Kusinkärlek

Här flödar det av kusinkärlek. Ända sedan Matteus kom har de uppträtt som syskon, han och "Mimmi". Det vill säga, det bråkas och ges en hel del tjuvnyp men direkt dom inte är tillsammans ropar dom efter varandra. Och en del pussar och mys har det ju också blivit. Det är så facinerande att se hur de interagerar och hur Milly tar efter sin storkusin, två år och nio månader. Nu har hon börjat slå tillbaks och säga ifrån, det är jättebra tycker jag, och ser rätt kul ut. Men man får passa sig så man inte glömmer att säga till henne som man gör med Matteus 75 gånger om dagen, rättvist ska det ju va.

Ängeln i dramat är den minsta kusinen, Deborah sex månader. Hon är helt otrolig, lugn, len och godmodig som en filbunke (visst passar allt det in på filbunke, det var förövrigt 100 år sedan jag åt, det måste jag bara köpa idag, hoppas det fortfarande finns i sortimentet)

P.g.a. mitt kortpanik-avslut sedan någon vecka har jag förfärligt lite kort, men jag ska sno lite från Charlotte och klämma in i detta inlägg sen.

Kram E