Jag älskar att vara gift med en konstnärssjäl. Jag menar, ibland går det mig på nerverna så in i bomben, men Joel är Guds gåva till mig. Hela Joel. Vi tar en höjd, vi tar en dal och så skriver vi sånger så hjärtat brister i alla skeenden, och har vi skrivkramp eller för lite tid/ork till att skapa då går vi nästan under. Det skrattas, och gråts, och brister och dröms, och brusar upp och kryper i benen.
Både jag och min hjärtevän trodde nog att vissa saker hos den andre skulle förändras med tiden. Och en del saker har ju det, fast egentligen är det mer som att man mognar på vissa plan (om man vill mogna för det gör ont) inte att man så ofta förändras i grund och botten.
Därför tackar jag Gud för det grundstoff som han utrustat min älskade med, den finaste av människor. Och så ber jag, på kvällarna och nätterna när han ligger bredvid och sover lägger jag en hand på min starka, svaga man och ber till Gud om allt gott över honom.
Min vildros.
2 kommentarer:
så bra att ni har varandra. tack för att du delar med dig. jag går ofta in och läser din blog och är glad över att jag får se en liten del av ditt liv. STOR KRAM till er ALLIHOP uppe i norr
Finaste kärleksförklaring jag läst! Hoppas att han ser och kan värdera sin/sina juveler. Kämpa på!
Guds välsignelse.
Skicka en kommentar