sägs ju även "barnsängstiden" vara över. Den första kaos-tiden när allt får lov att kretsa kring spädbarn, amning, knipövningar och hormoner. Nu ska man alltså så sakteliga få in rutiner och vardag igen. Skönt säger jag. Och skönt att starta det nya livet med en ren lägenhet.

Kvällens andra stora händelse är att Julian nästan inte gnällt en minut. För er som inte vet så brukar han skrika varje kväll. Ibland olidligt mycket och länge. En mild kolikvariant, Milly hade det också, fast inte lika länge. Men ikväll, nothing! Underbart! Kan det ha berott på moster Stinas närvaro? Eller den spännande filmen vi såg, Eagle eye? För säkerhets skull får vi väll boka in både moster och film varje kväll de närmaste veckorna :)

Trevlig helg!

K-special

ÄNTLIGEN lite bloggtid som sammanfaller med blogglust. Jag har så mycket "blogg" i mig så jag skulle kunna få ihop en sisådär 32 inlägg, men lugn, det har jag då rakt inte tid med. Nä, nu ska här bli ett K(ärlek)-special inlägg om de tre personer som är min värld just nu, bered er på mycket socker och sött...

Lars JOEL Stefan



När jag försöker prata med Joel på nätterna svarar han ofta i sömnen. Ibland sjunger han i sömnen och det är det gulligaste som finns. När han vaknar minns han aldrig någonting.

Ända sedan jag och Joel blev tillsammans gör han en särskild min när han fixar håret framför spegeln. Han liksom putar med läpparna på ett "come and get me"-vis. Väldigt sött och hett. Han vägrar erkänna detta och det är nästan ännu sötare.

När Joel ska köra bil vill han ha: cocacola, marabou mjölkchoklad 200 g samt en karta med hårda tuttifrutti-godisar. När han har namnsdag vill han ha marängtårta med daimkross, och nästan jämt när vi ska ha mys föreslår han marängswisch.

Joel har ett veck vid halsen där det luktar himmelsk trygghet och kärlek. Synd för er att ni aldrig får känna ;)

Joel knäpper alltid takter med fingrarna på ett speciellt sätt och det kan han göra i alla sinnesstämningar. T.ex. när han är vansinnig på Milly (eller mig). I början tyckte jag att det verkade väldigt nonchalant. Nu är det bara Joel. Precis som hans frenetiska skrapande i filtallriken varje morgon, eller att han liksom suger ut vattnet ur tandborsten innan han ställer in den i skåpet. Oj vad jag älskar denna man. I nöd och lust och allt däremellan.

MILLY Wasti Nova



Millys hud är som ljusrosa ljuvlig marsipan. Man vill alltid bara pussa och snosa och krama henne. Men ofta säger hon ifrån -Näej mamma! Och då får man respektera det...för det mesta.

Milly babblar som den värsta pratmakaren, ibland får jag nästan skavsår i öronen. Om man inte förstår vad hon säger, tar hon om det och fortsätter tills man gissar rätt. Hon märker direkt när man bara låtsas förstå, och det går hon inte med på.

Varje kväll ber Milly för alla hon känner, inklusive Stina och Emils katt Alice, den är väldigt viktig för henne. (Men varje gång de träffas bossar Milly över Alice och springer efter henne och ropar -NÄÄ Mjao, nää!) När vi åkte hem från Karlstad häromdagen var det vid två tillfällen som hon tittade på mig, knäppte händerna och sa -Be, mamma, be! Så det var bara att sätta igång.

Milly är kär i Andreas Viberg. När hon träffar honom blir hon lite blyg, stoppar fingrarna i munnen, himlar med ögonen och ler. När han lyfter upp henne lyser kärleken i ögonen. Så beter hon sig inte mot någon annan. Johanna har fått onda ögat av Milly när hon kommit för nära.

Milly är full av vilja, bus, liv, humor, skratt, gråt och kärlek. Hon älskar att klä ut sig och byta kläder, se på film och äta godsaker. Hon älskar att "pela" piano, eller andra instrument med pappa och hon älskar att hjälpa till med städning, matlagning osv. Jag önskar att ni alla fick lära känna henne, för hon är en helt fantastisk liten människa.

Nils Joel JULIAN



Julian är nästan aldrig tyst. Han låter som en ladugårdsdörr nästan dygnet runt. Ibland låter han så ängslig att man vill väcka honom. Alla reagerar på hans amningsläten. Jag fattar ingenting, det är ju bara Julian.

När Julian är vaken och fokuserar på någonting formar han munnen till ett litet gulligt o. Jag tror han har detta från sin kusin Matteus.



Julian har supermjuka, stora öronsnibbar som ibland står rakt ut om dom vikt sig när han sovit. Hans hår formar sig alltid till en liten tuppkam. Julians lodräta "veck" under näsan fortsätter ner över läpparna och hakan, men också genom tungan, som har en gullig "söm" på mitten. Ibland ser Julian på pricken ut som Skalle-Per i Ronja Rövardotter, fast sötare.

Julians huvud luktar underbart och alltid sött, som solmogna jordgubbar ungefär.

Julian är en riktig myskille, väldigt fysisk och väldigt social. Han vill helst vara i famnen och gosa, bäst är det på natten när mamma råkar somna vid matningen så man får ligga kvar och mysa vid bröstet länge, länge.

Jag vet, jag är så rik så jag nästan skäms ibland.

All kärlek /Elina