Magen knyter sig och hjärtat vill brista.
Vilka tror vi att vi är
Vilka tror vi att vi är
Här famlar vi omkring
Och fattar ingenting
När vi simmar utan kläder
Och tror vi spelar huvudrollen
I en film nåt land förbjöd
Och tror att mördaren är död
Vilka tror vi att vi är
Vilka tror vi att vi är
Här famlar vi omkring
Och fattar ingenting
Vi tar en väska med på flyget
Den var inte våran egen
Mellan London och New York
Tänk att det skulle bli sånt bråk
Vilka tror vi att vi är
Vilka tror vi att vi är
Här fladdrar vi omkring
Och fattar ingenting
Vi går luciatåg i Harlem
Och råkar tappa bort dom andra
Klädda i vitt och tända ljus
Och hittar inte vårat hus
Vilka tror vi att vi är
Vilka tror vi att vi är
Vi ljuger blint för dom vi älskar
Och glömmer bort dom få vi känner
Och skryter om hur bra vi mår
Tror att nån bryr sig hur det går
Vilka tror vi att vi är
Vilka tror vi att vi är
Vilka tror vi att vi är
/Bo Kaspers Orkester
E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Känns helt surrealistiskt att läsa artikeln. Sjuuuukt. Och är det stora problemet att sköterskorna tycker att det är obehagligt?!
Ja, jag finner knappt ord. Ditt blogginlägg här fick mig att göra slag i saken och skriva ett inlägg som jag haft i huvudet hela veckan. Tack.
Och nu har jag även läst ditt inlägg Bloggfia, SÅ fint och modigt skrivet. De här frågorna är så stora och svåra och jag känner att jag verkligen vill understryka att jag har den djupaste respekt för människors olika erfarenheter på området. Tack båda två för att ni delar med er av era tankar.
Skicka en kommentar