En Blå Tå

Detta är vad gårdagen handlade om för min del. Tappade ett hyllplan på tån från hög höjd. Skrek som en stucken gris så att Milly började gråta, hoppade runt, la mig ner för att inte svimma, grät som ett barn i minst en halvtimme (Joel tycker det är lite lustigt att jag fortfarande gråter när jag gör illa mig, tydligen växer det oftast bort, men absolut inte för mig)mamma fick rycka ut och agera sjuksyster och barnvakt resten av dagen. Ojojoj, en älskad väns möhippa missade jag :( Men jag fick iallafall vara med på kvällen på den mysiga delen plus att Hanna fyllde 25 och hade tårtkalas.

Men så ont det gjorde alltså, jag kan inte beskriiiiiva smärtan. Fick ta en krycka till hjälp igår, men idag både ser det bättre ut (se bild)och känns mkt bättre.

Var öm i hela benet igår, trött och skakig av alla tårar. Tänkte på bibelordet där det står ungefär att om en lem lider lider hela kroppen, det syftar på oss människor som tror på Gud. Om en lider, eller inte fungerar, eller försvinner, så är det inte bara skit samma med det. Då blir hela Kristi kropp (församlingen) lidande. Tåls att tänka på, vi behövs alla, och är viktiga, och vi måste ta vårt ansvar.

Ps. Tro mig, om jag visste att jag skulle få en blåtå som jag ville visa upp skulle jag ha sett till att ha gjort lite pedikyr. Nu får ni nöja er med en trött "efter sommaren"-version av mina småbarnsförälder-fötter.

Var rädda om er!